måndag 29 september 2014

Nyheter från Försäkringskassan

Det är inte ofta det kommer positiva nyheter från Försäkringskassan kopplade till personlig assistans men i det senaste nyhetsbrevet från FK finns faktiskt en hel del positivt. Inget är klart än men mycket tyder nu på att man tänker ändra behovsbedömningsinstrumentet och tvåårsomprövningarna.

Behovsbedömningsinstrumentet ja. Jag tror inte det finns en enda person i brukarrörelsen som tycker att minut (eller t.o.m. sekundräknandet är förenligt med en helhetssyn av hjälpbehovet och dessutom djupt integritetskränkande.  Men man verkar faktiskt ha tagit till sig av kritiken. I nyhetsbrevet skriver man bland annat följande:


Trots att det inte hade hunnit används under någon längre tid valde Försäkringskassan därför att titta närmare på hur stödet används och fungerar i praktiken. Resultatet visar att det inte i tillräcklig grad bidrar till likformighet och transparens. Dessutom upplever både kunder och handläggare att det är krångligt, svåröverskådligt och alltför detaljstyrt. Därför arbetar nu Försäkringskassan med att utveckla och förbättra stödet.

Ambitionen med förändringarna man planerar är att göra hela behovsbedömningen enklare, det ska bli mycket mindre detaljfrågor och man ska i betydligt större utsträckning lyssna på vad brukaren själv anser sig ha för hjälpbehov.

Kunden vill veta sådant som: Hur har Försäkringskassan uppfattat det jag har sagt? Hur har det bedömts? Får jag det jag vill? Om inte – varför? Med utformningen av det nya stödet kommer det bli lättare att ge kunden tydliga besked.

Till att börja med blir det ett försöksprojekt som sedan ska utvärderas när det nya behovsbedömningarna sedan ska börja gälla vill man inte säga i dagsläget.

De fruktade tvåårsomprövningarna är lagstadgade men man öppnar nu för en förenkling även där, framförallt för de brukare där det är uppenbart att hjälpbehovet inte kommer att förändras eller  ökas. Man skriver följande:

Nu tittar Försäkringskassan på om det är möjligt att behovsanpassa omprövningarna i större utsträckning, det vill säga ta hänsyn till kundens situation och utifrån det bedöma vad som behöver utredas. Gäller det exempelvis en person som haft assistansersättning under lång tid och behovet av assistans kan antas vara detsamma kanske det räcker med en enkel avstämning.
Man anser däremot att för de personer som haft personlig assistans en kortare tid (ej specificerat vilken tidsrymd det handlar om)  krävs även fortsättningsvis noggrann uppföljning.


Kommentar

Försäkringskassans generaldirektör Dan Eliasson har tidigare i år pratat om att man ska förenkla behovsbedömningarna. Då skrev jag att man får avvakta och se vad som händer konkret. Nu verkar det ändå som det inte bara handlat om prat utan att man faktiskt planerar att göra förenklingar som definitivt går åt rätt håll. Om tvåårsomprövningarna för oss där funktionsnedsättningen är livslång bara blir enkla avstämningar för att "kolla läget" är det helt OK för mig.

 Hur mycket de förenklade behovsbedömningarna vid nyansökningar kommer betyda i praktiken om de genomförs återstår att se. En försiktig gissning är att det fortfarande kommer vara svårt att bli beviljad personlig assistans men när man väl fått den och har livslånga funktionsnedsättningar blir det betydligt lättare att få behålla den.


Kommer att återkomma i ämnet



Avslutningsvis måste jag lämna assistansen och LSS och kort kommentera läget i Mellanöstern och SD-s krav att sänka invandringen med 90 %.

Sedan drygt tre år tillbaka pågår ett hemskt inbördeskrig i Syrien som i våras spred sig till även Irak som håller på att falla samman som statsbildning. Enbart i Syrien har uppemot 200 000 personer hitills dödats och kriget bedrivs med en brutalitet som är svår att fatta. Regeringen i Syrien utför massakrer på civilbefolkningen och religiösa fanatiker så våldsamma att t.o.m. Al  Qaida tagit avstånd från dem dödar urskiljningslöst alla som anses stå i vägen för upprättandet av ett kalifat - religiös stat.

Angående flyktingarna från regionen så säger jag:
Självklart ska Sverige hjälpa till att ta emot många människor som flyr från detta helvete på jorden, ansvaret att ge flyktingarna skydd måste emellertid delas på många länder.  Det handlar om miljontals människor som är på flykt. 




torsdag 25 september 2014

Politikernas dubbla budskap

Att alla riksdagspartier (Sverigedemokraterna undantagna) helhjärtat säger sig stödja LSS vet vi alla vid det här laget.  Enigheten är utåt total över att LSS är en mycket viktig frihets och demokratireform som ska värnas. Man ser det i olika intervjuer och enkäter som funkisrörelsens intresseorganisationer gör. Och jag har personligen hört samma budskap när jag deltagit i debattpaneler i riksdagen och Almedalen. I Almedalen var man också eniga om att minuträknandet/sekundräknandet vid behovsbedömningar måste bort.


Positivt är att man också nu talar om att LSS får kosta pengar, det är behoven som ska avgöra - vi har inte satt ett tak för hur mycket det får kosta. Trots detta fortsätter utvecklingen där det blir allt lättare att förlora sin assistans eller andra LSS insatser och inget konkret har hitills gjorts för att ändra på behovsbedömningarna som skärptes avsevärt efter domen i regeringsrätten 2009. Och då är det verkligen berättigat att ställa frågan: Hur genuint är verkligen intresset (Folkpartiet och Vänsterpartiet undantagna som jag tycker visar upp ett äkta engagemang) att bevara den personliga assistansen och andra LSS insatser?

I våras skrev jag om FN-s kontroll över hur Sverige lever upp till Handikappkonventionen. Och det var en hel del kritik, bland annat:

·  LSS tillämpas inte som det är tänkt

·  Arbetet att göra samhället tillgängligt för alla går för långsamt, den nya tillgänglighetslagen har också på tok för många undantag4

·  Det finns ingen ansvarig minister som hanterar frågor som rör diskriminering mot personer med funktionsnedsättningar.

Om regeringen verkligen menade allvar med att man värnar LSS och de andra hjärtefrågorna för handikapprörelsen hade man tagit denna kritik på stort allvar. Så har inte alls varit fallet - tvärtom avfärdade Maria Larsson kritiken och konstaterade hur kan en regering bryta mot handikappkonventionen som förra året satsade 27 miljarder kr bara på personlig assistans? Det är ett slag i ansiktet mot alla de som förlorar sin assistans,  alla FUB medlemmar som tvingas betala oskäliga hyror i gruppbostäder, alla de personer som kämpat för att få igenom en tillgänglighetslag som i sin "färdiga version" är full med stora undantag etcetera.

Tyvärr är det fortfarande så att när det kommer till kritan så är det oavsett vad man säger i debattpaneler ekonomin, inte behoven som får avgöra hur mycket LSS och andra insatser får kosta.
Om vi koncentrerar oss enbart på personlig assistans lyser denna syn igenom tydligast i de statliga utredningar som genomförts de senaste åren där fokus helt legat på dämpa kostnadsutvecklingen. Nu senast i Agneta Rönns utredning som i vintras föreslog en frysning eller t.o.m. en sänkning av schablonbeloppet. Hon hävdade ju bland annat att schablonbeloppet år 2013 var 22 kr för högt. De går helt emot det man säger i debattpaneler - att det är behoven som ska styra. Få politiker har åtminstone i skrivande stund rakt ut sagt att en frysning eller t.o.m. sänkning inte är aktuell .

I samband med den debattpanel som anordnades vid seminariet i Göteborg 8 september framförde jag att vi som har  funktionsnedsättningar är den enda grupp (här bortser jag från SD-s inflammerade relation till invandring) som ständigt får stå ut med att höra att "vi kostar för mycket", LSS kostar för mycket, tillgänglighet kostar för mycket etcetera. En socialdemokratisk kommunpolitiker avfärdade detta med att det sparas visst på äldreomsorgen, skolan etcetera. Tyvärr fick jag ingen möjlighet att svara på det (fick dock medhåll från bland annat Anders Westgerd, nybildade Normaldemokraternas partiledare) men jag hade tänkt att svara ungefär så här:

Det är sant att det sparas inom alla sektorer i välfärden men det finns faktiskt några mycket viktiga punkter som skiljer besparingar i t.ex. äldreomsorgen och funktionshinderomsorgen:

· Så vitt jag vet har man aldrig tillsatt någon utredning meddirektiv att  undersöka hur man ska dämpakostnadsutvecklingen i äldreomsorgen skolan, sjukvården etcetera.

·  Den debatt som förs både bland politiker och samhällsdebattörer handlar inte om kostnadsdämpningar utan hur man ska skaka fram pengar att finansiera dessa oerhört viktiga verksamheter i nutid och i framtiden.

·  Man ställer aldrig kostnaden för sjukvård, skola, äldrevård mot kostnaden för andra skattefinansierade verksamheter. 

I Göteborg 8 september


* Den borgerliga regeringen förlorade valet och kommer att efterträdas av en röd-grön regering med Stefan Löfven som statsminister. Vad kan vi förvänta oss där, kommer det att bli markanta förbättringar åren som kommer? Det är inte särskilt sannolikt . Den trista sanningen är att socialdemokraterna på riksnivå ända sedan LSS så trädde i kraft inte visat någon större entusiasm för reformen. Redan när LSS lagen bara var några år gammal kom klagomål från den socialdemokratiska  regeringen att personlig assistans kostar för mycket. Nu är det upp till bevis - kommer man att agera för att återupprätta LSS intentioner? Jag har förhoppningar men som vanligt är förväntningarna mycket låga. Man har blivit luttrad vid det här laget.

tisdag 23 september 2014

Vilken utbildning behöver personliga assistenter?

Under lång tid har det pågått en debatt om vilken utbildning en personlig assistent behöver där det något förenklat finns två läger:

*Den första anser att formell kompetens i form av bevis på at man genomgått olika utbildningar är mycket viktig. Ett av skälen som anges är att det är nödvändigt för att höja statusen på yrket.

* Den andra gruppen menar att personlig lämplighet är det allra viktigaste.


Hur man ser på detta menar jag är nära förknippat med vilken syn man har på yrket personlig assistent. Är det ett vårdyrke som vilket som helst i vård/omsorgssektorn eller ett serviceyrke där assistentens viktigaste uppgift är att hjälpa brukaren i sitt vardagsliv, att leva det liv man själv önskar? Vi med personlig assistans har en mängd olika diagnoser och även om det i många fall kan finnas inslag om vård (gäller t.ex mig själv) är det primärt inte ett vårdyrke. Eftersom vi har så många olika diagnoser finns det emmertid undantag från "huvudregeln där det krävs mer formell kompetens.

Rätten att själv välja sina assistenter är central i LSS och skulle man börja ställa mängder med olika krav på assistenternas utbildning skulle det innebära stora begräsningar i valfriheten att själv välja vem man vill anställa. Det finna givetvis en viktig poäng i att man ska höja statusen på yrket men då räcker de inte med att ha olika formella utbildningar - man måste även höja lönerna markant. Och det visar makthavarna ingen som helst vilja att göra.

För egen del försäkrar jag - mina personliga assistenter kan ha hur mycket utbildning som helst men stämmer inte personkemin mellan oss är det kört, då passar inte personen i fråga ett dugg för att jobba his mig. Den "vård" som jag eventuellt kan behöva klarar vem som helst av att sköta bara man får information om vad som gäller. Kurser i lyftteknik, första hjälpen, LSS grunder mm sköter redan alla seriösa assistansanordnare. De flesta som har personlig assistent känner säkert likadant som jag.



* Socialstyrelsen visar ändå allt större intresse för att styra upp vem som ska få jobba som personlig assistent. Detta gör man i något som kallas allmänna råd och då vill man ställa betydligt större krav på assistenternas kompetens. det ska förverkligas på följande sätt:

Man har tagit fram en lista som inkluderar:


kunskaper och förmågor motsvarande gymnasienivå i allt från kommunikation och kunskap om funktionsnedsättningar till kunskap om hur man kan ge stöd och hjälp till den enskilde i samband med personlig hygien, inklusive munvård.

Detta gäller dock enbart om brukaren inte själv utser sina personliga assistenter, då ställs betydligt lägre krav:

kunskap om de övergripande målen enligt LSS samt förmåga att omsätta kunskapen i det praktiska arbetet

• kunskap om FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning

• kunskap om regelverket enligt LSS, till exempel skyldigheten att medverka till god
kvalitet enligt 24 a § LSS, rapporteringsskyldigheten enligt 24 b § LSS samt anmälningsskyldigheten enligt 14 kap. 1 § SoL

• kunskap om den enskildes rätt till självbestämmande, integritet och inflytande enligt 6 § LSS

• förmåga att dokumentera sitt eget arbete enligt lagar och andra författningar .

Samtidigt betonar Socialstyrelsen att rätten att själv välja assistenter är mycket viktig. Och då kan man verkligen fråga sig varför man överhuvudtaget presenterat råden? Det känns som en typisk pappersprodukt.


                 * Bengt Westerberg som i egenskap av socialminister                          drev igenom LSS lagen i riksdagen kommer också att                        delta i LSS festen  i Stockholm 18 oktober.





fredag 19 september 2014

Enligt LSS ska den som är beviljad insats inte ha merkostnader p g a funktionsnedsättningen

Den som är beviljad en LSS insats ska inte ha några merkostnader - d v s man ska inte ha extra utgifter som enbart beror på funktionsnedsättningen och att man är beviljad en insats inom ramen för LSS. I lagen står följande:


LSS 19 § Skäliga avgifter för bostad, fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter får tas ut av dem som har hel allmän ålderspension, hel sjukersättning eller hel aktivitetsersättning enligt socialförsäkringsbalken eller annan inkomst av motsvarande storlek, enligt de grunder som kommunen bestämmer. Avgifterna får dock inte överstiga kommunens självkostnader. Kommunen ska se till att den enskilde får behålla tillräckliga medel för sina personliga behov.


Hur förhåller det sig då i verkligheten? FUB har tittat närmare på saken och kommit fram att verkligheten ser annorlunda ut. Många av deras medlemmar är beviljade insatsen gruppbostad och det visar sig att kommunerna ofta tar ut oskäligt höga hyror. FUB-s reclaimlss blogg (reclaimlss.org) har bland annat undersökt Göteborgs kommun och det är ingen munter läsning. Några exempel:

§  De tar ”marknadspris´” på sin ofta gratis egna mark.

§  De tar utan eftertanke betalt för handikappanpassningen av bostaden!

§  De tar numera genom märklig tolkning av lagtexten ofta bra betalt för gemensamhetsytor, till och med för vissa personalutrymmen!

Det betyder att man tar ut högre hyror än vad man enligt lagen har rätt att göra!

Kommunerna får också enligt lagen som mest bara ta ut självkostnad men "gör sitt bästa" för att hitta diverse kryphål för att gå runt LSS § 19. För de enskilda personerna får det långtgående konsekvenser. Statliga rapporter visar (föga överraskande) att merparten av  personer som är beviljade insatser som personlig assistans och gruppbostad har mycket magra inkomster. FUB-s egna undersökningar visar att det inte minst gäller deras medlemmar. Förutom mycket blygsamma inkomster tvingas de också betala oskäligt höga hyror för sitt boende och hamnar därmed i en situation där man i princip är dömda till permanent fattigdom.

En annan faktor som bidrar till den prekära ekonomiska situationen är utformningen av bostadstillägget som är satt till max 5000 kr/månad. Bostadstillägget är helt enkelt inte tillräckligt högt för att täcka kostnaderna och samtidigt ge en rimlig summa pengar kvar att leva på. Samtidigt är det få personer som dragit nytta av jobbskatteavdragen vilket innebär att många av de personer som är beviljade LSS insatser har bland de högsta inkomstskatterna i landet i förhållande till inkomsten.

Sammanfattningsvis är detta en horribel situation. Att människor med så låga inkomster dessutom måste betala oskäliga hyror är oacceptabelt. I LSS står det att målsättningen är goda levnadsvillkor. Men för att nå dit behöver man faktiskt även en rimlig summa pengar att röra sig med. I FNs-s handikappkonvention  artikel 28 står också bland annat följande:

Personer med funktionsnedsättningar har rätt till ständigt förbättrade levnadsvillkor

Knappast något som stämmer för de personer som bor i gruppbostäder.

Mer i ämnet




* Nu är det bara 4 veckor kvar till den stora LSS festen i Stockholms stadshus där jag kommer att delta. Det går fortfarande att boka biljetter:

 http://www.lss20.se/festen.html




tisdag 16 september 2014

Det nya partiet Normaldemokraterna

Anders Westgerd är själv rullstolsburen och är partiledare för det nybildade partiet Normaldemokraterna.  I Ifa-s senaste nummer av Ifa informerar intervjuade man Anders.
Primärt är Normaldemokraterna ett parti som vill verka för att sätta press på de befintliga riksdagspartierna att verkligen ta frågan om rättigheter och livsvillkoren för personer med funktionsnedsättningar på allvar. I nuläget anser man att det är alldeles för mycket prat och på tok för lite verkstad - utvecklingen står stilla eller går även tillbaka. Följande frågor prioriterar man främst:

·       Tillgänglighet - rätten till det offentliga rummet

·       Självständighet - Rätten till personlig assistans


·       Delaktighet - Rätten till fördomsfritt bemötande


I sitt manifest skriver Normaldemokraterna bland annat:¨

Är det ett öppet och ickediskriminerande samhälle vi vill ha så får vi sluta sätta prislappar på allas lika värde.

Är det inkluderande att bedriva en politik där enskilda medborgare klumpas ihop till en grupp, som sedan ses som en belastning?

Normaldemokraterna handlar om att väcka allmänheten och våra politiker. Vi vill göra något åt vår situation genom att mobilisera en tillräckligt stor opinion. 

Normaldemokraterna är inget parti som vill positionera sig på den traditionella vänster-högerskalan:
- Vi är gränsöverskridande. Vi är inget missnöjesparti utan ett upplysningsparti berättar Anders.

Varför fick det nya partiet namnet Normaldemokraterna?

I sitt manifest skriver att om man applicerar definitionen "normal" i ordboken märker man snart att ingen är normal - alla är avvikande på något sätt. Det avvikande är helt enkelt det normala i samhället.

Vidare berättar Anders att våra frågor måste prioriteras på ett helt annat sätt än vad fallet är idag. Det handlar bland annat om att integrera våra frågor i alla politiska områden, sluta sätta prislappar på alla människors lika värde, de mänskliga rättigheterna ska följas så att alla kan förverkliga sig själva. Vi med funktionsnedsättningar ska inte diskrimineras och inte särbehandlas heller. Reaktionerna  handikapprörelsen har varit mycket positiva - det är många som vi pratar med som säger att partiet verkligen behövs.

Inför det stundade riksdagsvalet ställde Normaldemokraterna upp i kommunalvalet i Göteborg men ambitionen är att man ska sprida sig i landet. Vill man starta en lokalavdelning är det bara och kontakta ledningen i Göteborg. På lång sikt är förhoppningen att man kan avveckla partiet:
- Den dag då vara etablerade partier har en tydlig och prioriterad politik inom funktionsnedsättningsområdet behövs inte Normaldemokraterna längre säger Anders.

De övriga partierna har (vilket kanske inte förvånar direkt) hitills inte visat något större intresse, undantaget är Feministiskt initiativ som är intresserade av ett samarbete med ND. 

Själv tycker jag det är en rätt häftig idé att man bildar ett parti som sätter våra rättigheter i centrum, punkt. Samtidigt är det ett enormt underbetyg till de befintliga riksdagspartiernas insatser. Trots höga ambitioner i regeringens officiella politik för funktionsnedsatta, trots LSS, trots en ny tillgänglighetslag (visserligen rejält urvattnad), trots Handikappkonventionen mm finns det ändå så mycket frustration i rörelsen att ett antal driftiga personer bestämt att man ska starta ett nytt parti. Det är ett bevis på att det fortfarande finns mycket att göra. 

Själv önskar jag Anders och de andra grundarna lycka till och att det snart bildas lokalavdelningar på andra håll i landet. Om inte de befintliga partierna tar sitt ansvar, trots  påtryckningar från handikapprörelsen är det nog dags att pröva något nytt.

Normaldemokraternas hemsida


Slutligen. Kort sammanfattning av valet. Det blev röd-grön seger och vår näste satsminister heter Stefan Löfven, eller vann de verkligen valet? Den enda riktige "segraren" igår var tyvärr Sverigedemokraterna som mer än fördubblade sitt väljarstöd till 13 %, övriga partier, bortsett från ett stort tapp för moderaterna var skillnaden ganska små jämfört med valet 2010 . Hur kan Jimmie Åkessons parti locka så många väljare? Finns egentligen hur mycket som helst att skriva om det men jag är i alla fall övertygad om en sak:

En klar majoritet av de som röstar på SD är inte rasister, de flesta rösterna som partiet får är olika varianter av missnöjesröster. Det tror jag också är förklaringen till att SD visat sig i stort sett immuna mot diverse skandaler som media rotat fram, tvärtom har det snarare ökat väljarstödet. Vad kommer den nya regeringen betyda för oss funkisar? Jag väntar med "analys" tills den nya regeringen är klar.

fredag 12 september 2014

Intervju med Jonas Franksson från STIL - Vi är besvikna på Socialdemokraternas svar

Jonas Franksson är en av de personer som drabbats hårt av Försäkringskassans hårdare bedömning. Han har fått sin personliga assistans kraftigt nedskuren vilket har mycket negativa konsekvenser för Jonas roll som pappa mm. Jonas är även styrelseledamot i STIL -Stiftarna av Independent living i Sverige och därmed en av funkisrörelsens ledande företrädare. Jag har träffat Jonas flera gånger.

Uttalandet i rubriken gjorde Jonas nyligen i en intervju med Assistanskoll. Assistanskoll har genomfört en stor enkätundersökning bland riksdagspartierna hur de ser på den personliga assistansen. Uttalandet i rubriken avser Socialdemokraternas svar på frågan om de vill ändra i LSS § 9a om de grundläggande behoven så att de inte delas upp i integritetsnära respektive ej integritetsnära hjälpbehov? Svaret från Socialdemokraterna var följande:


Nej, men vi är osäkra på hur vi ska agera för att försäkra oss om att rätten till assistens tillgodoses och inte styrs av juridiken.

Jonas Franksson anser att Socialdemokraterna därmed gör en helomvändning då man tidigare sagt sig jobba för en förändring. Jag har även själv hört Socialdemokraterna säga samma sak - i LSS20 seminariet i Almedalen sa man nämligen att man var helt emot det nuvarande system att beräkna hjälpbehovet.

Är det så att det råder oenighet inom S hur man vill ha det? Eller är det som Jonas Franksson tror, nämligen:

Han menar att finns en stark tendens hur partierna uttalar sig i frågor som rör LSS om de är i regeringsställning eller opposition, oppositionspartierna tenderar att vara mer positiva. Undantagen är Vänsterpartiet och Folkpartiet som, enligt Jonas Franksson knappast ändrat uppfattning så radikalt. Och jag är beredd att hålla med, nämnda partier är de partier som jag tycker visar det mest genuina intresset att värna LSS.

Vad betyder då detta för assistansreformen om det, som mycket tyder på blir en röd-grön seger? Socialdemokraternas svar här inger definitivt oro. Det kommer visserligen inte att bli en regering med enbart S ministrar men man kommer ändå att vara det i särklass största partiet, oavsett vilka koalitionspartierna blir. Med mycket stor sannolikhet kommer man att besätta den viktiga posten som Socialminister och därmed ha ett avgörande inflytande hur LSS tillämpas i framtiden.





De senaste veckorna har media också uppmärksammat flera fall med personer som fått tillvaron sönderslagen när mattan rycks undan.

41 årige Darek är förlamad från halsen och neråt efter en svår trafikolycka och har varit beviljad personlig assistans dygnet runt. Men antalet timmar som FK beviljar har skurits ner med 25 %. Minskningen innebär att det finns inga timmar beviljade för att täcka assistans för olika uteaktiviteter. Darek gillar t.ex. att gå på bio och har en son som spelar fotboll, neddragningen innebär att han i praktiken är fånge i sitt eget hem. Däremot har en orimlig börda nu lagts på hans 69 åriga mamma. Det var knappast det som var intentionerna med LSS...

Linda Skaby, 43 år har muskelsjukdomen MS och har haft personlig assistans i 15 år:

Jag kan inte laga mat, jag kan inte städa, jag kan inte tvätta, jag kan inte duscha själv, säger hon.
Tack vare sina assistenter har Linda Skaby kunnat leva ett relativt normalt liv, åka till stranden, 

Men Trelleborgs kommun bestämde i våras att Linda inte ska få någon personlig assistans alls, hon får nöja sig med hemtjänstbesök 3 gånger/dag. Linda berättar att hon knappt kommit utanför hemmet under hela sommaren. Dessutom innebär beslutet att hon inte längre tillhör någon av LSS tre personkretsar. Ett enda beslut har inneburit att hon inte får någon LSS insats överhuvudtaget  utan får nöja sig med vad som kallas "skäliga levnadsvillkor" i Socialtjänstlagen.


På söndag är det val, den svenska demokratins höjdpunkt där svenska folket ska bestämma vilka som ska företräda dem i riksdag, landsting och kommunfullmäktige. I ett internationellt perspektiv är valdeltagandet i Sverige högt men det finns ändå en tendens med vikande intresse att ta sig till vallokalen eller förhandsrösta. Och det finns troligen flera orsaker till det men det ska vi inte gå in på här.

Själv tycker jag det är självklart att man ska rösta. Även om vi bara ser till våra hjärtefrågor finns det faktiskt skillnader mellan partierna hur mycket de, prioriterar LSS, tillgänglighet mm. Sverigedemokraterna ett parti som definitivt inte prioriterar vi funkisar kommer kanske 1/8 av väljarna att rösta på. Det spelar - trots minskade ideologiska skillnader mellan vänster och högerblocket roll vem man röstar på. Själv har jag förhandsröstat.




onsdag 10 september 2014

Seminariet i Göteborg

I måndags var det så dags att åka till Göteborg för att delta i seminariet som DHR Göteborg och Unga rörelsehindrade arrangerade:

Om samhällsvinster att sats på personer med funktionsnedsättningar.


Seminariet var välbesökt, säkert 80-tal personer slöt upp. Det bestod av föreläsningar med frågor till föreläsarna, pjäser av Teater Kattma  samt debattpanel med diskussion.

·       Först ut bland föreläsarna var Elisabeth Abiri, expert på MR frågor (mänskliga rättigheter) som jobbat med frågorna under många år, bland annat på Göteborgs Universitet. Budskapet var klart - mänskliga rättigheter gäller alla människor, utan undantag. Hur väl lever då Sverige upp till den ursprungliga konventionen om mänskliga rättigheter och andra konventioner senare som förtydligat dem (barnkonventionen, "Handikappkonventionen etcetera)?

Generellt kan man säga att vi lever upp till dem ganska bra, säg 85-90 % får allt stöd man behöver enligt t.ex. handikappkonventionen. Men det betyder också  att det ändå finns betydande luckor i hur väl vi lever upp till dem. Dålig ekonomi etcetera hos det allmänna är ingen ursäkt, konventionerna gäller alltid, oavsett det allmännas ekonomi.


·   Lars-Göran Wadén, ledamot i DHR-s förbundsstyrelse och föreläsare höll en föreläsning om vinster för samhällsekonomin att tillgänglighetsanpassa alla affärer mm. Lars-Göran berättade att detaljhandeln går miste om intäkter på tiotals miljarder kr/ år - om jag minns rätt nämnde han summan 56 miljarder kr. 

Att det skulle vara för dyrt att tillgänglighetsanpassa samhället avfärdade han helt . En åtgärd han föreslog för att skynda på arbetet var att införa ett ROT - avdrag för tillgänglighetsanpassning. Lars-Göran är givetvis mycket kritisk  till regeringens tillgänglighetslag som jag skrivit om innan. Lars-Göran anser att det finns så många undantag att lagen, i sin nuvarande form är helt tandlös.


·   Eva Johansson jobbar som konsulent åt kommuner i Göteborgsregionen  och föreläste hur man ska förbättra tillgängligheten, inte minst när det gäller det kulturella utbudet. Evas budskap var att om man bara tänker i nya banor finns en mängd olika sätt att få personer med funktionsnedsättningar mer involverade i kulturlivet vilket är en bristvara i dagens Sverige.


·       Mitt tema på föreläsningen var alltså Mänskliga och demokratiska vinster med personlig assistans. Berättade först lite bakgrund hur LSS kom till och fortsatte sedan hur mycket lagen betyder i det vardagliga livet för oss med stora funktionsnedsättningar, möjligheten att leva det liv man själv vill, att själv vilja hur/var man vill bo, bilda familj etcetera. När det gäller demokrati betonade jag alla rättigheter som finns inskrivna i regeringsformen och handikappkonventionen men att vi fullt ut ska kunna utnyttja alla dessa rättigheter behöver vi stöd från samhället. I annat fall blir det en inskränkning av demokratin.



            Det blev också en diskussion om den hårdare tillämpningen från Försäkringskassan. Fick en fråga om varför rörelsen inte gör mer för att ändra tillämpningen? Mitt svar blev att min egen åsikt är att vi accepterat domen och den nya tillämpningen för lätt, vi har accepterat Försäkringskassans försvar - "vi måste följa rättspraxis" som ett fullbordat faktum som enbart lagändring av LSS § 9a kan ändra på. Vi borde kritiserat den mycket hårdare än vad som varit fallet i de flesta fallen.




·       Seminariet avslutades med en debattpanel med representanter från Moderaterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna samt Anders Westgerd, partiledare för det nybildade partiet Normaldemokraterna som bland annat vill sätta fart på etablerade partierna när det gäller tillgänglighetsarbetet och skydda assistansreformen. Synd att allianspartierna enbart representerades av Moderaterna.

Ska man sammanfatta politikernas ståndpunkter var det på flera håll mycket prat men desto mindre klara besked vad partierna vill göra. Mycket av diskussionen handlade om den nya tillgänglighetslagen och där tycker jag Moderaternas representant gjorde bort sig rejält som" inte förstår varför handikapprörelsen är så kritisk mot lagen", Anders Westgerd undrade vad du har  befunnit dig senaste tiden? Och det är bara att instämma. Panelen fick också ta emot många kritiska frågor från åhörarna. Själv framförde jag att det sänder ut mycket negativa signaler att regeringen tar så lätt på kritiken från FN.

Sammanfattningsvis en mycket rolig och intressant dag. Är också nöjd med min egen debut som föreläsare.

söndag 7 september 2014

Bara en vecka kvar till valet - totalt ointresse för handikapprörelsens frågor

Nu återstår bara sju dagar till riksdagsvalet, det mesta tyder på en röd-grön seger och därmed regeringsskifte efter åtta år med borgerlig regering. I början av året skrev jag att jag hoppades att valet för en gångs skull skulle handla om bredare visioner om hur vi ska göra Sverige till ett ännu bättre land att leva i, hur vi även i praktiken skulle förverkliga regeringens, på papperet mycket fina ambitioner inom handikappolitiken. Jag hade förhoppningar som sagt, däremot var förväntningarna mycket låga och med bara en vecka kvar till valet får man konstatera att förväntningarna inte på något sätt överträffats. 

Hela valrörelsen har vare sig de politiska partierna eller journalisterna i de rikstäckande medierna visat något som helst intresse för handikapprörelsens hjärtefrågor. Och överlag har debatten mellan regeringen och det röd-gröna gänget handlat mycket mer om "regeringsduglighet" än visioner för framtiden. Inte ens pensionärernas situation har (bortsett från en del debatt om sänkt inkomstskatt ) berörts mycket.

Så kommer vi till den vanliga frågan - varför är det så? Vi med personlig assistans utgör visserligen bara en liten grupp (ca 20 000 personer), totalt ca 80 000 personer som är beviljade hjälp inom LSS. Men alla vi som lever med någon form av funktionsnedsättning är desto fler. Ändå är det helt tyst i valrörelsen om centrala frågor som - hur ska vi göra samhället tillgängligt för alla, hur ska vi  få ner den (hos vissa grupper inom funktionshinderrörelsen) skyhöga arbetslösheten, hur ska vi även i praktiken leva upp till såväl bestämmelserna i svensk lagstiftning som FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar ?

Visst, jämfört med de allra flesta länder  i världen har vi det väldigt bra men det går åt fel håll med allt större kontroll, svårare behovsprövningar mm och för de som trillar mellan stolarna (vilket sker allt oftare) får det förödande konsekvenser. I sin senaste rapport riktade FN hård kritik mot Sverige till att vi inte lever upp till konventionen. Det handlade bland annat om att LSS inte tillämpas som intentionerna avser och  då är regeringens reaktion
 bekymmersam:

Man tar inte till sig kritiken alls. Tvärtom ifrågasätter Maria Larsson FN hur man kan rikta kritik mot ett land som t.ex. satsade 28 miljarder kr, enbart på personlig assistans 2013?  Budskapet är dessvärre glasklart - man tycker redan man gör mer än tillräckligt. Man är ju även väldigt stolta över att ha presenterat en tillgänglighetslag, full med viktiga undantag, där vissa företrädare för regeringspartierna fortfarande pratar om kostnader istället för rättigheter. . Med den inställningen är det inte så konstigt att våra frågor berörs så lite/inte alls i alliansens valrörelse

När det gäller bristen på uppmärksamhet  frågor som rör mänskliga rättigheter i helhet för vi med funktionsnedsättningar får man återigen konstatera att det är inget politikerna satsar på. Vi i handikapprörelsen får istället kämpa på själva så gott vi kan med att anordna seminarier och demonstrationer för att sätta våra frågor i strålkastarljuset. Men att det kommer bli stora valfrågor som debatteras i de stora valdebatterna i Radio och TV verkar inte ske under överskådlig framtid. Den stora  "duellen" i Radion i fredags mellan Fredrik Reinfeldt och Stefan Lövfen var talande. Ämnet personer med funktionsnedsättningar och deras livsvillkor berördes (som väntat) - NOLL sekunder...

Hur hade det ut om handikapprörelsen varit en ekonomiskt sett resursstark grupp som t.ex. villaägare, diverse lobbyorganisationer i näringslivet etcetera? Troligen hade läget varit helt annorlunda ut.



*Angående seminarier. I morgon åker jag till Göteborg för att delta i sett seminarium anordnat av DHR Göteborg, Unga Rörelsehindrade och Teater Kattma med Temat:

  Samhällsvinster att satsa på  människor med funktionsnedsättningar - ur ett mänskligt och samhällsekonomiskt perspektiv

Innan har jag suttit med i debattpaneler, nu blir det debut som föreläsare men det går säkert bra det med. Temat blir - Personliga och demokratiska vinster med personlig assistans. Kommer berätta mer i bloggen nästa vecka.




I riksdagen 10 april var det debut för debattpanel nu blir det debut som föreläsare.

fredag 5 september 2014

Visst ska man få personlig assistans även under sjukhusvistelse

Att man ska få behålla sin personliga assistans under en sjukhusvistelse kan tyckas självklart för alla berörda. Men i verkligheten är det självklara inte alls självklart. Med nuvarande regler få den som är inlagd på sjukhus behålla sin personliga assistans endast om det finns vad som kallas "särskilda skäl".


Detta leder naturligtvis till stor osäkerhet för både brukaren och otrygga anställningsförhållanden för assistenterna och en enig brukarrörelse anser att detta måste ändras. Nu finns emellertid ett förslag från Försäkringskassan att man ska rätt till assistansersättning upp till 6 månader vid en sjukhusvistelse. Vad säger riksdagspartierna om detta?


Socialdemokraterna. Stödjer Försäkringskassans förslag. Man säger vidare att assistenterna måste ha en rimlig anställningstrygghet och underlätta framtida nyrekrytering. Att få behålla sina personliga assistenter under sjukhusvistelsen ger trygghet  till brukarna, dagens regler är orimliga.

Moderaterna. Har i "vanlig ordning" svårt att ge klara besked. Man säger visserligen att de personer som är beviljade personlig assistans känner trygghet. Man anser att frågan måste utredas mer då Försäkringskassans utredning hade "brister". Poängterar avslutningsvis att det redan nu är möjligt att få behålla assistansen under sjukhusvistelsen (om särskilda skäl finns).

Vänsterpartiet  Stödjer Försäkringskassans förslag och man jobbar aktivt för en förändring och har i sitt budgetförslag avsatt pengar för finansiering. Dagens systen är orimligt och leder till att många säkert är rädda för att uppsöka sjukvården och det är  en oacceptabel situation.

Folkpartiet Stödjer Försäkringskassans förslag och säger att man själva driver frågan. Dagens regelverk försätter både brukaren och assistenterna i en mycket svår situation om sjukhusvistelse är nödvändig.

Miljöpartiet. Säger att man stödjer Försäkringskassans förslag men "vill utreda vidare hur det ska genomföras" (vad är problemet?) Vill också avvakta en ny tolkning av "särskilda skäl" som Försäkringskassan håller på och arbeta fram.

Centerpartiet Anser att det är viktigt att alla med behov av personlig assistans under sjukhusvistelsen ska få behålla den i den utsträckning som krävs..

Kristdemokraterna Anser att det ska vara möjligt att få behålla assistansersättningen under längre tid än vad fallet är idag.


Sammanfattning

Vänsterpartiet och Folkpartiet tycker jag ger klara besked man vill definitivt ha till en ändring. Även Socialdemokraterna är inne på samma linje men uttalar sig inte lika klart tycker jag. I övrigt är det mycket svävande och undvikande svar - man inväntar nya utredningar, vill inte ta ställning. Vad menar t.ex Kristdemokraterna med sitt svar? Det är ju ytterst få som får behålla assistansen idag när man är inlagd på sjukhus.