Vilka partier vill förändra bedömningen av de grundläggande behoven?

Riksdagsvalet närmar sig allt mer. Vad tycker de olika parterna om viktiga frågor kopplade till personlig assistans? Ifa har ställt fyra frågor till de olika riksdagspartierna:

1.     Tänker ditt parti ändra på LSS §9 a som handlar om de grundläggande behoven och övriga behov?

2.     Hur ser ni på brukarrörelsens oro över att schablonbeloppet kommer höjas endast marginellt eller t.om frysas flera år framöver?

3.     Idag får man behålla sin personliga assistans under sjukhusvistelse endast om det  finns särskilda skäl. Vad tänker ni göra för att ändra på detta så att man får behålla den även om man är inlagd på sjukhus?

4.     Någon annan fråga inom den personliga assistansen som ni vill arbeta för?

Alla partier utom Sverigedemokraterna har svarat (framgår ej om de blivit tillfrågade. Jag ska i kommande blogginlägg gå igenom svaren från de olika partierna.  Jag börjar med de grundläggande behoven.

Socialdemokraterna. Anser att den hårdare  tillämpningen urholkar LSS intentioner. Vi värnar LSS och är det nödvändigt att ändra § 9a för att återupprätta lagens intentioner så ska vi arbeta för det. Man är besviken på flera borgerliga partier som man menar prioriterar diverse utredningar istället för att genomföra konkreta åtgärder.

Moderaterna  Anser att LSS är en mycket viktig lag och att det är lika viktigt att intentionerna efterlevs i praktiken. Tyvärr hamnar man sedan i en väldigt lång utläggning som handlar om hur många som blir beviljade personlig assistans eller andra LSS insatser. Alltihop utmynnar i att "kommunerna måste ta sitt ansvar" och att man väntar på utredningar från ISF (Inspektionen för socialförsäkringar) och Socialstyrelsen hur den hårdare tillämpningen följer rättspraxis. Ett icke svar enligt mig.

Vänsterpartiet

Vill bestämt ha en ändring av LSS 9a. Domen från Regeringsrätten 2009 har lett till en mycket hårdare tillämpning med förödande konsekvenser för de som förlorar sin assistans. Eftersom domen skapat ett prejudikat är det därför absolut nödvändigt att ändra 9a. Den nuvarande tillämpningen anser man också är oförenlig med en riktig helhetsbedömning av hjälpbehovet.

Folkpartiet. Värnar om assistansreformen som är en rättighetslag som vi ska vara stolta över. Folkpartiet som på 90-talet drev igenom reformen är mycket bekymrade över utvecklingen. Förespråkar därför att 9a förtydligas/ändras. Man vill också att en ändring ska fokusera på rätten till arbete, vara förälder mm.

Miljöpartiet Väntar på besked från utredningen från ISF (klar senare i höst) som ska undersöka hur den hårdare tillämpningen påverkat de assistansberättigade. Om utredningen visar att det finns uppenbara brister som leder till att många inte får hjälp man egentligen behöver ska man jobba för en förtydlig eller ändring av LSS § 9a.

Centerpartiet. Konstaterar att det finns två trender - Kostnaden stiger samtidigt som antalet avslag ökar. Man vill ha klarhet i vad det beror på innan man vidtar åtgärder och inväntar därför utredningen från ISF. Man påpekar dock att at det inte är hållbart att personer som blir beviljade en insats inte känner trygghet i att man kommer få behålla hjälp man behöver.

Kristdemokraterna Tyvärr gör man samma fel som Moderaterna - man snarar in sig i en utläggning om hur många som fått utökat antal timmar - det är ju inte det frågan gäller. I övrigt inväntar man utredningen från ISF innan man föreslår konkreta åtgärder

Kort sammanfattning

De partier som ger klarast besked tycker jag är Vänsterpartiet och Folkpartiet. Även sossarna och Miljöpartiet ger ganska klara besked tycker jag Moderaterna och Kristdemokraterna svarar egentligen inte på frågan, att t.ex. antalet beviljade timmar/vecka i genomsnitt ökade med 13 2008-2013 var ju inte det Ifa-s fråga handlade om. Även m alla partier säger sig värna LSS får man definitivt intrycket att  engagemanget är mer genuint hos vissa partier...

*För några dagar sedan kunde man läsa en upprörande nyhet från Umeå. Mats Ågren är rullstolsburen och helt beroende av sin permobil för att ta sig fram. Mats enda inkomstkälla är en låg garantipension och en dagersättning på 30 kr. Mats bodde tidigare i ett gruppboende men har nu fått ett chockbesked. Kommunen anser att golvet i lägenheten han bodde i tidigare utsattes för "onormalt "slitage" och kräver honom nu på 45 000 kr i reparationskostnader. Mats med sin mycket blygsamma inkomst har inga möjligheter att betala detta.

Det är oerhört fult agerat från Umeå kommun. En person som är helt beroende av sin permobil ska inte behöva betala en enda krona i reparation om det är så att det sliter extra på golvet. Det har startat en facebook grupp för att hjälpa Mats, se länk:

Fb grupp till stöd för Mats Ågren

Stil -s vision om medborgargolvet

Igår skrev Dagens Nyheter om Oscar Westerlund, 19 år gammal . Oscar har ett omfattande behov och hjälp och stöd och är beviljad personlig assistans. Men nu vill Försäkringskassan ta ifrån Oscar rätten till personlig assistans. Detta beroende på att han vid den senaste omprövningen bedömdes ha ett grundläggande hjälpbehov på 15,5 timmar /vecka, klart under gränsen på 20 timmar/vecka för att få statlig assistansersättning. Tidigare bedömdes det grundläggande hjälpbehovet till 41 timmar/vecka. Helt plötsligt ansågs hans grundläggande hjälpbehov ha minskat med 26 timmar/vecka trots att hjälpbehoven är oförändrade....

Oscars fall är som vi alla vet tyvärr långt ifrån unikt. Alltfler förlorar sin assistans,  annan LSS insats eller får den kraftigt reducerad vid omprövningar. Något som enligt Försäkringskassan och kommunerna  beror på "ändrad rättspraxis" efter domen i Regeringsrätten 2009 . Hur ska man då åtgärda detta så att personer med stora hjälpbehov inre förlorar rätten till hjälp från samhället? 

Kooperativet Stil - Stiftarna av Independent living i Sverige som på 1980-talet var en drivande kraft till att personlig assistans blev verklighet har lanserat och driver en intressant idé, det s.k. Medborgargolvet. När man pratar om hur behovsbedömningarna ska bli generösare  igen nämns ofta en ändring av LSS §9a som definierar de fem grundläggande behoven - av/påklädning, personlig hygien, måltider, kommunikation och ingående kunskap om den assistansberättigade. Stil -s vision sträcker sig emellertid betydligt längre än så. Vi kan något förenklat förklara medborgargolvet på följande sätt:

Hela Sveriges befolkning promenerar över en stor bro eller ett golv som symboliserar den svenska välfärdsstaten som byggdes upp under 1900-talet. Tyvärr finns det en del hål i bron/golvet som en del behövande har oturen att ramla ner i, d v s man har hamnat utanför samhällets skyddsnät. Hela tiden lappar och lagar politiker och myndigheter på dessa hål men det uppstår hela tiden nya som andra olyckligt lottade personer trillar ner i. Stil definierar ambitionen med medborgargolvet så här:

Vi vill att varje medborgare garanteras frihet, jämlikhet och trygghet. Vi vill bygga ett stabilt medborgargolv så att ingen mer behöver falla utan skydd.

Ambitionen är alltså att skapa ett vattentätt skyddsnät som gör att ingen som behöver hjälp från samhället ska vara rädd för att förlora den hjälpen eller trilla mellan stolarna. Hur ska då det uppnås i praktiken?

Vi vill se ett golv som skyddar alla som är i behov av välfärdsstatens tjänster för att kunna leva självbestämt liv i frihet. Vi vill se en trygghetsförsäkran för varje medborgare, med tydligt beskrivna grundläggande rättigheter gentemot staten.

Vi vill utveckla välfärdsstaten genom att förtydliga kontraktet mellan stat och individ så att varje medborgare har frihet, jämlikhet och trygghet, inte bara i teorin utan också i praktiken.

Stil har också satt upp 7 byggstenar för hur medborgargolvet ska byggas:

1.     Varje medborgare äger rätt till sin frihet.

2.     Varje medborgare behandlas jämlikt av staten.

3.     Varje medborgare äger rätt till integritet och grundtrygghet.

4.     Staten säkrar medborgarna på golvet.

5.      Medborgare får ovillkorligen stöd.

6.     Rätten till makt över stödet.

7.     Bygg golvet först.

Under Almedalsveckan anordnade Stil flera seminarier om hur man vill förverkliga medborgargolvet och konsekvenserna idag för de som har oturen att trilla ner i ett av hålen. Utan tvekan är det en mycket spännande idé, det är en vision som handlar om så mycket mer än att ändra i några lagparagrafer.

Läs mer om Medborgargolvet

Sammanfattning av manifestationen för LSS

I torsdags genomförde så handikapprörelsen i  Jönköping, representerade av HSO Jönköpings län, kooperativen VIOL och Stil samt VIMPA manifestationen för LSS.

Man kan säga att manifestationen bestod av tre delar:

*En presentation från undertecknad om varför vi anordnar detta och vilka som stod bakom arrangemanget.

* Uppträdande från Lena Maria Klingvall som trots sina funktionsnedsättningar gjort strålande karriär  som simmare, konstnär och artist.

* Debatter mellan de olika riksdagspartierna

Susanne Berg från Stil var tänkt som moderator, tyvärr hade Susanne blivit sjuk så det blev Jonas Franksson som fick hoppa i stället och gjorde ett kanonjobb. Tack Jonas!

Själva debatterna var som jag skrivit innan ordnade så att man satt två partier åt gången med både riksdags och kommunpolitiker, undantaget en grupp som hade tre partier beroende på att Sverigedemokraterna tackat nej till att delta. Allmänheten fick också ställa frågor.

Naturligtvis rådde enighet om att LSS är en mycket viktig lag som man ska värna. En av publikfrågorna löd:

Skulle du tycka att det var okej att inte kunna utöva ditt fritidsintresse därför att du nekas de LSS-insatser du behöver?

Svaret från samtliga partier var givetvis att inte är OK. Det gick ändå att se vissa skillnader mellan partierna. Kristdemokraterna vill t.ex. att kommunerna och inte Försäkringskassan ska bevilja assistansen. Ni som följer den här bloggen vet vid det här laget att jag inte gillar den idén. En av moderaternas representanter pratade väldigt mycket om hur mycket man ökat socialnämndens budget, betydligt mindre om LSS som rättighetslag. På den borgerliga sidan visade enligt mitt tycke återigen Folkpartiet  att det är de som bäst värnar LSS.

I morgon är det dags för den stora LSS manifestationen i Jönköping

Nu är alla förberedelser klara inför LSS manifestationen i Jönköping. Det har varit en hel del planerande men nu känner vi alla som är med och arrangerar - HSO Jönköpings län, Kooperativen Viol och Stil och VIMPA -Vi Med Personlig Assistans i Jönköpings län som jag själv företräder att vi är redo och vi är övertygade om att det blir en riktigt bra manifestation i morgon. När man pratar om LSS tänker nog de flesta enbart på personlig assistans som också är mitt specialområde men det finns som sagt en rad andra hjälp och stödinsatser inom ramen för LSS, totalt 10 st, detta är en manifestation för hela LSS.

Vi vill naturligtvis att media uppmärksammar detta, därför har vi skickat ut pressreleaser till en rad tidningar , radio och TV på både lokal nivå och riksnivå. Vi utlyste även en presskonferens i HSO-s lokaler i Jönköping i går. Tyvärr var intresset mycket svalt från media. Jag hade faktiskt väntat mig att åtminstone Jönköpingsposten, den stora tidningen i länet samt nättidningen Jnytt skulle vara på plats men så blev det inte, inte ett enda mediebolag dök upp... Möjligen var jag överoptimistisk. Hoppas verkligen på bättre uppmärksamhet i morgon.

Ingen presskonferens alltså, sen hade det dykt upp ett oväntat problem. Kommunen hade fram tills igår, tvärtemot vad de lovat innan inte fixat en ramp till den scen där debatterna ska äga rum. Vi gick raka vägen ner till Rådhuset och klagade. Och jodå nu ska man ska fixa en ramp tills på torsdag, det lovar man . Inte för att det är något unikt på något sätt men det är ändå så dåligt att  man inte fixat detta innan.

Av en tillfällighet var också en reporter från lokalradion på plats samtidigt i Rådhuset som egentligen tänkte göra ett reportage om något helt annat. När vi berättade varför vi var där blev hon intresserad och det blev en intervju som sändes i både lokalradion och finns publicerad på Radio Jönköpings hemsida.

Inslaget från Radio Jönköping

Min egen roll i morgon blir i huvudsak att presentera föreningarna, berätta lite om LSS och varför vi tagit initiativ till evenemanget. Kommer berätta mer i bloggen hur det var.

En dom från Regeringsrätten 2009 har haft enorm betydelse för att LSS urholkats

Att jag tycker att vi lägger för mycket fokus på Försäkringskassans handläggare när vi diskuterar orsakerna till att utvecklingen går åt fel håll känner ni till vid det här laget. Här ska jag istället fokusera på en samhällsinstitution som jag menar har ett mycket stort ansvar för urholkningen av LSS, nämligen Förvaltningsdomstolarna och då i synnerhet Högsta Förvaltningsdomstolen, tidigare kallad Regeringsrätten. Indirekt utöver de en enorm makt. Jag har ingen juristutbildning men jag vet ändå följande:

I rättstvister i både de vanliga civila domstolarna och Förvaltningsdomstolarna ska alla lagar tolkas vid rättstvister och när de når högsta nivån, i mål mellan civilpersoner och myndigheter Högsta Förvaltningsdomstolen får domarna en mycket stor betydelse. Dessa domar skapar s.k. prejudikat på hur en lag ska tolkas och därmed tillämpas av ansvariga myndigheter, i vårt fall alltså Försäkringskassan och kommunerna.

2009 kom en dom i Regeringsrätten (numer alltså Högsta Förvaltningsdomstolen) rörande en tvist mellan Luleå kommun och en person med funktionsnedsättningar angående rätten till personlig assistans. Den har målnummer 5321-07 och har haft enorm betydelse för den allt hårdare tillämpningen av LSS. Då jag inte är jurist vill jag inte gå in på djupet vad gäller de juridiska detaljerna. Men det viktigaste är detta:

Domstolen som gick på kommunens linje och avslog rätten till personlig assistans. I domslutet anser man att hjälp vid måltider som att t.ex. hjälp att skära upp maten i mindre bitar inte är ett grundläggande behov. I domslutet skriver man bland annat följande:

Han behöver också hjälp med att dela mat som är seg eller där det krävs kniv och gaffel. Regeringsrätten finner att detta hjälpbehov inte är av det personliga och integritetskänsliga slag att det bör beaktas vid bedömningen av hans rätt tillpersonlig assistans. Den tid som AA beräknat för måltider ska därför inte till någon del beaktas såvitt gäller frågan om hans behov av stöd för att tillgodose de grundläggande behoven.

Vidare skriver man även följande:

När det gäller tillämpningsområdet för insatsen personlig assistans har det, som ovan framgått, betonats i lagens förarbeten att det är fråga om hjälp eller stöd av mycket privat karaktär och att insatsen ska vara förbehållen situationer krävande eller på annat sätt komplicerad natur, i regel av mycket personligt slag. Det torde således inte vara alla praktiska hjälpbehov med t.ex. påklädning eller måltider som har avsetts.

AA har uppenbarligen viss egen kapacitet och kan själv klara t.ex. att schamponera håret och att borsta tänderna. Även den omständigheten att han förmår arbeta som forskare i snitt 30 timmar i veckan talar mot att hans behov av kvalificerad hjälp i de angivna situationerna skulle vara av mer än marginell omfattning.

Kära jurister - är inte assistansen till just för att man ska kunna jobba som forskare trots funktionsnedsättningen?

Summan blir att det skapades ett prejudikat på hur de grundläggande behoven ska bedömas, d v s ribban höjdes avsevärt. Om jag ska  sammanfatta domen kort menar jag att den  bortser totalt från det man kallar helhetsbedömning, man har haft ett komplett tunnelseende och bara tittat på enskilda situationer där personen behöver hjälp . Att hjälp med och dela maten inte är ett grundläggande behov visar att juristerna som fattade beslutet har mycket stora brister i förståelsen vad personlig assistans handlar om.

Försäkringskassan i sin tur tolkade domen  som att hjälp vid av och påklädning, personlig hygien mm är ett grundläggande behov endast om det är "integritetsnära". Följden av detta kunde bara bli ett - ribban för att komma över 20 timmar/vecka i grundläggande behov för att få statlig assistansersättning/eller behålla den vid omprövningar höjdes avsevärt. Nu ska sägas att Försäkringskassan fått och får mycket kritik för att man tolkar domen väldigt fyrkantigt. Funktionshinderforskaren Barbro Lewin hävdar t.ex. bestämt att man kan inte använda en enda dom och sedan tillämpa den på alla som söker personlig assistans. Försäkringskassan å sin sida hävdar att man som statlig myndighet måste följa prejudicerande domar. 

Min fasta övertygelse är  att utan denna dom hade läget för tusentals personer i landet med behov av personlig assistans eller andra LSS insatser varit mycket bättre. Det är nämligen viktigt och komma ihåg att domen haft stor betydelse för hur kommunerna tillämpar samtliga LSS insatser

.

Varför har dessa jurister med dåvarande justitierådet Susanne Billum i spetsen (som jag anser har det största enskilda ansvaret för urholkningen av LSS)  fått så lite kritik från rörelsen? Min egen teori är följande. Försäkringskassan är en myndighet som alla har kontakt med, inte minst personer med stora funktionsnedsättningar. Vid ett besked står det ett namn, handläggarens som fattat beslutet. Här finns något konkret "objekt" att rikta vreden mot - handläggaren och den myndighet denne företräder. Justitieråd vid Högsta Förvaltningsdomstolen har dock ingen av oss normalt kontakt med, det är något "diffust" långt, långt ifrån våra vardagsliv. Sen tror jag också att rörelsen tyvärr underskattade grovt vilken betydelse domen skulle få.

Barbro Lewin har säkert rätt, det kan inte vara meningen att en enda dom ska få så stor betydelse och tillämpas så strikt när vi som har personlig assistans har så många skilda diagnoser. Men oavsett hur Försäkringskassan och kommunerna tillämpar lagen efter domen är min poäng denna:

Det är inte acceptabelt att jurister i domstolar med uppenbart mycket dålig insikt och förståelse av vad syftet med lagen verkligen är ska ha så stor makt över hur i detta  LSS fall tolkas och tillämpas.. Det är inte acceptabelt att en person med livslång funktionsnedsättning helt plötsligt inte beviljas hjälp p g a "ändrad rättspraxis". Människorättsexperten Thomas Hammarberg säger att det bryter mot fundamentala bestämmelser i FN-s handikappkonvention då den, enligt Hammarberg står över 

prejudicerande domar.

För den som vill läsa hela domen se länk:

Domen i Regeringsrätten

Därför anordnar vi en manifestation för LSS i Jönköping 21 augusti

Riksdagsvalet närmar sig och antalet utspel från de olika partierna ökar i rask takt, liksom antalet debatter i radio och TV där man diskuterar de vanliga frågorna ekonomi/skatter, jobben, skolan, sjukvården, äldreomsorgen. Det är likadant varje valrörelse - samma frågor  och i stora drag återkommer höger respektive vänsterblocket med samma lösningar som man presenterade i förra valrörelsen och valet dessförinnan med. Nya långsiktiga visioner om hur vårt samhälle ska utvecklas är en bristvara.

De "traditionella" stora valfrågorna är naturligtvis mycket viktiga, inte tal om något annat. Det finns emellertid en stor samhällsgruppgrupp i varje valrörelse som har mycket svårt att få uppmärksamhet från såväl politiker som journalister, nämligen alla Sveriges invånare som lever med någon form av funktionsnedsättning. Vi är många och vi är alla i varierande utsträckning beroende av stöd från samhället för att leva ett bra liv.

För oss med stora funktionsnedsättningar finns en fantastisk lag  LSS - lagen om stöd och service som uttryckligen säger att personer med stora funktionsnedsättningar har rätt att leva som andra. Via mycket märkliga tolkningar av lagen i Högsta förvaltningsdomstolen som i sin tur tillämpas strikt av Försäkringskassan och kommunerna har lagen urholkats alltmer senaste 5-6 åren. Detta, liksom försämringarna inom alla andra stödformer utanför LSS, tillgänglighetsfrågan mm kommer garanterat få NOLL uppmärksamhet i de stora valdebatterna i radio och TV.

Vi i handikapprörelsen "klagar" ofta på att det ser ut som det gör men det är bara och acceptera faktum - rättigheterna och livsvillkoren för personer med funktionsnedsättningar får ingen framträdande plats länge vi inte själva gör vårt bästa för att göra det till en viktig valfråga.

 För att försöka göra just det har handikapprörelsen i Jönköping, representerad av HSO i Jönköpings län med flera medlemsförbund, flera assistanskooperativ och VIMPA (Vi Med Personlig Assistans i Jönköpings län)  som jag själv representerar  bestämt oss för att anordna ett evenemang/manifestation för att belysa hur viktig LSS är, inte bara insatsen personlig assistans utan alla stödinsatser inom ramen för LSS, totalt 10 st.

När vi satte oss ner och började planera hade jag själv från början tänkt mig någon manifestation på lokal nivå. Vi bestämde oss emellertid för att om det ska ha någon effekt måste riksdagspolitiker delta. Eftersom alla riksdagspartier utåt är eniga om vikten att bevara LSS bestämde vi oss för att göra något annorlunda, istället för en vanlig paneldebatt ska vi anordna "minidebatter" där företrädare från olika partier får diskutera viktiga frågor om LSS och hur de vill säkerställa att lagens intentioner förverkligas. Det kommer bli frågeställningar där de verkligen måste tala klarspråk om hur de ser på LSS, tillämpningen och lagens framtid. Både riksdagspolitiker och kommunalpolitiker deltar.

Vi är övertygade om att det kan bli något riktigt bra, moderater och folkpartister är ju t.ex. inte vana att debattera mot varandra... Ska också bli intressant och se diskussioner mellan kommunal och riksdagspartier. De har ju en stark tendens att skylla på varandra när det handlar om vem som har ansvaret för försämringarna.

* 8 september kommer jag delta i ett Seminarium i Göteborg som anordnas av DHR Göteborg och Teater Kattma. Temat blir:

Om vinsterna med att satsa på människor med funktionsnedsättning – ur ett mänskligt och ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Temat är mycket intressant då samhällsdebatten kring rättigheter för personer med funktionsnedsättningar så starkt präglas av att "det kostar för mycket". Vi måste lyfta fokus från "skenande kostnader",  att fixa tillgängligheten "kostar för mycket" etcetera.  Min egen roll blir att hålla en föreläsning på upp till 30 minuter om mänskliga och demokratiska vinster med personlig assistans.

Vi måste på allvar våga ifrågasätta 65 årsgränsen för att bli beviljad personlig assistans

När LSS trädde i kraft fick man bara behålla sin personliga assistans fram till 65 årsdagen, sedan var det hemtjänst, alternativt gruppboende - institution eller hjälp från anhöriga som gällde. Från och med 2001 får man behålla sin assistans livet ut, under förutsättning att man blivit beviljad den innan man fyller 65 år. Även om man är beviljad personlig assistans kan man inte få antalet beviljade timmar utökade även om hjälpbehovet ökar efter 65 årsdagen.

Att gränsen fortfarande finns kvar får många gånger absurda konsekvenser. För en tid sedan hade SVT ett reportage om ALS sjuke Håkan Sandberg. Håkan fyllde nyligen 65 år. Sjukdomen gör att han successivt blir allt sämre, inom några år kommer Håkan att behöva avancerad andningshjälp, s.k. tracheotomi för att förlänga livet. För att han ska kunna bo kvar i hemmet krävs då dubbel assistans, dygnet runt. Men eftersom Håkan fyllt 65 år har han ingen möjlighet att få den dubbel assistans som han behöver för att kunna leva ett värdigt liv. Håkan kallar det själv - en modern form av ättestupa.

Som läget är nu är det kört att han kan bo kvar hemma med tracheotomi. Teoretiskt skulle kommunen kunna bevilja hjälpen som behövs för att Håkan ska kunna bo kvar i hemmet med bibehållen "enkelassistans" I praktiken sker det aldrig då man hänvisar till resursproblem och att den hjälp som behövs kräver väl utbildad personal etcetera. Framtiden för Håkan blir därför vistelse på sjukhus livet ut, såvida han inte avstår från Tracheotomi men då kommer han avlida inom några år.

Det här är inte värdigt ett land där man har stiftat en lag som säger att personer med stora funktionsnedsättningar har rätt att leva som andra och även ratificerat FN konventionen mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättningar. Håkans fall är inte unikt på något sätt men när det kommer ut i offentligheten ger det ett ansikte på hur svåra konsekvenserna kan bli av 65 årsgränsen samt att man inte kan få utökat antal timmar efter 65 årsdagen.

Handikapprörelsen måste på allvar våga ifrågasätta denna gräns gentemot motsträviga politiker. Vi får inte vara rädda för skeptiker och hårdnackade motståndare till hela LSS reformen som förmodligen skulle kalla oss kravmaskiner som "begär för mycket", att "vi har inte råd" etcetera. Vi har faktiskt FN på vår sida. Rätten till personlig assistans finns inskriven och där finns inte ett ord som antyder att den rätten upphör om man behöver det, först efter 65 årsdagen. Även läkare ifrågasätter åldersgränsen alltmer, t.ex. beroende på att vi lever allt längre och dagens pensionärer generellt lever ett mycket aktivare liv idag än vad fallet var när LSS lagen trädde i kraft.

Angående argumentet att det kostar för mycket skulle det i Håkans fall faktiskt vara mycket billigare att han får dubbelassistans än permanent sjukhus eller vårdhemsvistelse då det är mycket dyrare. Lise Lidbäck, Neuroförbundets ordförande skriver t.ex. en vårdplats på en intensivvårdsavdelning kostar minst 40 000 kr/dygn, schablonbeloppet för personlig assistans är för närvarande 280 kr/timme. Att ge Håkan dubbel assistans dygnet runt kostar alltså 560 kr/timme * 24 timmar = 13 440 kr/dygn. Vid sidan av att Håkan får ett värdigt liv är det alltså en både moralisk och ekonomisk vinst för samhället att ge Håkan och andra i liknande situation den assistans man behöver.

Hela artikeln om Håkan

* 18 oktober är det dags för den stora LSS festen i Stockholm. Efter att ha deltagit i LSS20 både i Riksdagen och Almedalen är det självklart att jag kommer vara med. Det kommer att bli en härlig tillställning med musik, mingel mm. Hoppas att många  som följer min blogg deltar.

Det finns fortfarande platser kvar, boka biljetter kan man göra här:

Anmälan till LSS festen

Norge inför rättighetslagstiftning av personlig assistans

Norska Stortinget har beslutat att  från och med 1januari 2015 uppgradera rätten till personlig assistans till lagstiftad rättighet. Det har tidigare varit möjligt att bli beviljad assistans, i Norge kallat Brukerstyrt Personlig Assistanse, BPA men då har det varit helt upp till kommunerna att bevilja rätten. Nu blir det istället en lagstadgad rättighet om hjälpbehovet anses vara tillräckligt stort. De viktigaste punkterna:

·   BPA måste beviljas om hjälpbehovet överstiger 32 timmar/vecka. Observera att man talar om hjälpbehov - inte grundläggande behov som i Sverige.

·  Om hjälpbehovet ligger på 25-32 timmar/vecka måste kommunen bevisa att BPA  blir dyrare än andra alternativ om man ger avslag.

·  Anses hjälpbehovet understiga 25 timmar/vecka får kommunerna själva avgöra vilken stödform man beviljar.

·  Man får rätt till dubbel assistans

· Assistansersättningen betalas ut som i  Sverige med ett schablonbelopp, i dagsläget 386 kr/timme.

· Kommunerna är fortfarande huvudfinansiärer, staten står emellertid för 80 % av kostnaden som överstiger 

900 000 kr/år.

Ett tidigare förslag som lades fram av den förra socialdemokratiska regeringen innehöll många begränsningar på hur och till vad assistansen får användas. Handikapprörelsen i Norge kritiserade givetvis det förlaget hårt och dessa begränsningar är nu borttagna. I den nya lagstiftningen är det brukaren och ingen annan som bestämmer hur man vill ha sin assistans utförd och vad man vill göra med hjälp av assistansen.

Handikapprörelsen i Norge är givetvis mycket glada att rätten till personlig assistans blir en lagstadgad rättighet men man är kritisk till flera saker. Först och främst att det finns en åldersgräns på 67 år. Det finns visserligen inget i lagen som säger att man med automatik förlorar sin assistans när man fyller 67 år men när den nya lagstiftningen träder i kraft kommer man vara utlämnad till kommunernas välvilja om man får behålla sin personliga assistans eller inte.  Ren åldersdiskriminering anser man som dessutom går emot FN-s handikappkonvention. Man kommer framöver att jobba hårt för att ändra på lagen.

En anan sak man ogillar är regelverket för de som hamnar i intervallet 25-32 timmar/vecka vilket bara kommer leda till onödig byråkrati och osäkerhet för brukaren. När det gäller de luddiga bestämmelserna för de som hamnar under 25 timmar/vecka kommer man att jobba för en förändring. Man anser också att kommunerna fortfarande har för stor makt då det är de och inte motsvarigheten till Försäkringskassan som bedömer hjälpbehoven.

* När det gäller egna reflektioner är det givetvis en stor framgång för handikapprörelsen i Norge att rätten till personlig assistans blir en lagstadgad rättighet och den kommer, liksom i Sverige att innebära oerhörda förbättringar i livskvalitet för norrmän med stora funktionsnedsättningar men det finns utan tvekan saker som behöver ändras framöver.

 Norge är visserligen ett av världens absolut rikaste länder, kanske det allra rikaste men jag ser ändå en fara i att kommunerna och inte staten fortfarande är huvudfinansiärer samt fattar beslut om hur många timmar som beviljas. Det finns en risk i att  många kommuner beviljar så lite timmar som möjligt. Totalt sett borde ändå antalet personer som är beviljade BPA stiga rejält jämfört med dagens ca 3000 personer.

När det gäller 67 årsgränsen så påminner den om hur LSS såg ut de första åren, då rätten till personlig assistans upphörde vid 65 års ålder, den regeln togs bort i Sverige 2001. Det är oacceptabelt att en 67 åring i Norge ska vara utlämnad till sin hemkommuns godtycke om man ska få behålla sin assistans eller ej, det måste ändras.

Till skillnad från Sverige har Norge inte stiftat en helt ny lag. Den nya rättighetslagstiftningen förs istället in under Helse- og omsorgstjenesteloven. I Norge anser handikapprörelsen det varit bättre om man , som i Sverige stiftat en helt ny lag. Jag instämmer då jag tycker det ökar "tyngden".

Åren som kommer tycker jag det är av yttersta vikt att handikapprörelsen i både Sverige och Norge följer varandra hur assistansen fungerar i våra respektive länder och utbyter erfarenheter.

Assistanskolls hela artikel

Hela lagförslaget