måndag 29 december 2014

Sammanfattning av 2014

Med bara några dagar kvar på 2014 är det tid att summera året som gått vad gäller utvecklingen för LSS, tillgänglighet etcetera. Även om mycket går åt fel håll har det ändå funnits ljuspunkter:

·   Det kom till slut en lag som klassar otillgänglighet som diskriminering. Den är visserligen rejält urvattnad men den är ändå bättre än ingenting. Det betyder emellertid inte att vi ska vara nöjda med lagen som den är, t.ex. måste regeln som undantar alla företag med under 10 anställda bort.

·  I regeringsförklaringen fick funkisfrågorna ett oväntat stort utrymme. Man pratade om ett samhälle för alla, tillgänglighetslagen skulle breddas, flexjobb införas mm.


·   Under året kom signaler från Försäkringskassan att man tänker förenkla de fruktade tvåårsomprövningarna. Nu verkar det som att det är nära att bli verklighet.


Samtidigt fanns det mycket som fortsatte och peka åt fel håll:

·   I februari presenterade Agneta Rönn en utredning om schablonbeloppets framtida utformning. Det underliggande budskapet var glasklart - personlig assistans kostar för mycket! Mest uppmärksamhet fick påståendet att schablonbeloppet år 2013 borde varit 22 kr lägre. Där fanns även förslag om att frysa schablonbeloppet under flera år - förödande för både brukare och assistenter om det genomförs.

·  I en Rapport från FN fick Sverige mycket kritik. Det handlade bland annat om att LSS inte tillämpas som det är tänkt, tillgänglighetslagen är för tandlös och det finns inget departement som ansvarar för funkisfrågor. Regeringens reaktion var mycket nonchalant som inte tog till sig av kritiken. "Vi spenderar ju 27 miljarder kr bara på personlig assistans" försvarade sig ansvarig minister Maria Larsson.

·  Som väntat fick Handikapprörelsens frågor mycket lite uppmärksamhet i valrörelsen = nästan ingenting.

· Den efterlängtade rapporten från ISF gav egentligen inte mycket nytt. För att summera det kort anser man inte det finns några större problem då de som förlorat sin assistans får hjälp på annat sätt. Tyvärr var ISF-s slutsatser helt i linje vad jag väntade mig. Dessutom ansåg ISF att staten borde tillsätta en utredning där rätten till delaktighet i samhället skulle vägas mot kostnaden för personlig assistans.  Det senaste förslaget/utspelet (men tyvärr knappast inte sista heller) där personlig assistans enbart anses vara en kostnadsbörda utan några som helst vinster för vare sig den enskilda individen eller samhället.

·  Samtidigt presenterade STIL en alternativ rapport där man undersökte hur det ser ut för människorna bakom all statistik från ISF och den visade på förödande konsekvenser för de som helt eller delvis förlorar sin assistans

·   Myndigheten För Delaktighet -s rapport om tillståndet för alla rikets invånare med funktionsnedsättningar och hur det går med de mål som faktiskt är uppsatta av politikerna. Den  visade att vi har mycket lång väg och vandra innan vi uppnår samma levnadsstandard som genomsnittet i landet. Bland mycket dåligt tycker jag det mest beklämmande var att ohälsan hos personer med funktionsnedsättningar enligt MFD är deprimerande 10(!) gånger sämre än riksgenomsnittet.



Parallellt med allt detta fortsatte allt fler att förlora sin assistans eller andra LSS insatser. Juristen Therese Bäckman visade i en avhandling att många kommuner tänjer och bänder på juridiken för att hitta kryphål att ge avslag på olika LSS insatser. En bild som i stort bekräftats  i olika rapporter från FUB. På hemmaplan i Jönköping anlitade kommunen i början av året den numer riksbekante föreläsaren Jonas Reinholdsson.



* För egen del har det hänt en hel del under året. Föreningen VIMPA som jag varit med och grunda jag  har växt under året. Jag slutade som ordförande i våras och blev istället talesperson då jag kände att krafterna inte räckte till för att vara ordförande + blogga och andra åtaganden. Vad gäller VIMPA  är jag mest nöjd med  manifestationen för LSS och demonstrationen mot kommunens beslut att anlita Jonas Reinholdsson som vi anordnade ihop med bland annat STIL och  HSO Jönköpings län. Ni som följer den här bloggen vet också att jag deltagit i LSS20 under året och varit med i både riksdagen och Almedalen. Kommande år blir det mycket intressant och jobba för Projekt Medborgargolv.


*Till sist. Jag brukar inte utge några nyårslöften men ett kan jag i alla fall avge ett  här:

 Jag kommer och fortsätta att blogga om allt som direkt och indirekt berör personlig assistans och LSS.


GOTT NYTT ÅR allesammans -  Vi tar nya tag för ett jämlikt samhälle för alla funkisar och andra minoriteter 2015.




LSS20 i riksdagen 10 april

fredag 19 december 2014

Aktuellt inom personlig assistans och tillgänglighet

Även om utvecklingen generellt går bakåt inom i stort sett allt som rör funkisfrågor finns det ända ljuspunkter som jag ska fokusera på här.



* I samband med regeringsförklaringen i höstas deklarerade ju Stefan Löfvén att regeringen tänker skärpa den nya diskrimineringslagen mot otillgänglighet. Som alla vet är det ju mer eller mindre kaos i riksdagen efter att Sverigedemokraterna fällde regeringens budget. Man har nu ändå bestämt sig för att gå vidare och tänker lägga fram ett förslag till riksdagen före extravalet 22 mars. Bland annat vill man ta bort undantagen för små företag.

Utöver detta vill regeringen också gå vidare med att införa en ny nationell reglering av hur de olika landstingen och kommunerna beviljar rätt till hjälpmedel. Idag råder stora skillnader beroende på var man bor i landet. Tjänstemän i socialdepartementet säger själva :

Vi vill komma till rätta med att det idag är slumpen som ofta styr vilka hjälpmedel man får.

Mycket bra initiativ av regeringen. Även om många var besvikna på innehållet i regeringens budgetproposition tycker jag ändå att man med detta utspel visar att man menar allvar med vad man deklarerade i höstas. Det är inte acceptabelt att tillgänglighetslagen har så stora undantag  och det är verkligen inte OK att det är så stor skillnad mellan olika kommuner och landsting vad gäller rätten till hjälpmedel Fortfarande återstår och se hur mycket som blir förverkligat. Det kan ju mycket väl bli en alliansregering som styr Sverige igen efter extravalet och hur de kommer att agera vet vi inte än.



Försäkringskassan har tidigare i år gett klara signaler om att tvåårsomprövningarna ska förenklas, åtminstone om det är uppenbart att funktionsnedsättningen är livslång. Nu verkar det som att man faktiskt tänker förverkliga det. I Göteborgsposten skrev man nyligen:

  De som har assistans varken vill eller ska behöva vända ut och in på sina liv vart annat år. Därför ändrar vi vårt sätt att arbeta, bland annat genom att i högre grad dra nytta av arbete som gjorts tidigare av oss eller andra, som kommunerna. Vår förhoppning är att det bidrar till att göra livet lite enklare för dem som behöver mer stöd än vi andra för att klara sin vardag.

Gör man verklighet av det man skriver så är det ett steg i rätt riktning men det är ändå lång väg kvar innan LSS ursprungs visioner återupprättas. Att tvåårsomprövningarna förenklas hjälper t.ex. inte de som helt eller delvis redan förlorat sin assistans. Och det hjälper inte alla de som drabbas av försämringarna inom de andra nio LSS insatserna som är kommunala angelägenheter.



* I och med att Sverigedemokraterna stödde alliansens budget så är det ju oppositionens budget som gäller för kommande år, inte regeringens. Schablonbeloppet för den statliga assistansersättningen blir detsamma - 284 kr/timme.



Jag tar nu lite semester i bloggandet över julhelgen. Återkommer under mellandagarna med en sammanfattning av vad som hänt under året för handikapprörelsen i fighten för våra rättigheter.


Jag önskar alla mina läsare en riktigt GOD JUL




tisdag 16 december 2014

Viktiga orsaker till att ohälsan är så stor hos personer med funktionsnedsättningar.

Till att börja med - jag har inte haft några som helst illusioner om att något så viktigt som hälsan hos oss med funktionsnedsättningar var åtminstone nära samma nivå som resten av befolkningen. Ändå blev jag bestört hur illa det verkligen är när jag läste sammanfattningen från  MFD (Myndigheten För Delaktighet) av läget för funkisar i Sverige 2014. Enligt MFD (i mån av tid ska jag läsa rapporten mer grundligt senare) är alltså ohälsa10(!) gånger vanligare bland funkisar än genomsnittet i landet. Tio gånger sämre, det är förfärligt att det är så illa  i ett av världens rikaste länder, något som tyvärr får noll uppmärksamhet i media.


Vad finns det då för viktiga orsaker, förutom de skador och sjukdomar som orsakar de olika funktionsnedsättningarna? MFD listar bland annat följande orsaker:

·   Låg sysselsättning/hög arbetslöshet. Av den arbetsföra befolkningen har 79 % en sysselsättning, motsvarande siffra bland funktionsnedsatta är 55 %.

·  Den låga sysselsättningsgraden leder naturligtvis till dålig ekonomi och dålig ekonomi brukar gå "hand i hand" med dålig hälsa.

·   Det är väl belagt att personer med funktionsnedsättningar bidrar mindre i kulturella aktiviteter vilket  orsakas av en kombination av dålig ekonomi och bristande tillgänglighet till t.e.x. till biografer.

·  Bristande tillgänglighet generellt bidrar till isolering från övriga samhället.

·  Utbredd oro att förlora sin personliga assistans eller annat stöd från samhället.


Hur dålig är ekonomin totalt sett bland personer med funktionsnedsättningar? En åtminstone någorlunda god ekonomi ligger ju till till grund till så mycket annat vad gäller livskvalitet och bra hälsa. MFD har inte tittat närmare på det men man konstaterar att andelen med högre utbildning är betydligt lägre än övriga befolkningen och antalet specialpedagoger i skolorna sjunker. I ett samhälle  där utbildning blir allt viktigare för att få ett jobb får detta mycket negativa konsekvenser.

Angående hur själva privatekonomimin för funkisar ser ut publicerade FUB tidigare i år en rapport med titeln Fångad i fattigdom som målar upp en dyster bild. Rapporten avser i första hand FUB-s medlemmar men ger ändå en fingervisning av hur det ser ut i övrigt. De flesta av FUB-s medlemmar har mycket dålig ekonomi, en del lever t.o.m. under existensminimum. Orsakerna är bland annat följande:

·  Aktivitetsersättningen/ sjukersättningen är mycket låg.

·  Eftersom arbetslösheten är mycket hög har de flesta inte fått någon nytta av jobbskatteavdragen som den förra regeringen införde. Resultatet blir att man i förhållande till inkomsten betalar mycket hög skatt, betydligt högre än pensionärer.

·  Hyran för LSS boenden har generellt höjts kraftigt samtidigt som taket för bostadstillägget (5000 kr/månad) inte höjts.




Långt ifrån alla med funktionsnedsättning är beviljad någon av LSS 10 hjälp och stödinsatser men den dåliga hälsan är ett generellt och mycket allvarligt problem för flertalet invånare i Sverige med funktionsnedsättningar. Med MFD - s rapport som grund finns det  mycket som samhället kan och måste göra för att förbättra situationen. Förutom att värna intentionerna med LSS, i verklig handling, inte bara prat finns en mängd åtgärder av olika slag som måste vidtas, t.ex:

 Mycket bättre ekonomiskt stöd till alla med mycket magra inkomster, ökad tillgänglighet, mer resurser i skolorna till barn med extrastöd p g a funktionsnedsättningar. diverse olika förebyggande insatser inom sjukvården och Rehabilitering mm.

Naturligtvis måste det generellt också många fler mer personer med funktionsnedsättningar få jobb. Det behövs rimligen en rad olika åtgärder. Bland de förslag som handikapprörelsen driver själva tror jag de s.k. Flexjobben skulle få en mycket positiv effekt om de blir verklighet. Personlig assistans har också en viktig roll att fylla.

Men när politikerna pratar om den  s.k. arbetslinjen är det mycket viktigt och komma ihåg att många i vårt land faktiskt inte kan eller orkar jobba p g a funktionsnedsättningen  eller sjukdom och ingen person ska p g a det känna sig utpekad eller bli anklagad för att vara en belastning för samhället. Och ingen person med funktionsnedsättningar eller sjukdomar ska behöva vara utfattig heller p g a funktionsnedsättningen. Det som  FUB beskriver i sin rapport  är inte värdigt ett välfärdssamhälle. 

torsdag 11 december 2014

Trots att LSS är en stark rättighetslagstiftning vilar i praktiken rätten till hjälp på bräcklig grund

LSS handlar som bekant inte bara om personlig assistans, det finns utöver den personliga assistansen nio stödåtgärder till, samtliga finansieras av kommunerna som kritiserade LSS redan innan lagen trädde i kraft. försämringarna har slagit mycket hårt mot samtliga hjälp och stödinsatser.

Motiven till kommunernas kritik mot LSS har jag redan gått igenom i ett tidigare inlägg men ytterst handlar det naturligtvis om att man tycker att reformen är för dyr. Jag skrev där att kommunerna måste inse att LSS är en rättighetslag men det sker inte av sig självt så klart. Här är några exempel från FUB - s reclaimlss blogg om hur kommunerna urholkar intentionerna


·       Det prövas hur mycket en kommun får ta ut för mat på gruppboende, mer än råvarukostnaden dvs. självkostnadsprincipen i LSS.

·  Nybyggnationen av Gruppbostäder innehåller numera nästan alltid 6 lägenheter (ibland även fler), trots att ursprunglig lag tolkades av Socialstyrelsen till att ”en gruppbostad skall bestå av 3-5 lägenheter”. 

  • Om du bor i Gruppbostad får du numera regelbundet                   avslag på insatsen ledsagare och kontaktperson.


Den kommunala självstyrelsen är en central del av den svenska demokratin och den har en mycket stark ställning i Regeringsformen. Men när det gäller rättighetslagen LSS blir det en krock mellan det kommunala självstyret och rättighetslagen av flera anledningar:


·  LSS är en lag som sätter individen i centrum och därmed flyttar makt från kommunerna till den enskilde.

·  Kommunernas makt över vilken hjälp de ska bevilja minskar rejält, LSS är ju en rättighetslag där rätten till hjälp ska vara likvärdig, oavsett vilken kommun man bor i.

·  Kommunerna får en ny utgiftspost man helst vill slippa. I själva verket finns emellertid ett utjämningssystem som till stor del kompenserar för detta.


I den bästa av världar hade det inte blivit någon konflikt men riktigt så enkelt är det inte, tyvärr. En stor del av välfärden finansieras i huvudsak av och organiseras av kommunerna t.ex. - skolan, äldreomsorgen, olika stöd till funktionsnedsatta personer vilket inkluderar  9 av 10 LSS insatser. Med så "många bollar i luften" att ansvara för  blir därför LSS en lag som i kommunernas ögon  riskerar att ta resurser från skolan, äldreomsorgen etcetera.

Nu är stats och  kommunalförvaltningen uppbyggt på ett sätt som gör att mycket makt har överförts till domstolar, myndigheter och även enskilda tjänstemän. Det innebär att de får enorm makt över våra liv. Domstolarnas roll glöms ofta bort men när det kommer prejudicerande domar från högsta instans får de enorm betydelse hur i detta fall LSS ska tolkas och därmed tillämpas av Försäkringskassan och kommunerna . Ska man uttrycka sig lite cyniskt så är domstolarna besparingsivriga politikers och höga tjänstemäns (inom såväl statlig som kommunal förvaltning) bästa kompisar.

Att LSS är en rättighetslag har sorgligt nog lett till att man söker med "ljus och lykta" för att hitta kryphål som urholkar intentionen.  Domstolarna har gett Försäkringskassan och kommunerna rejäl hjälp på vägen. De som hamnar i kläm är vi med funktionsnedsättningar och våra anhöriga som genom ett enkelt tjänstemannabeslut kan förlora den hjälp vi behöver, enbart med hänvisning till att rättspraxis ändrats...  Lägg därtill att även enskilda tjänstemän  i såväl Försäkringskassan som olika kommuner kan göra olika bedömningar på likartade fall så inser vi att rätten till den hjälp vi alla har rätt till på ett papperet stark rättighetslagstiftning vilar på en mycket bräcklig grund.

Bengt Westerberg   var  medveten om den potentiella konflikten mellan rätten till kommunalt självstyre och en rättighetslag och betonade hur viktigt det var att LSS blev just en rättighetslag. Men det har som tyvärr inte hjälpt. Kommunernas "uppfinningsrikedom" för att hitta sätt att gå runt lagens intentioner är dessvärre mycket stor...

För att komma tillrätta med missförhållandena inom både  den statliga assistansersättningen och  alla försämringar ute i kommunerna behövs därför  en grundlig genomsyn och förändring om hur den enskilda individens rättigheter ska stärkas mot staten och det kommunala självstyret . Det är  oacceptabelt och ohållbart  att man ska kunna förlora hjälpen bara genom att Försäkringskassan eller kommunerna hänvisar till "ändrad rättspraxis". Detta är ett jätteämne som jag kommer återkomma till flera gånger i samband med projekt Medborgargolv.




måndag 8 december 2014

Vad bör funkisrörelsen fokusera på inför nyvalet ?

22 mars kommande år kommer det för första gången sedan 1958 att äga rum ett nyval till riksdagen. Då denna blogg och funkisrörelsen inte ägnar sig åt partipolitik tänker jag inte ägna mig åt att analysera vems fel det är.  Alla politiker som  ser till Sveriges bästa, inte kortsiktiga egenintressen måste nu lämna "sandlådan" (ja, jag tycker det är riktigt låg nivå på debatten f.t.), lämna prestigen och börja samarbeta.

Våra frågor kommer emellertid att som vanligt inte föras upp på dagordningen såvida vi inte gör vårt bästa själva. Vad tycker jag själv är det viktigaste att fokusera på - både under valrörelsen och efter den?

Det finns. enligt mig ett nära samband mellan människosyn, hur man ser på LSS och andra stödformer till personer med funktionsnedsättningar och viljan att betala för det. När man ständigt kritiserar kostnaden för personlig assistans, tillgänglighetsanpassning etcetera är det uttryck för funkofobi, d v s nedsättande attityder mot oss. Vad är då det viktigaste för oss att fokusera på i valrörelsen? Listan kan så klart göras betydligt längre än följande punkter.

·     I riksdagen  står  man bakom att alla människor har samma värde. Menar man allvar med det måste det följas  av ett politiskt innehåll. Och då håller det inte och bara säga att vi värnar LSS, ISF visar att de som verkligen behöver hjälp får det os v. Vi ska påtala att menar man allvar att alla människor har samma värde måste kritiken från FN  behandlas på ett seriöst sätt med konkreta åtgärder mot de brister FN påtalar.

·  Vi måste därför trycka på att FN-konventionen att blir en svensk lag då det blir svårare att på olika sätt gå runt rättighetslagen LSS mm mm.

·  Myndigheten för delaktighets genomgång visar att hälsan för personer med funktionsnedsättningar är förfärande 10 gånger sämre än riksgenomsnittet. Om nu alla är lika mycket värda, vart är åtgärderna för att förbättra något så viktigt som hälsan för personer med funktionsnedsättningar? Om politikerna är uppriktiga med att vi verkligen har samma värde som övriga befolkningen måste man ta denna rapport på mycket stort allvar och vidta konkreta åtgärder för att åstadkomma en förbättring.

·  Tillgänglighetslagen måste vi fortsätta och jobba på att förbättra den nuvarande lagen är för tandlös. Socialdemokraterna har ju deklarerat att lagen ska förbättras men i dagsläget är det högst osäkert hur det kommer att bli då vi inte vet vem som styr landet efter 22 mars.

·  Ser man enbart till personlig assistans och LSS så är givetvis  rättighetsaspekten jätteviktig. LSS handlar inte "om en fin förmån"  som många politiker uttrycker det utan om rättigheter, rätten att leva det liv man själv önskar. Jag menar att vi även måste ifrågasätta våra politiker varför man anser att personlig assistans alltid bara medför kostnader?Varför pratar man aldrig om hur många jobb som skapats som i sin tur ger stora skatteintäkter till staten?

· Och med risk för att låta tjatig. Så mycket samarbete som möjligt mellan funkisrörelsens alla förbund. Precis som våra riksdagspolitiker  borde göra (men inte vill/förmår) måste vi fokusera på allt som förenar oss, oavsett diagnos.





För egen del kommer jag att någon gång i januari att träffa STIL för att prata närmare om mitt kommande arbete i projekt Medborgargolv.




*Neuroförbundet som jag är medlem i har startat sin valrörelse. Här är deras viktigaste punkter:

- Neurosjukvården

- Neurorehabilitering

- Flexjobb

- Ökad tillgänglighet

fredag 5 december 2014

Skilda sett att räkna på hur mycket olika helt eller delvis skattefinansierade verksamheter egentligen kostar.



Fortfarande år 2014 ser man en klar skillnad på argumenten när kostnaden för olika skattefinansierade verksamheter (helt eller delvis)  debatteras. ROT (Reparation. Ombyggnad och Tillbyggnad)och RUT (Rengöring, Underhåll och Tvätt) avdragen samt ränteavdragen för bostadslån kontra personlig assistans är tydliga (och tyvärr deprimerande) exempel på detta.

Jag tar inte ställning till om dessa olika avdrag ska vara kvar eller inte  - det är inte min eller  funkisrörelsens uppgift. Däremot är det mycket intressant, högst relevant och granska hur argumenten skiljer sig åt när kostnaden debatteras jämfört med LSS i allmänhet och personlig assistans i synnerhet. Även att jämföra kostnaden (brutto) är intressant.


Om vi börjar med att jämföra bruttokostnaden för ROT, RUT och ränteavdragen  och  jämför det med personlig assistans (övriga LSS insatser finansieras ju av kommunerna)  betalade staten 2013 ut 32 miljarder kr till alla villaägare och bostadsrättsägare  som gjorde s.k. ränteavdrag. Enligt tidningen affärsvärlden kostade ROT OCH RUT tillsammans 20 miljarder kr år 2011. Totalsumman överstiger därmed 50 miljarder kr/år.



Som jämförelse betalde Försäkringskassan ut 22 miljarder i assistansersättning år 2013.

Argumenten mot ROT och RUT handlar om att det anses vara skattefinansierad hjälp åt rika, att pengarna gör bättre nytta  i sjukvården, skolan etcetera. Staten ska inte subventionera "pigjobb" (RUT) eller med skattemedel stödja vissa sektorer (ROT). På andra sidan hävdar man att avdragen gör en svart sektor vit - de bidrar till både jobb och ökade skatteintäkter. Såväl ROT och RUT är därmed självfinansierade.  Det stämmer säkert att det skapas en hel del jobb, nya företag och det är positivt så klart.




Jämför då med hur det brukar låta när kostnaden för personlig assistans debatteras.  Då talar man enbart om en "kostnadsexplosion som måste hejdas". Kriminaliteten florerar och man talar alltid om bruttokostnaden, aldrig ett ord om reformen skapat många arbetstillfällen och nya företag -  totalt ca 80 000 arbetstillfällen inom personlig assistans och ca 100 000 inom alla LSS verksamheter.

Lägg därtill att det är välkänt att det fuskas med ROT och RUT men var finns debatten kring det kontra fuskdebatten inom personlig assistans? Här är en intressant länk:
 



Nära kopplat till den ensidiga bilden av hur dyr reformen är grund synen på  lagen vilket inkluderar merparten av politikerna. LSS är en rättighetslag men man talar sällan om personlig assistans som en rättighet, det är en "fin förmån" som vi ska värna om. Maria Larsson, ansvarig för våra frågor i den förra regeringen  upprepade det här gång på gång och jag har själv hört samma sak upprepas i seminarier jag deltagit i med riksdagspolitiker.

Så frågan blir - vad är det för mörka krafter som verkar i samhället? Vad har vi egentligen för samhälle där det tycks vara oproblematiskt och även lönsamt för staten  att betala ut skattepengar till personer som, trots allt har det ganska bra ställt även utan dessa avdrag? Samtidigt som man oroar sig över kostnaden för en reform som är direkt avgörande för om vi ska lunna leva ett självständigt liv? Om vi har råd att betala ut totalt över 50 miljarder kr/år i dessa avdrag måste Sverige som av FN anses vara en av världens bäst fungerande stater ha råd att ge oss med stora funktionsnedsättningar ett värdigt liv...


*Nyval 22 mars. Det är  tid att alla inblande nu  lägger skuldfrågan till krisen åt sidan och koncenterar sig på framtiden och det bästa för vårt land. För en politiskt intresserad person som jag själv blir det blir det hur som helst en spännande vinter.