Assistanskoll intervju med Therese Bäckman doktorand i juridik

För några dagar sedan kunde man läsa en mycket intressant intervju på Assistanskolls hemsida (www.assistanskoll.se) . Man hade intervjuat Therese Bäckman som avlagt doktorsexamen i juridik vid Göteborgs Universitet. Therese har studerat hur tidsbegränsade beslut om stöd från kommuner och Försäkringskassan påverkar vår grupp negativt.

Mycket intressanta saker berördes. Therese menar bland annat att det är de tidsbegränsade besluten från kommunerna och Försäkringskassan som är grundförutsättningen för att intentionerna i LSS urholkas allt mer. Att besluten tidsbegränsas är ett sätt att kringgå principen om gynnande besluts negativa rättskraft anser Therese Bäckman. Innebörden i denna juridiska term är att när en person beviljats en förmån kan inte den kunna återkallas såvida det inte skett en betydande förändring vad gäller behovet av stöd och hjälp. En marginell förbättring är alltså inte tillräckligt för att försämra förmånen.

T. Bäckman menar alltså ändrad rättspraxis egentligen inte är grund nog för att försämra en hjälpinsats för en person som redan beviljats den. När Försäkringskassan och kommuner hänvisar till ändrad rättspraxis bryter man alltså mot principen om gynnande besluts negativa rättskraft. Nu kommer emellertid den "djupgående" juridiken in i bilden. Jag är inte jurist men om jag missförstått alltihop händer följande:

Genom att använda sig av tidsbegränsade beslut försöker man gå runt nämnda princip eftersom det då uppstått en ny situation. "Man börjar om från noll" igen där man får göra en ny ansökan och har rättspraxis ändrats under tiden gäller den nya, i vårt fall mycket strängare bedömningen av hjälpbehovet.

När det gäller tvåårsomprövningarna av personlig assistans är de visserligen inskrivna i Socialförsäkringsbalken men T. Bäckman anser ändå att det är felaktigt att använda tvåomprövningarna på det sett som skett sedan rättspraxis skärptes avsevärt år 2009. För personer som är helt beroende av stöd från samhället för att få ett bra liv och där hjälpbehoven i regel är livslånga anser hon det är helt orimligt att man ska utsättas för bedömningar vartannat år och den osäkerhet som följer om rättspraxis har ändrats.

Therese Bäckman är mycket kritisk till kommunernas och Försäkringskassans agerande. Man borde i alla fall tala klartext om varför försämringarna sker. Hon menar (och jag håller med till 100 %) att den verkliga orsaken till försämringarna inte är "ändrad rättspraxis" utan att man anser att personlig assistans och de andra LSS insatserna kostar för mycket pengar. Ändrad rättspraxis är egentligen bara en juridisk term för att försöka dölja den verkliga orsaken.

Juridik på "djupet" är sannerligen inte lätt. För mig är det emellertid uppenbart. Försäkringskassans och kommunernas jurister söker med ljus och lykta för att hitta kryphål i LSS lagstiftningen så att man kan försämra våra rättigheter. Och det har mycket lite och göra med enskilda handläggare. Det finns naturligtvis rötägg och ett okänt antal mer eller mindre inkompetenta personer i handläggarskrået men de är trots allt de som befinner sig längst ner i pyramiden - fotsoldaterna som får göra "skitgörat".

Hela intervjun på Assistanskoll 

FN kritiserar Sverige

Så är den då avklarad, FN-s "besiktning" av hur Sverige lever upp till konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar (Handikappkonventionen). Som väntat får vår regering en hel del kritik. Svensk handikapptidskrift (SHT) har alltså publicerat en sammanfattning, här är de viktigaste punkterna.

·  Lagförslaget om att bristande tillgänglighet får kraftig kritik p g a alla undantag, t.ex. att företag med under 10 anställda inte berörs, i praktiken ca 90 % av alla företag. FN uppmanar regeringen att genomföra "skäliga" anpassning" på alla nivåer i samhället, utan undantag.

·  Kommunerna brister också i sitt ansvar i att följa konventionens bestämmelser. Den kontroll som sker är på frivillig basis vilket inte är acceptabelt.

·  FN-konventionen är  visserligen ratificerad av Sveriges regering men den är inte inskriven som svensk lag. Det medför problem i rättstvister eftersom den inte kan åberopas i domstolar. Därför bör den så snabbt som möjligt bli svensk lag.

·  Övervakningen på statlig nivå att konventionen verkligen efterföljs är bristfällig. Det finns ingen myndighet som har ansvar för detta. Det saknas också en minister och departement som ansvarar för mänskliga rättighteter och diskriminering.

Sammantaget finns det alltså en hel del att jobba med för vår regering, oavsett om det är en höger eller vänsterregering. Tidigare har vi ju även fått kritik för att tillämpningen av LSS inte följer lagens intentioner, bristande tillgänglighet för personer med t.ex. synskador och stora brister i rättshjälp till personer som har svårt att föra sin egen talan.

Jonas Franksson från Stil mfl har redan krävt att konventionen blir svensk lag.  Troligen är det också den enda åtgärden som verkligen kan sätta press på politiker och myndigheter att konventionen efterlevs. Idag bryter man, enligt mig allt för ofta mot konventions bestämmelser. Det handlar b l a om artikel 19 som berör rätten till personlig assistans. Artikel 17 som skyddar den personliga integriteten. Brott mot artikel 19 bryter indirekt också mot en rad andra artiklar, bland annat dessa:

·     Artikel 18 som ger rätt till fri rörlighet och medborgarskap utan inskränkningar.

· Artikel 23 som handlar om rätten att bilda familj

· Artikel 24. Rätt till utbildning. För många (bland annat mig själv) skulle det vara omöjligt att studera på annan ort utan personlig assistans.

· Artikel 27 Rätten till arbete och sysselsättning.

Till sist:

Att företag som har under 10 anställda inte omfattas av lagförslaget om att bristande tillgänglighet är diskriminering har ju som bekant kritiserats hårt i handikapprörelsen. Men en sak som inte berörts (såvida jag inte missat något) är möjligheten även för företag med mer än 10 anställda att "gå runt" lagen. Jag pratade igår om detta med andra och vi kom då in på att allt fler är ju anställda av bemanningsföretag? Hur funkar det, de är ju tekniskt sett anställda av bemanningsföretaget.

Egna erfarenheter av tveksamma attityder mot funktionsnedsatta

Vi i handikapprörelsen kritiserar ofta samhället för allmänt taskiga attityder mot personer med funktionsnedsättningar. Visst är de så. Det handlar dels om diverse proffstyckare som anser att "vi kostar för mycket" men även myndigheter som på olika sätt försöker förneka oss de rättigheter vi egentligen har enligt lagen. Den stora  profilen Bengt Elmén håller också föreläsningar om hur funkisar skildras i media och det är generellt en bild som Bengt inte ger mycket för. Den präglas av mycket fördomar.

Vad diverse proffstyckare anser om LSS i allmänhet, personlig assistans i synnerhet och därmed även synen på personer med stora funktionsnedsättningar har jag skrivit om ett antal gånger vid det här laget. Det här blogginlägget ska istället fokusera på några egna upplevelser av hur statliga och kommunala myndigheter, visserligen outtalat sett ner på mig.

Till att börja med ska sägas att jag alltid gått i samma skolor som "friska barn" och jag har aldrig bliv mobbad. OK, några gånger fick man väl höra kommentarer som "jävla CP barn" men det var försumbart. Jag hade många kompisar när jag gick i skolan, några umgås jag fortfarande med. Däremot var det verkligen si och så med inställningen från det allmänna på min skolgång.

Lågstadietiden minns jag inte så  mycket av. Problemen började när jag skulle börja högstadiet i slutet av 1980-talet. De skola som det var tänkt att jag skulle gå på var dåligt anpassad  för rullstolsburna personer. Kommunen ville givetvis lösa det med att jag skulle gå i en annan skola, bättre tillgänglig. Men varför skulle jag tvingas att byta skola där mina kompisar från låg och mellanstadietiden också skulle gå? Det allmänna hade faktiskt ett ansvar att anpassa skolorna för barn med rörelsehinder. Den som hade huvudansvaret för att skolgången skulle funka för rullstolsburna barn i Jönköpings län var en extremt improduktiv person från länsskolnämnden.

Med kommunen ointresserad, en likgiltig/ointresserad person från länsskolnämnden hände givetvis ingenting med anpassningen som handlade om några hissar och ramper. Till detta ska också sägas att denne person hade haft flera år på att förbereda min övergång till högstadiet så han kan ju inte ursäkta sig med att han "saknat tid"..

Till slut ställde mina föräldrar till ett riktigt storbråk med kommunen och först då hände saker och det gick snabbt. Annars hade det sannolikt inte hänt någonting. Den person som samhället gett huvudansvar för att skolgången skulle fungera för mig hade visat noll intresse för det han var hans arbetsuppgift. Och därmed också visat en oerhörd nonchalans för de rättigheter som alla barn i Sverige hade, även de med funktionsnedsättningar.

Så närmade sig tiden för att börja plugga på gymnasiet och då var det dags för "kompisen" från länsskolnämnden att träda in i handlingen igen. Jag gick ut grundskolan med ett snittbetyg på ungefär 4,0 så jag hörde knappast till "soporna" i klassen. Men tyckte uppenbarligen inte att jag "platsade" på en kommunal gymnasieskola, något både jag och mina föräldrar ansåg var självklart. Istället propsade han gång på gång  att jag skulle gå på riksgymnasiet i Angered. Visst ska han informera om att möjligheten finns men säger man nej, ja då ska han hålla tyst och se till att det funkar i den kommunala gymnasieskolan. 

Jag vill inte på något sätt nedvärdera de personer som vill gå på något av landets riksgymnasier för funktionsnedsatta - det funkar säkert utmärkt för dem som väljer det. Men jag ville gå på en "vanlig" skola som jag alltid hade gjort och då ska man inte behöva finna sig i att utsättas för en övertalningskampanj för att gå på Angeredsgymnasiet. Visserligen outtalat men signalen som ansvarig person från länsskolnämnden sände ut var emellertid klar. Thomas visst har du klarat plugget bra men du hör ändå inte hemma i en "vanlig" skola. En lite "snällare tolkning" av agerandet är att om jag gick på Angeredskolan så blev det mindre jobb så man inte blev överansträngd... 

¨

Mina föräldrar är själfallet inte ensamma om att fått fightas för sitt handikappades barn rättigheter, det hör tyvärr till det normala för alla föräldrar med handikappade barn. Något som fortsäter i  vuxenåldern för alla funkisar och anhöriga. Att det är så beror givetvis ytterst på tveksamma attityder från de som sitter på pengarna och som inte är beredda att betala vad det kostar att uppfylla de höga ambitioner som finns i lagarna.

*Svensk handikapptidskrift (SHT) har publicerat en sammanfattning om FN-s utfrågning angående hur Sverige uppfyller Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar. Detta återkommer jag till i nästa blogginlägg.  Fram tills dess önskar jag alla en  GLAD PÅSK

En personlig berättelse om LSS20 10 april 2014

Det var verkligen roligt och spännande att vara med men jag tänkte först berätta hela bakgrundshistorien hur jag blev så involverad i Veronica Hedenmarks drömprojekt.

För min del började det en januaridag. Jag hade återupptagit bloggandet efter julledigheten efter och var sedan en tid tillbaka en flitig besökare på Facebook -gruppen Avslag till varje pris. En kväll fick jag ett mail från Veronica där det stod ungefär följande;

Veronica planerade att anordna ett stort seminarium i Stockholm för att uppmärksamma att LSS-lagen fyller 20 år och hon ville väldigt gärna att jag skulle vara med som medarrangör. Ärligt talat blev jag överrumplad. Veronica är ju en stor profil i brukarrörelsen och så var hon så angelägen att få med doldisen Thomas Juneborg som började engagera sig på allvar först 2011. De gick naturligtvis inte att tacka nej till detta så jag hoppade på "tåget".

Månaderna som följde var det mycket jobb men till slut fick vi till det. Nu ska påpekas att jag utgick först ifrån att Veronica hade mycket folk som skulle hjälpa till att organisera en så stor tillställning men vad gäller det praktiska arbetet så visade det sig att det bara var jag och Veronica som höll i trådarna. Jösses tänkte jag, hur ska bara två personer få till det här? Men det gick. Veronica har en minst sagt imponerande arbetskapacitet, mina krafter är mer begränsade men det var bara att jobba på så mycket man orkade. Var dock riktigt sliten i slutet. Finns all anledning och vara stolta över att vi fick till det.

Jag anlände till Stockholm 9 april. Dagen för seminariet inleddes med att alla deltagare - Veronica, jag själv, Bengt Westerberg, Jonas Franksson fån Stil och alla föreläsare samlades för en genomgång av programmet, säkerhetsrutiner mm.

12.30 drog LSS20 igång i riksdagens 1-a kammare. Alla deltagare tågade in under högtidliga former - för egen del var det också första gången jag besökte riksdagen. Efter en kort introduktion av Christna Husmark-Persson och Bengt Wsterberg började föreläsningarna.

Alla deltagare samlade

Man fick lyssna på Thomas Hammarberg, expert på frågor som rör mänskliga rättigheter och FN-konventionen om funktionsnedsattas rättigheter, funktionshinderforskaren Barbro Lewin m.fl. Anna Hallberg berättade hur det är att vara förälder, samtidigt ha personlig assistans och hur viktig assistansen är för att tillvaron ska fungera. Elaine Johansson, Eva Nordin-Olsson och Sören Olsson berättade ur lite olika perspektiv hur det är att vara förälder till barn med stora funktionsnedsättningar och vad LSS betyder för dem. Och då inte bara den personliga assistansen utan även de andra stödformerna inom ramen för LSS-lagen. Sist ut av föreläsarna var Theresé Karlberg, verksamhetschef för personlig assistans på Försäkringskassan som mest talade om hur F.K ska bli bättre i kontakterna med brukarna mm.

LSS20 avslutades med paneldebatten där jag var en av deltagarna, för min del var det debut för att sitta i en debattpanel. Nu skulle debuten ske i riksdagen så det var ju ingen mjukstart precis... Men jag kände mig aldrig särskilt nervös. Själv tycker jag det gick väldigt bra och jag fick fram det viktigaste - att om nu politikerna säger sig värna LSS krävs det handling, bara vackra ord. Det är ni som sitter på makten att ändra lagen så att LSS intentioner återupprättas.

I paneldebatten ihop med Jonas Franksson

I övrigt blev det naturligtvis mycket fokus på Försäkringskassan. När Theresé Karlberg skulle förklara och försvara de allt hårdare bedömningarna hänvisade hon föga överraskande från domen i regeringsrätten 2009 som skapat ett prejudikat. Försäkringskassan måste som statlig myndighet följa  ny rättspraxis hur lagen ska tolkas och tillämpas.  Barbro Lewin invände mot detta resonemang och menade att det visst finns utrymme för F.K att tillämpa lagen generösare än vad man gör. Barbro menar bland annat att man kan inte använda en enda dom  sedan tillämpa den på alla assistansberättigade eftersom det finns så många olika funktionsnedsättningar.

Jag och Veronica efter att LSS20 är avslutad

Sammanfattningsvis. Ett mycket lyckat seminarium. Väldigt kul att så många deltog. Budskapet till de riksdagspolitiker som var på plats var glasklart. LSS är en fantastisk lag som betyder oerhört mycket för personer med stora funktionsnedsättningar. Om jag var en doldis i handikapprörelsen innan så är jag knappast det längre. Till sommaren kommer Veronica att arrangera ett nytt LSS20 seminarium i Almedalen 30 juni. Jag kommer att vara på plats. Klockslag 13.00. Plats Visby Högskola. 

Stort tack också till Veronica som gav mig chansen att hjälpa till och arrangera LSS20 i Stockholm 10 april 2014.

Kritiken mot Försäkringskasan måste breddas

Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person

Regeringsformen kap 1 2 §

Utöver vad som föreskrivs i första stycket är var och en gentemot det allmänna skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden.

Regeringsformen 2 kap § 6, st 2

Alla personer med funktionsnedsättning har rätt till respekt för sin fysiska och psykiska integritet på lika villkor som andra.

Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (FN-s handikappkonvention).

Verksamhet enligt denna lag skall främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för de personer som anges i 1 §. Målet skall vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra.

LSS § 5

Alla som intresserar sig för frågor som rör LSS i allmänhet och personlig assistans i synnerhet torde vara eniga om att reformen håller på att urholkas. Alla de som fått sina assistans eller andra insatser helt eller delvis indragen ger knappast mycket om man hör en regeringsföreträdare säga:

"Vi tar LSS på största allvar". 

Och undra på det - det går ju helt emot det  man själv upplevt, nämligen att staten via Försäkringskassan vänt upp och ner på tillvaron. Att vreden i första hand riktas mot Försäkringskassan och handläggaren är fullt naturligt för den som drabbas. När försämringarna debatteras generellt i rörelsen är emellertid min bestämda åsikt att för mycket fokus hamnar på handläggarna.

Först av allt - självklart finns det dåliga handläggare (säkerligen ett stort antal) och en del riktiga svin som inte borde jobba med människor överhuvudtaget. Men att reducera problemen till att i första hand handla om handläggarna är  att göra ett stort problem allt för enkelt. Handläggarna är  de som befinner sig längst ner i beslutspyramiden, d v s de som får göra "skitgörat". Därmed inte sagt att dåliga handläggare inte ska kritiseras. Men huvudfokus borde vare att kritisera hela Försäkringskassans arbetssätt.

Ovan har jag kopierat utdrag från lagar som rör rättigheter för personer med funktionsnedsättningar och rättigheter som alla invånare i Sverige är garanterade enligt vår viktigaste grundlag- Regeringsformen. Utifrån detta  borde vi kritisera och ifrågasätta t.ex.  följande i Försäkringskassans arbetssätt:

·       I Försäkringskassans handledning står det att man ska ha ett "helhetsperspektiv" när hjälpbehovet bedöms. Hur rimmar detta med att man mäter hjälpbehoven i minuter eller t.o.m. sekunder? Eller att ta på ytterkläder inte räknas som ett s.k. grundläggande behov?

·       Med utgångspunkt från skyddet för den personliga integriteten i både Regeringsformen och handikappkonventionen - vilken rätt har FK egentligen att kartlägga våra liv ner i minsta detalj?

·       Varför använder man sig så flitigt av prejudikat i Högsta Förvaltningsdomstolen som uppenbart är till vår nackdel? Det finns ju faktiskt domar som går åt andra hållet.

·       Hur insatta i handikappkonventionen är de högst ansvariga i Försäkringskassan?

·       Vilken utbildning får handläggarna för att klara sitt jobb?

Detta är exempel på saker i F.K som borde kritiseras och ifrågasättas mycket hårdare än vad fallet är idag. 

Sen finns det en yrkesgrupp som haft mycket stor betydelse för att reformen urholkats och som kommit lindrigt undan kritik, nämligen juristerna i förvaltningsdomstolarna, i synnerhet de som sitter i Högsta Förvaltningsdomstolen. Det kommer jag att återkomma till.

FN undersöker hur väl regeringen lever upp till FN-konventionen om funktionsnedsattas rättigheter mm

Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, ofta enbart benämnd  FN-s handikappkonvention räknar upp en rad rättigheter för personer med funktionsnedsättningar, bland dessa kan nämnas rätten till:

·       Jämlikhet och icke diskriminering

·       Liv

·       Ett tillgängligt samhälle

·       Likhet inför lagen

·       Skydd för den personliga integriteten

·       Personlig säkerhet

·       Medborgarskap utan inskränkningar

·       Respekt för privatlivet

Rätten till personlig assistans regleras i artikel 19 där man bland annat talar om vår rätt att leva självständigt och delta i samhället. För att uppnå detta ska personer med stora funktionsnedsättningar ha rätt till personlig assistans för att förhindra isolering. Vi har också rätt att bosätta oss var vi vill och ska inte tvingas in i boendeformer mot vår vilja.

Denna konvention har Sveriges regering och riksdag skrivit under och ratificerat, den trädde i kraft 2009. För att konventionen inte bara ska bli en "papperstiger" genomför FN återkommande undersökningar hur pass väl de stater som undertecknat konventionen lever upp till sina åtaganden. I dagarna har vår regering fått svara på frågor hur man "sköter sig".

Alla vi som är aktiva i handikapprörelsen vet att man dagligen bryter mot vad konventionen föreskriver. När jag deltog i föreläsning om konventionen i höstas var budskapet klart - vår regering skulle få stora problem att ge tillfredsställande svar på många frågor. Det handlar bland annat om att tillgängligheten måste förbättras, att personer som har svårt att föra sin egen talan vid rättsprocesser inte får det stöd man har rätt till mm. När det gäller LSS så skulle man få problem och förklara varför tillämpningen av lagen inte överrensstämmer med lagtexten. Jag antar också att man kommer få problem och förklara varför lagförslaget om att klassa icke tillgänglighet som diskriminering har så många undantag.

Enligt Thomas Hammerberg, expert på frågor som rör mänskliga rättigheter och som kommer att delta i LSS20 bryter Försäkringskassans tillämpning av lagen mot FN-konventionen på en mycket central punkt, nämligen:

Urholkningen av lagen har skett p g a ändrad rättspraxis, orsakad av s.k. prejudikat i högsta förvaltningsdomstolen. Hammarberg menar emellertid att det direkt strider mot konventionens bestämmelser att ej försämra rättigheter genom ändrad rättspraxis, konventionens bestämmelser står alltså över prejudikat i domstolarna. Så varje gång en person mister sin personliga assistans eller annan LSS insats med hänvisning till "ändrad rättspraxis" bryter man därmed mot konventionen. Angående eventuella finansieringsproblem menar Hammarberg att det i så fall, enligt konventionstexten måste upprättas en plan får att åtgärda detta.

Jag frågar bara - har ni någonsin hört någon som klagar över "skenande kostnader" som samtidigt föreslår åtgärder hur man ska skaka fram pengarna som behövs? Jag vet ingen i alla fall...

*Nu ska man inte vara så naiv och tro att allt flyter perfekt bara för att det finns rättighetslagar och FN-konventioner. Men målet måste ju ändå vara att sträva mot det målet. Nu går utvecklingen istället åt det andra hållet. Ett steg på vägen att vända utvecklingen borde vara att upphöja konventionen till svensk lag. Jonas Franksson, deltagare i LSS20 och känd profil i handikapprörelsen har en intressant teori varför detta inte har skett:

Jonas menar att rättigheter för den enskilde individen inte har någon stark ställning i Sverige. I den svenska välfärdsstaten har det istället handlat om att värna gruppers intressen och behov. Jonas menar att vad som behövs är ett nytt tankesätt där rättigheter för den enskilda människan "kopplas ihop" med välfärdsstatens grundtanke - att staten har en skyldighet att ge alla sina invånare ett så bra liv som möjligt.

* Avslutningsvis - hur mycket kommer media att rapportera om vad FN-s utfrågning kom fram till? Förmodligen ingenting. Och det visar vilket oerhört jobb handikapprörelsen har för att sätta våra rättigheter på agendan. 

Regeringens information om handikappkonventionen