fredag 30 januari 2015

Sveriges Radios granskning av assistansbranschen visar på stor okunskap

För några veckor sedan genomförde Sveriges Radio en granskning av assistansbranschen. Vi är väl medvetna om att det är medias roll att granska alla skattefinansierade verksamheter och det är en självklarhet att oseriösa anordnare inte har i branschen att göra.  Däremot är vi mycket kritiska till den ensidiga bilden och den stora okunskap som journalisterna visar upp.

Syftet med personlig assistans är att ge personer med stora funktionsnedsättningar möjlighet att leva ett självständigt liv som alla andra. Sveriges Radio visar vid upprepade tillfällen att man ser personlig assistans som vilken vårdverksamhet som helst. Har man den synen på en rättighetslagstiftning anser vi att man inte förstår syftet med lagens intentioner. Det är också en nedvärderande syn på personer med stora funktionsnedsättningar.


Fokusen på hela reportageserien är att visa att kriminalitet och oegentligheter florerar vilt utan några motåtgärder från Försäkringskassan och IVO - Inspektionen För Socialförsäkringar. Sveriges Radio använder den fakta om omfattningen kriminaliteten som finns på ett mycket omdömeslöst sätt. Man hänvisar till den statliga utredningen från 2012 som säger att 2-3 miljarder kr/år försvinner p.g.a. "fusk och kriminalitet". Faktum är att det finns inga bevis på att omfattningen på kriminaliteten är i närheten av de summorna. Att så säkert använda denna summa visar att man uppenbart inte tagit del av Försäkringskassans egna undersökningar som anger mycket lägre summor. 2013, året efter som utredningen kom krävde man tillbaka 168 miljoner kr.

I reportageserien och samhällsmagasinet "Studio Ett" pressas också företrädare för Försäkringskassan och IVO ganska hårt på att kontrollen runt brukarna måste bli betydligt hårdare idag, det inkluderar många fler oanmälda hembesök. Vi anser det är helt orimligt att oanmälda hembesök hos brukarna ska ingå som praktiskt taget standardåtgärd hos IVO. Det är en sak om det finns konkreta brottsmisstankar men journalisterna verkar inte inse att så frekventa oanmälda hembesök misstänkliggör uppemot 20 000 personer där antalet bedragare är mycket lågt. Fokus måste istället ligga på och förhindra att ett fåtal bedragare blir beviljad personlig assistans.

Man jämför också kostnaden (brutto) för personlig assistans med försvaret. Denna jämförelse anser vi är helt irrelevant eftersom det handlar om helt olika verksamheter. När det gäller kostnaden inom andra områden i välfärden som t.ex. sjukvården, äldreomsorgen, barnbidrag etcetera har Public service aldrig ställt det mot försvaret.

Sammantaget visar hela reportageserien på stor okunskap om ämnet man granskar. Ännu allvarligare är att det ger en bild för allmänheten att problem med kriminalitet är större än vad de egentligen är. Sprider sig uppfattningen att kriminaliteten i assistansbranschen är så utbredd ökar risken markant att förtroendet för reformen urholkas.


Vi har även pratat med Karin Wettre på Ekot som gjorde merparten av reportagen och framfört våra ståndpunkter. Vi sammanfattar kort de svar vi fick:

Vi har även pratat med Karin Wettre på Ekot som gjorde merparten av reportagen och framfört våra ståndpunkter. Vi sammanfattar kort de svar vi fick:



 ·    Man ber om ursäkt för att man använde ordet vård, det var ett stort misstag.

· Man backar inte vad gäller omfattningen på kriminaliteten. Karin Vettre hävdar att man i granskningen funnit många olika varianter av fusk och ren kriminalitet. Det finns "många små bäckar" som sammantaget blir miljardbelopp. De motargument som vi använde, bland annat att Försäkringskassan 2013 krävde tillbaka 168 miljoner kr ändrade inte på något sätt Ekots uppfattning.

·     Oanmälda hembesök. Man står fast vid att man inte krävt fler hembesök. Under fortsatt diskussion framförde vi att hela brukarrörelsen känt sig misstänkliggjorda.  Där hävdar man att man visst förstår att en myndighet inte kan göra oanmälda hembesök utan vidare. Däremot tycker man att fler oanmälda hembesök borde göras. Detta motiverar man med att man i granskningen hittat flera fall med brukare som farit mycket illa.

·      När man jämförde kostnaden med försvaret säger man att man inte alls hade uppsåt att framställa assistansen som en kostnadsbörda för samhället. När det handlar om så stora summor behöver lyssnarna ha något att relatera till för att få "en uppfattning om hur mycket 28 miljarder kr är". Det var det enda syftet.


VIMPA efterlyser en förändrad attityd hos media till såväl personlig assistans som funktionshinderfrågor i stort. Med undantag av TV4-s reportage i Kalla Fakta för drygt ett år sedan tid har rapporteringen och tidningarnas ledarartiklar kring personlig assistans helt fokuserat på kriminalitet, oegentligheter och höga kostnader. Vad assistansen betyder för oss har kommit helt i skymundan.

Det råder enighet i Sverige om att alla människor är lika mycket värda och att demokrati är det självklara styrelseskicket. Assistansreformen är en av de viktigaste demokrati och jämställdhetsreformer som genomförts, den gör det möjligt för oss med stora funktionsnedsättningar att fullt ut kunna utnyttja våra demokratiska fri och rättigheter. Det är hög tid att media byter perspektiv och istället för problem fokuserar på hur mycket assistansreformen betyder för oss. Istället bör man granska varför Sverige har fått ganska kraftig kritik från FN för att vi bryter mot Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar och hur tillvaron ser ut för alla de personer runt om i landet som helt eller delvis förlorat sin personliga assistans eller annan LSS insats.

Detta framförde vi också i samtalet med Karin Vettre. Svaret blev att man är väl medvetna om hur viktig den personliga assistansen är och att det mycket väl kan bli en reportageserie om assistansens betydelse för oss som är beroende av den. Någon försäkran att det blir så fick vi naturligtvis inte.



Thomas Juneborg
Talesperson Vimpa

tisdag 27 januari 2015

Vid årsskiftet trädde den nya lagen mot bristande tillgänglighet i kraft

Så är den då i kraft, lagen som säger att bristande tillgänglighet är en form av diskriminering. Som vi alla vet har den färdiga lagen fått mycket kritik från handikapprörelsen p g a de stora undantag som finns, främst att företag med  upp till 10 anställda  är undantagna vilket i praktiken innebär att ungefär 90 % av alla företag inte omfattas av lagen. Min utgångspunkt är ändå att det är ett viktigt steg i rätt riktning vad gäller tillgänglighet att det nu faktiskt finns en lag, däremot behöver den förbättras rejält. Det är verkligen inte OK att 9 av 10 företag inte ens omfattas av lagen...


Lars-Göran Wadén, ledamot i DHR-s förbundsstyrelse, förkämpe för ett tillgängligt samhälle för alla och föreläsare blev troligen den första personen i landet som med stöd av den nya lagen skickade en anmälan till DO (Diskriminerings ombudsmannen). Några dagar in på det nya året skulle Lars-Göran åka buss, enligt bussbolagets hemsida skulle alla fordon vara tillgängliga för rullstolsanvändare. Så visade sig inte vara fallet. Så här motiverar Lars-Göran  i tidningen Dagens Omsorg (www.dagensomsorg.se) varför han lämnade in en anmälan.

Så som jag tolkar lagen måste åtgärder för tillgänglighet göras i exempelvis den fysiska miljön och när det gäller transporter. En person med funktionsnedsättning ska kunna ta sig ombord på och färdas med en buss eller annat transportmedel. Och eftersom det uppenbart inte fungerar så i Gävle har jag lämnat in en anmälan.

Lars Göran berättar att intresset för hans anmälan har varit mycket stort vilket bland annat visat sig i många läsare på hans blogg. I skrivande stund har han gjort ytterligare en anmälan, denna gång mot SJ och han kommer och fortsätta med det varje gång han upplever diskriminering p g a bristande tillgänglighet. På sin blogg skriver han följande:

Jag är inte rädd för att upplevas som rättshaverist och lämnar därför in ytterligare en anmälan eftersom jag upplevt ännu en otillgänglighet som jag betraktar som diskriminering. 



Att samhället ska vara tillgängligt för alla borde vara en självklarhet i Sverige 2015 men precis som med LSS är det tyvärr inte fallet. Handikapprörelsen fick verkligen kämpa för att få till den nu gällande och urvattnade lagstiftningen och på vägen möttes man av de vanliga argumenten:

"Det är för dyrt". "Vi måste tänka på företagens kostnader". Att FN anser att rätten till ett tillgängligt samhälle även är en mänsklig rättighet för personer med funktionsnedsättningar kom som vanligt helt i skymundan. När det gäller den så känsliga kostnadsfrågan i tillgänglighetsdebatten har Lars-Göran Wadén ett intressant förslag för att påskynda arbetet för ett tillgängligt samhälle - nämligen ett ROT avdrag för tillgänglighetsanpassning.

Blir intressant och följa vad som kommer att hända på tillgänglighetsområdet framöver. I regeringsförklaringen meddelade ju Stefan Löfvén att tillgänglighetslagen ska breddas. Frågan om ett tillgängligt samhälle för alla kan oavsett vem som styr Sverige,, liksom LSS inte förvandlas till en vänster-högerfråga. 



Vilhelm Ekensteen, ordförande i Ifa och en handikapprörelsens riktigt stora profiler har utsätts till  hedersdoktor vid Lunds Universitet för sitt ungefär halvsekel långa engagemang i den svenska handikapprörelsen. På Ifa -s hemsida skriver man följande:

Vilhelm var initiativtagare till omdefinieringen av funktionshinderbegreppet som gjort detta miljörelaterat och har påverkat politiken för att möjliggöra ökad delaktighet och tillgänglighet i samhället. Vilhelm grundade IfA 1994, men var långt innan dess en aktivist och pådrivande motor för förändring inom funktionshinderområdet, bland annat genom sitt engagemang i Anti-Handikapp och DHR.

Gratulerar till utmärkelsen Vilhelm!

torsdag 22 januari 2015

Det har varit några jobbiga veckor men även bra respons från Handikapprörelsen

Det är många timmar man lägger ner på att försvara assistansreformen och LSS mot såväl allmänna försämringar som påhopp från okunniga "proffstyckare" och journalister. Och de senaste veckorna har varit riktigt tuffa. Först hade vi Ekots reportageserie som med rätta orsakat ett ramaskri i rörelsen och parallellt drev Jönköpingsposten på hemmaplan en liknande granskning. Men inte nog  med det, Dagens Arena var uppenbarligen sugna på att "hoppa på drevet" också och smällde på med en stor ledareartikel som fortsatte på samma tema. Och då kände jag verkligen - jag orkade inte bli förbannad en gång till. Jag var trött efter ett långt möte dagen innan och orkade verkligen inte uppbåda någon energi alls för att bemöta det. Jag tror att många kände likadant.


På en facebook grupp har jag fått frågan på vilket sätt Dagens Arena bidraget till drevet? Mitt svar är att alla tidningar och debattörer som använder Billumutredningen från 2012 som "bevis" på att upp till 15 % av kostnaden beror på kriminalitet och oegentligheter, alla som kritiserar kostnaden utan att nämna ett ord om alternativ och om de i så fall uppfyller FN-s "handikapp konvention" bidrar till drevet. Detta gjorde Dagens Arena som därmed gör man en lång rad tidningar sällskap som utan bevis framställer personlig assistans som en verksamhet där kriminaliteten härjar vilt.


På den positiva sidan har man kunnat läsa flera mycket bra debattartiklar som bemöter Ekots synnerligen bristfälliga "granskning". Här är några exempel:


I Dagens omsorg skrev Anders Westgerd verksamhetsledare i Kooperativet GIL - Göteborgskooperativet för Independent living bland annat följande:

Men det känns ruskigt obekvämt att Linda Evereus och Karin Wettre på Sveriges Radio, som gjort många av inslagen som sänts de senaste dagarna, inte kan släppa sin uppfattning om att personlig assistans är vård i hemmet. Att felaktigt beskriva assistansreformen som en vårdreform är detsamma som att cementera fördomar.

Wettre och Evereus vill i sina intervjuer pressa fram ett erkännande om att fler oanmälda inspektioner från till exempel IVO är rimligt. De verkar sakna förmågan att se att det blir en absurd situation för den assistansberättigade, att på grund av nyttjandet av en samhällsfunktion också göra sig beredd på att när som helst granskas med personliga oannonserade nedslag av kontrollmyndighet i sin vardag. Vilken annan medborgare lever under sådana premisser?



Jonas Franksson, talesperson STIL skriver i Aftonbladet följande:

Vi på STIL var en av de drivande krafterna bakom LSS, den lag som ger rätt till personlig assistans. Tack vare den fick vi makten över våra liv. Vi fick möjlighet att flytta till egen bostad, börja studera, arbeta och skaffa familj. Det är en av de största jämlikhetsrevolutionerna i den svenska demokratins historia.

Ekots journalister vill se ökad kontroll via oanmälda hembesök, utan att reflektera över rätten till personlig integritet för den överväldigande majoritet som inte fuskar. Den som använder en samhällsservice ska inte tvingas vara beredd på oannonserade besök från en myndighet i sin vardag.


Ekochefen Anne Lagercrantz har svarat på STILS - s artikel och försvarar allt utom ordvalet vård som man "beklagar". Ett svar som knappast imponerar på någon berörd person...



De senaste veckorna har med allt för stor tydlighet visat hur stor okunskapen hos journalisterna är både vad gäller personlig assistans och funkisfrågor i största allmänhet. Att Ekot uppenbart inte är medvetna om att jämställa personlig assistans med vilken vårdverksamhet som helst är "ett rött skynke" för brukarrörelsen som vi anser är mycket nedvärderande visar redan där på hur stor okunskapen är. Tyvärr var det inte sista gången liknande reportage kommer att göras. Vi måste hålla ihop när kostnaden  för vår självklara rätt att leva ett liv som alla andra ständigt ställs mot allt från äldrevård till försvaret.

Till sommaren blir det en ny resa till Almedalen - ser redan fram emot det.


måndag 19 januari 2015

Funkofobin finns i högsta grad i Sverige 2015

Runt om i världen har personer med funktionsnedsättningar under historien utsatts för ett grymt förtryck. Värsta exemplet är Hitlers Nazister. Att nazisterna dödade 6 miljoner judar känner alla till. Att man massmördade romer, homosexuella och andra grupper som ej var önskvärda i "det tusenåriga riket" känner troligen de flesta till. Däremot är det få som känner till att man även mördade hundratusentals personer med funktionsnedsättningar. Ett bortglömt folkmord som få verkar bry sig om överhuvudtaget.


Är detta folkmord verkligen bortglömt? Enligt mitt sätt och se på saken är det så, ja. Enligt den strikt folkrättsliga definitionen av termen folkmord utsattes nämligen aldrig funkisar för ett folkmord. Enligt Nationalencyklopedin definieras folkmord på följande sätt:

”förövad i avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp som sådan


Som ni ser omfattas inte personer med funktionsnedsättningar av definitionen i folkrätten. Så än idag är det alltså möjligt att massmörda  funkisar och överlevande skulle ändå inte få gehör i den internationella brottsdomstolen i Haag för att man utsatts för ett folkmord eftersom vi inte omfattas av den juridiska definitionen!

I Sverige har, trots allt prat allas lika värda personer med olika funktionsnedsättningar  utsatts för stora övergrepp även långt efter att demokratin infördes. Dit hör bland annat tvångssteriliseringar och inlåsning på stora institutioner. Hur ser funkofobin ut i dagens Sverige då?

Det tydligaste exemplet är att besöka sociala medier där det inte är svårt att hitta exempel på mycket nedvärderande/skrämmande syn på personer med funktionsnedsättningar eller kommentarer till alla de kritiska artiklar till framförallt personlig assistans som publiceras.

Attityder som bör klassas som funkofobi  eller åtminstone klara tendenser till funkofobi är lätt att hitta även i mer officiella sammanhang. Vi ser det bland annat när:

·   Föreläsaren Jonas Reinholdsson raljerar över hjälpbehoven och åhörarna skrattar glatt. När kollegan Margareta B. Persborn bestämt hävdar att personer med behöver hjälp dygnet runt inte borde beviljas personlig assistans och att personer med utvecklingsstörning är "för dumma i huvudet" för att ha nytta personlig assistans .

·  Det ibland dyker upp "debattörer" som uttalar sig mycket positivt till ny teknik som gör det mycket lättare att välja bort foster när man vet att barnet kommer att födas med stora funktionsnedsättningar.

·  Diverse proffstyckare och journalister ständigt klagar på att LSS är för dyrt och ställer kostnaden för LSS mot sjukvård, skola och nu senast även försvaret. Att LSS är en rättighetslag, att rätten till personlig assistans, att bilda familj, tillgängligt samhälle etcetera är inskriven i en FN-konvention kommer alltid helt i skymundan både när ledare skribenter "tycker till" och journalister granskar assistansbranschen.

·   Man jämställer personlig assistans med vilken vård som helst istället för ett hjälpmedel att leva ett självständigt liv. Att kunna göra det andra tar för givet, allt från att bo i eget hem till att spontant kunna ta en promenad.

·  Det inte är en självklarhet och även uttalat motstånd mot att vi, som i bland annat USA ska ha en skarp lagstiftning mot bristande  tillgänglighet.

·   Man inte förstår/vill förstå och även ifrågasätter att vi som alla andra kan och har rätt och bilda familj,  skaffa barn etcetera.

·   Stora nyheter som t.e.x. FN rapporten i våras och som berör en miljon personer med olika funktionsnedsättningar i Sverige  inte berörs överhuvudtaget i de stora dagstidningarna och TV och radiokanalerna.


Allt detta sker i ett land där det officiellt råder enighet om att alla människor är lika mycket värda, att demokratin ska försvaras i alla lägen och där det även finns en lag som säger att vi har rätt till goda och jämlika levnadsvillkor.

Men har vi det då ändå inte riktigt bra i Sverige, jämfört med resten av världen? Mitt svar är:

Jag har besökt många länder där personer med funktionsnedsättningar skulle tycka att vi lever i ett paradis. Men utvecklingen går åt fel håll, det blir allt fler som inte får den hjälp man har rätt till och det finns många fördomar. Det är mycket långt kvar innan vi når samma levnadsstandard som "medelsvensson". Och det är  uppenbart minst lika långt tills det är en självklarhet för alla att personlig assistans och andra stödformer för att nå jämlika levnadsvillkor måste få kosta en del.



Drevet fortsatte i söndags. Den här gången var det Dagens Arena som framförde välbekanta åsikter om personlig assistans.

fredag 16 januari 2015

Sammanfattning av Sveriges Radios reportage om kriminalitet i assistansbranschen

Gångna veckan har Sveriges Radio som vi alla vet via Ekot - s nyhetssändningar och samhällsprogrammet "Studio Ett" sänt en reportageserie om fusk och kriminalitet i assistansbranschen. En bransch som enligt SR är genomsyrad av fusk och kriminalitet utan några motåtgärder från myndighetssverige. Reportageserien har med all rätt fått mycket hård kritik i brukarrörelsen. Vi är många som blivit upprörda inklusive undertecknad.


Först ska jag säga att jag motsätter mig inte att assistansbranschen som alla andra skattefinansierade verksamheter blir granskade av media. Oseriösa aktörer ska bort, punkt. Däremot är jag som alla andra djupt kritisk till det ensidiga fokuset på problem i form av fusk och oegentligheter och där vi brukare och anhöriga aldrig får komma till tals och berätta vad reformen verkligen betyder för oss. 

Det som retat upp mig i SR-s reportageserie är framförallt följande saker:

·       Liksom alla andra kritiska reportage och debattartiklar visar journalisterna upp en förfärande dålig kunskap vad personlig assistans handlar om.

·  Vidare nämner man aldrig någonting om att LSS är en rättighetslag

·   På ett mycket omdömeslöst sätt lägger man fram Billum utredningen från 2012 som ett bevis på att kriminalitet och oegentligheter kostar skattebetalarna 2-3 miljarder kr/år.

·  Underförstått säger programledarna i "Studio ett" att alla medel måste vara tillåtna för att komma åt avarterna. Det inkluderar även oanmälda hembesök som "rutinåtgärder".


·  Man jämför kostnaden för personlig assistans med kostnaden för försvaret.


Om vi ska granska allt det här lite närmare så jämställer även SR personlig assistans med vilken vårdverksamhet som helst - det visar att man inte förstått vad syftet med lagen är. Personlig assistans är ingen vårdverksamhet. den är ett hjälpmedel så att vi ska kunna leva ett fritt liv som alla andra utan stora funktionsnedsättningar.

Om man hade gjort en seriös research hade man inte självsäkert trumpetat ut att en "statlig utredning visade att fusket uppgår till 2-3 miljarder kr/år".  I så fall hade man vetat att Försäkringskassan krävde tillbaka 168 miljoner (0,168 miljarder) kr 2012, ungefär 5 % av de summor Billum angav. Det är mycket omdömeslöst agerat av Ekot och Studio att använda sig av Billum utredningen på det sättet.

Något som gjorde mig riktigt upprörd var att man starkt tryckte på att kontrollen runt oss måste bli hårdare. Budskapet var, underförstått att i stort sett alla medel måste vara tillåtna -  oanmälda hembesök hos oskyldiga personer, vad är problemet? Emellertid ska sägas att representanten från IVO - som pressades hårt av programledaren sa att göra oanmälda hembesök kan man absolut inte göra utan vidare Mycket av de oegentligheter som finns kommer vi ändå inte åt med oanmälda hembesök. 

Försäkringskassan  sa vid ett tillfälle också att LSS är en stark rättighetslagstiftning.

De som gjort reportagen eller programledarna i Studio ett nämnde däremot, som sagt inte  en enda gång att LSS är en rättighetslag. Att Sverige skrivit under en FN konvention där rätten till personlig assistans för de som behöver det är inskriven nämndes självfallet inte heller och jag tvivlar f.ö. på att ansvariga journalister känner till konventionen överhuvudtaget...

Kostnad ja. Givetvis nämner man bruttokostnaden, 28 miljarder kr 2014 men lika givet inte ett ord om alla jobb som skapats eller vad alternativen skulle kosta. Dessutom jämförde man kostnaden för personlig assistans med kostnaden för försvaret... Kom igen nu Sveriges Radio, det är verkligen inte rättvist att jämföra kostnaden för en rättighetslag med syftet att vi med stora funktionsnedsättningar ska kunna leva som andra med kostnaden för vårt försvar.

Sammantaget har jag faktiskt haft högre tankar om Sveriges Radio och Ekot. Det här granskningen var ett riktigt lågvattenmärke och målar även upp en bild för den mindre insatte att "det är så här det går till" och det är allvarligt.

Länk till samtliga inslag från Ekot

torsdag 15 januari 2015

Därför behöver jag personlig assistans

Sveriges Radio har under veckan sänt ett antal reportage där man granskat  assistansbranschen med (givetvis) totalt fokus på kriminalitet, oegentligheter och bristande kontroll från Försäkringskassan och IVO. Vi är alla mycket upprörda över okunnigheten som Sveriges Radio visar upp. Kommer att kommentera reportagen närmare i nästa blogginlägg. Här ska jag berätta lite mer om varför jag behöver personlig assistans. Liksom ca   20 000 andra personer runt om i landet har jag inte assistans för skojs skull...


Jag föddes 1976 och börjar således närma mig medelåldern.  Jag föddes med en hjärnskada,  diagnosen jag fick var Cerebral Pares, CP-skada i mer vardagligt tal. Skadan gör att jag varit rullstolsburen hela livet och kommer så att förbli, funktionsnedsättningen är livslång. 

Jag har varit beviljad personlig assistans sedan 1994, d v s i -stort sett lika länge som LSS funnits. Utan att gå in på detaljer behöver jag hjälp med det mesta i vardagslivet. På/avklädning, städning, tvättning, matlagning personlig hygien,  förflyttningar, uträtta ärenden på stan o s v. Utan assistans hade jag inte kunnat bo själv - ja, jag hade inte kommit utanför hemmet  överhuvudtaget. 

Mitt engagemang i handikapprörelsen då, hur hade det funkat utan personlig assistans? Låt mig säga så här:

Bloggen hade jag kunnat sköta så klart. Men om inte någon nära släkting följt med hade jag inte kunnat ta mig till något av de seminarier och evenemang jag besökt eller medverka i senaste åren, jag hade ju inte haft möjlighet att lämna hemmet...

Antalet arga debattinlägg och reportage som kritiserar LSS i allmänhet och personlig assistans i synnerhet är stort vid det här laget. Alla artiklar och reportage har gemensamt att artikelförfattaren , i bästa fall verkar  ha minimal insikt i vad personlig assistans verkligen handlar om. Personlig assistans handlar om att jag och andra med stora hjälpbehov ska kunna leva ett fritt och självständigt liv. Vi ska som alla andra kunna bo i ett eget hem, bilda familj, arbeta, engagera oss politiskt etcetera.

Ingen av oss begär (vilket somliga tycks tro) att skattebetalarna ska finansiera något jet set liv (med allt som hör därtill) på Franska Rivieran eller något skatteparadis i Västindien. Fusket sägs vara omfattande och därmed antyder man att många som är beviljade personlig assistans egentligen bara är lycksökare. Antalet som är beviljad assistans, ca 20 000 personer genom Försäkringskassan och kommunerna är därför alldeles för högt, vilket i sin tur anses vara huvudorsaken till  "skenande kostnader".

Jag trivs bra med mina assistenter och det är en stor trygghet och veta att man alltid får den hjälp man behöver. Samtidigt är det inte kul att behöva hjälp att gå på toan, duscha, inte själv  kunna komma utanför hemmet etcetera. Det är verkligen inte kul att få sitt vardagsliv vänt ut och in av Försäkringskassan. Jag garanterar att ingen ärlig person vill gå igenom det om man inte anser att man måste ha personlig assistans för att vardagslivet ska fungera. Skulle någon av alla de som kritiserar en fantastisk frihets och demokratireform vilja byta med mig eller annan i samma livssituation? Jag är 100 % säker på att ingen, absolut ingen skulle vilja göra det...

Nästan alla i vårt land säger att det är en självklarhet att alla människor har samma värde och att demokratin i alla lägen måste försvaras. LSS säger ju att vi har rätt till goda levnadsvillkor  och rätt till självbestämmande som alla andra som bor i Sverige. Varför sådant fokus på kriminalitet och kostnader om nu allas lika värde är universellt? Varför inte i första hand fokusera på vad reformen betyder för mig och alla andra som behöver personlig assistans?

tisdag 13 januari 2015

Om samarbetet mellan berörda myndigheter fungerade skulle avarterna i assistansbranschen upptäckas

Jag är inte naiv längre (som fallet var för 4-5 år sedan). Det finns fusk och kriminalitet i assistansbranschen men säg vilken välfärdsreform där det inte förekommer fusk och oegentligheter?  Det finns emellertid inga bevis på att fusk och kriminalitet är mer utredd än i andra skattefinansierade verksamheter vilket jag belyst tidigare.


Den enkla och den dystra sanningen i vår värld är att där det finns stora summor pengar i omlopp, där finns också  risk för kriminalitet. Tyvärr så underskattade rörelsen grovt (inkluderar mig själv) vilket explosivt bränsle kriminalitet kopplad till assistansbranschen skulle vara för diverse kritiker. Man kan tycka det är förfärligt att klanka ner så på en demokratireform men verkligheten är den att det finns starka krafter i samhället som starkt ogillar reformen, som tar varje chans att "hugga till". "Toleransen" bland diverse tycka till maskiner för oegentligheter och ren kriminalitet i personlig assistans är troligen mindre än i någon annan skattefinansierad välfärd.

Därför är det i vårt intresse att få bort avarterna. Den lilla minoritet som våldför sig på reformen ger inte bara bränsle till kritikerna, den ger också ammunition till besparingsivriga politiker (= försämringar för oss) och det svartmålar den stora, stora majoritet brukare och anordnare som har rent mjöl i påsen.

Nyligen slog Jönköpingsposten upp en stor artikel om familj som utan tvekan ägnat sig åt grovt fusk/ekonomisk brottslighet och där anordnaren uppträtt på ett  mycket tvivelaktigt sätt:

·  Föräldrarna hade under flera års tid i tidrapporterna angivit att de jobbade mycket mer än de verkligen gjort och plockat ut mycket stora summor varje månad.
· Assistenterna hade fått utföra diverse sysslor som inte hade med deras jobb att göra, t.ex. städa hela hemmet mm.
·   Verksamheten var rejält underbemannad.
·   Flera assistenter anmälde missförhållandena till anordnarna som i sin tur inte vidtog några åtgärder.


Så här ska det givetvis inte få gå till. Ingen anställd assistans ska behöva vara rädd att diskutera arbetsmiljön. Enligt artikeln ska flera tidigare assistenter fått höra följande från företaget när arbetsmiljön kom på tal.

"du ska passa dig

Bland annat hade föräldrarna i tidrapporten angivit att man arbetade mycket mer än vad arbetstidslagen tillåter (arbete som de i sin tur alltså i stor utsträckning inte utfört). Frågan är då varför myndigheterna inte upptäckt något om det pågått under så lång tid?

Att upptäcka fall som det här handlar inte om att öka kontrollen runt brukarna , att följa folk in på toaletterna etcetera. Det här handlar om ekonomisk brottslighet och den borde upptäckts bara Försäkringskassan och andra myndigheter gjort sitt jobb. Alla assistenter anger hur mycket man jobbar i tidrapporterna. Hur svårt ska det vara och upptäcka att några personer jobbar mycket mer än man enligt lag egentligen får göra? Den viktigaste  anledningen  till att assistenterna fyller i blanketterna är väl att FK ska ha koll på att man följer arbetstidslagar mm?  Det har brustit totalt även på andra håll. Vad har arbetsmiljöverket sysslat med under denna tid och IVO sedan de tog över huvudansvaret för kontrollerna av verksamheten?


Vad jag vill visa med detta exempel är att vägen för att få bort  kriminalitet från assistansbranschen handlar inte om ständigt ökad kontroll av oss brukare. Det som krävs är ett nära samarbete mellan de berörda myndigheterna - Försäkringskassan, Polisen, Skatteverket, IVO och Arbetsmiljöverket. Gör de sitt jobb där samarbetet fungerar så kommer man åt avarterna med.


Anm.: I en ny artikel i JP idag säger föräldrarna att de inte anser sig ha gjort något fel.  I en annan artikel  hävdar  Johanna Skinnari från BRÅ (Brottsförebyggande Rådet)  "fusk och bedrägerier" är utbredda i assistansbranschen.

 Vilket assistansföretag det handlar om har inte JP angett . Företaget har emellertid sitt huvudkontor i Stockholm så det är ingen liten anordnare vi pratar om. Försäkringskassan m f l kan därför inte komma med en  bortförklaring som:

"Vi har inte resurser att granska alla små anordnare".

fredag 9 januari 2015

När får vi se en statlig utredning som fokuserar på rättigheterna för funkisar istället för kostnader?

Som jag skrivit tidigare finns det stora skillnader mellan vad som det på ena sidan står i lagtexten och å andra hur LSS tillämpas (gäller samtliga insatser) och hur politikerna fårhåller sig till lagen. Det råder visserligen enighet om att LSS är en viktig lag som vi ska värna om och att den betyder oerhört mycket för personer med stora funktionsnedsättningar. Det finns dessutom officiellt inget tak för hur mycket LSS insatsen personlig assistans får kosta.


Trots detta har det genom åren tillsatts en rad utredningar där syftet har varit att just dämpa kostnaden som anses "skena iväg". Redan några år efter att personlig assistans införts började den dåvarande S-regeringen att klaga på att assistansreformen var för dyr. Bland alla utredningar nämner jag här Susanne Billums utredning från 2012 om "fusk och felaktigheter med assistansersättningen" och Agneta Rönns utredning från 2014 om hur schablonbeloppet ska utformas i framtiden. Som ni säkert minns föreslog Rönn bland annat att schablonbeloppet borde frysas upp till 3 år då assistansersättningen, enligt Rönn är för hög.

Senast hade vi ISF utredningen i höstas där man föreslog att en utredning borde tillsättas som ska titta på rätten till delaktighet kontra kostnaden. 

Motsättningen mellan vad som står i lagen, hur politikerna pratar om LSS och hur den tillämpas i praktiken  belyste FUB nyligen där man i Reclaim LSS bloggen skrev bland annat följande angående vad som står i lagtexten, hur politikerna uttalar sig och hur det ser ut i praktiken:

Vi hör dem ständigt som ”alla människors lika värde”.
 Vi läser i LSS intentioner ”att leva som andra i gemenskap                   med andra”.
 Vi läser dem i LSS principer om jämlikhet,                                      självbestämmande, kontinuitet och delaktighet.

Menar man allvar med att vi funkisar har samma rätt till goda levnadsvillkor och rätt till delaktighet i samhällslivet som övriga befolkningen i Sverige håller det inte att å ena sidan säga att vi värnar om personlig assistans och samtidigt tillsätta diverse utredningar där direktiven till utredarna hela tiden är och hitta sätt att minska kostnaden för insatsen personlig assistans i rättighetslagen LSS. Menar man allvar med vad man säger är det hög tid att man byter perspektiv från kostnaden till rättigheterna för de människor som berörs. Jag vill bland annat se följande:
·  Att våra politiker tar kritiken från FN för att intentionerna i LSS inte följs tas på största allvar och att det är högsta prioritet att åtgärda. Det måste följas av konkreta åtgärder, inte bara prat.
·  En del av detta är konstruktiva förslag hur vi ska lösa problemet att de som ska förverkliga lagens intentioner - Försäkringskassan, kommunerna och förvaltningsdomstolarna verkligen följer intentionerna istället för att leta efter kryphål.
·  Hur ska vi säkerställa att alla som behöver hjälp verkligen får det? Att ingen förlorar rätten till hjälp enbart p g a. "ändrad rättspraxis" eller några andra synnerligen tveksamma motiveringar till avslag .
·  Detta gäller givetvis inte bara personlig assistans och övriga LSS insatser utan alla de stöd och hjälpinsatser  som vi har rätt till enligt lag och FN konventionen om  rättigheter för personer med funktionsnedsättningar.


* I januari trädde så den nya tillgänglighetslagen i kraft. Även om den är rejält urvattnad så finns det nu i alla fall en lag som man kan jobba på att förbättra. Hur har intresset varit hos media? Inte iskallt men inte något större  intresse heller är mitt omdöme.

onsdag 7 januari 2015

Senaste nytt från Försäkringskassan

Först av allt - God fortsättning på det nya året, har själv haft ett mycket lugnt och behagligt jul och nyårsfirande. Ser fram emot 2015.

Flera gånger föregående år berättade Försäkringskassan att man hade långtgående planer på att införa efterskottsbetalning av assistansersättningen. Kritiken från brukarrörelsen var skarp och jag instämmer som ni säkert vet i stora drag mot kritiken:

·       Varför ändra på ett system som både brukare och assistansanordnare tycker fungerar bra?

·   Det är mycket troligt att efterskottsbetalningen kommer slå mycket hårt mot mindre anordnare, en del kommer troligen att lägga ner verksamheten trots att brukarna är nöjda.


·  Detta kommer leda till såväl urholkad kvalitet och minskad valfrihet för alla som är beviljade personlig assistans.

I sitt senaste nyhetsbrev skrev Försäkringskassan följande angående planerna på att införa efterskottsbetalning:

·  Det finns alltså för närvarande inget beslut om övergång till efterskottsbetalning

·   Det finns inte heller något beslut om från och med vilken tidpunkt en eventuell övergång ska ske.

·   Försäkringskassan är medveten om att det krävs god framförhållning och tydlig information vid en eventuell övergång till efterskottsbetalning. Anordnare och brukare har framfört att det krävs minst ett års framförhållning från beslut till genomförande.

Vidare skriver man att man har haft mycket kontakter med både anordnare och brukarrörelsen och förstår  hur komplext det är att införa efterskottsbetalning. Man kommenterar det på följande sätt:

Utifrån de synpunkter som fördes (vid en workshop 19 sep)  och det arbete som i övrigt har skett har det blivit ännu tydligare hur mångfacetterad frågan om efterskottsbetalning är, både i samband med själva övergången och även därefter, till följd av att ersättningen betalas ut i efterhand. Försäkringskassan behöver därför samla in ytterligare underlag, som belyser alla aspekter, för att kunna ta ställning till en övergång till efterskottsbetalning.

Strax innan jul meddelade Försäkringskassan att eventuell efterskottsbetalning införs tidigast 2016.

Sammanfattningsvis tycker jag detta visar att Försäkringskassan inte vågar "köra över" brukare och anordnare hur som helst i den här frågan. Kritiken har uppenbarligen varit för stark. Det visar också hur viktigt det är att man med gemensamma krafter säger ifrån när det kommer förslag som så uppenbart riskerar få allvarliga konsekvenser. 

Inget är givet än så klart men ska jag ge en försiktig prognos på hur frågan om efterskottsbetalning kommer sluta tror jag inte den kommer införas. Möjligen blir det en kompromiss där de stora anordnarna får efterskottsbetalning medan mindre, d v s merparten av assistansanordnarna (upp till 30-40 brukare) får behålla det nuvarande systemet.


* Försäkringskassan har också fått ge sig på en viktig punkt när det gäller tolkningen av arbetstidslagen. Frågan gällde att Försäkringskassan inte ville betala ut assistansersättning till egna arbetsgivare om arbetstiden för assistenterna översteg 40 timmar/vecka i genomsnitt under fyra veckor. Det har man nu fått backa på detta och accepterar att kollektivavtalen gäller.  Varför har man haft en annan åsikt? I en intervju i på Assistanskolls hemsida nyligen var svaret:

Det är inte solklart att kollektivavtal ska gälla före Lagen om arbetstid m.m i husligt arbete. Tidigare stödde vi oss på 1 § i lagen om arbetstid i husligt arbete där det står En överenskommelse mellan arbetsgivaren och arbetstagaren som strider mot denna lag är inte bindande för arbetstagaren.

Givetvis en seger för de egna arbetsgivarna men Försäkringskassan är ändå en myndighet som lägger för mycket energi på hur assistenterna ska jobba. Lagar och kollektivavtal ska givetvis följas men det kan omöjligt vara Försäkringskassans roll och avgöra om ett kollektivavtal gäller före gällande lagar. Det är också helt lagligt att i kollektivavtal göra avsteg från gällande lagstiftning.