Kommunerna har alltid haft restriktioner kring assistansen som beskurit självbestämmandet

I en stor intervju i Assistanskoll tidigare i veckan fick STIL via Jonas Franksson och Ifa via Sophie Karlsson uttala sig vad de ansåg om utspelet från Sveriges Kommuner och Landsting för några veckor sedan. Juristen hävdade ju (med hänvisning till "oklar lagstiftning") bland annat att:

·  Personliga assistenter ska inte ge hjälp att sköta husdjur

·  Personliga assistenter ska inte hjälpa till att sköta barn

·  Det är en naiv inställning och tro att assistansreformen få kosta hur mycket som helst

·  Det är ingen skillnad på skäliga levnadsvillkor (SoL) och goda levnadsvillkor (LSS)

STIL och Ifa svarar

Jag tycker både STIL och Ifa hade bra svar så det finns inte så mycket att tillägga där. Jag tänker istället belysa att SKL-s mycket kyliga inställning tyvärr inte förvånar mig  Tittar vi bakåt i backspegeln är det ju så att kommunerna alltid har varit motståndare till LSS - från det att Adolf Ratzka började jobba för att införa personlig assistans i Sverige via remissrunden i början av 90-talet fram till nutid. De åsikter SKL för fram år 2015 är egentligen "bara" ett nytt kapitel i berättelsen om Sveriges kommuners motstånd mot rättighetslagen LSS. Ett motstånd som handlar minst lika mycket om maktfördelning som faktisk kostnad.

Ta t.ex. juristen som inte ser några problem med att kommunerna har begränsningar på hur och vart man ska resa. Denna bakåtsträvande åsikt är ingen nyhet och här har jag egna erfarenheter. När jag ville göra min första egna resa med assistent (en vecka till Mallorca) vägrade Jönköpings kommun att betala för assistentens kostnad. Motivering - ej nödvändigt att åka utomlands för att uppnå goda levnadsvillkor... Året var 1996, snart 20 år sedan... Redan då använde man sig av ungefär samma argument vad gäller resor som SKL gör idag.

Situationen som helhet var ändå, trots allt mycket bättre för 10-15 år sedan än idag. Tittar man på utvecklingen så började det gå utför rejält 2008-2009. 2009 kom ju den prejudicerande domen från Regeringsrätten som ändrade synen på de grundläggande behoven - kommunerna hakade villigt på FK... Försämringarna inskränkte sig inte bara till assistansen utan alla andra LSS insatser som helt är Kommunernas ansvar. Det kom även andra domar som berörda kommunala LSS insatser. Jag gillar ju att försöka analysera varför det började gå åt helt fel håll vid denna tid - finns det fler orsaker än prejudicerande domar?

2008 inträffade ju den stora finanskrisen som utlöste en djup lågkonjunktur. Vid lågkonjunkturer sker alltid följande:

·       Arbetslösheten stiger

·       Skatteintäkterna sjunker

·       Ökad konkurrans om befintliga resurser

·       Detta skapar ett stort tryck på stat och kommun att skära ner utgifter

I samband med finanskrisen sker detta samtidigt som skattenivån sänks.

Kommunernas ansvar för LSS är ju ingen stor utgiftspost egentligen. Hårdare bedömningar från FK ledde emellertid till att fler personer fick söka assistans via hemkommunen istället. Nu såg kommunerna "sin stora chans" att flytta fram positionerna rejält. Och det har man också gjort. Ursäkten var ju "perfekt" - pengarna räcker inte till. D v s vår lagstadgade rätt till goda levnadsvillkor ansågs ta för stora resurser på bekostnad av annat.

Senaste halvåret har ju skett saker som ytterligare ökar "kampen om resurserna". Det stora antalet flyktingar som anländer till vårt land innebär initialt stora kostnader för kommunerna. För vår del är detta i kombination med kommunernas tidigare motstånd ett "recept från helvetet" och omvänt för kommunerna ytterligare en ursäkt att på olika sätt urholka lagens intentioner. Och om vår finansminister inte har några moraliska betänkligheter att ställa flyktingarnas desperata situation mot våra behov så gäller det i högsta grad kommunerna med. När jag besökte Ifa -s debattforum nyligen sa en deltagare följande:

"Jag fick avslag från kommunen och motiveringen var att pengarna inte räcker till för att notan för flyktingmottagandet är så hög".. (Är inget dåligt skämt från min sida)

En enkel åtgärd för att få in mer pengar i den offentliga sektorn och minska kampen om resurserna är att höja skatterna och/eller omprioritera olika utgiftsposter. Av olika skäl kommer dock inte det att ske. Därför kommer vi sorgligt nog att med så gott som 100 % säkerhet framöver se fler kommunala utspel med budskapet att assistansen kostar för mycket och fler personer som förlorar assistans eller annan LSS insats med hänvisning till flyktingmottagandet.

Hela funkisrörelsen borde protestera mycket högre mot kommunernas cyniska agerande.

Medborgargolvet behövs verkligen

Efter åratal med neddragningar/besparingar inom personlig assistans och LSS trodde inte ens jag som tappat de flesta illusionerna att det skulle bli så mycket värre än det redan var när 2014 blev 2015. Svaret blev att det blev mycket värre. En stor förändring i positiv riktning har visserligen skett - kraftigt förenklade tvåårsomprövningar om man redan är beviljad assistans och behovet av assistans anses vara livslångt. I övrigt har det knappt varit någon ände på rapporter som går i negativ riktning. Här är de viktigaste:

·   Avslöjandet av Hässleholmsförsöket

·   Ny dom i HFD som skärper bedömningen av det femte grundläggande behovet

·   Införande av efterskottsbetalningar från oktober 2016

·   Utspelet från ISF med införandet av ICF mallen

·  Regeringens utspel där assistansen sätts mot flyktingar

Parallellt med detta har det kommit ett antal rapporter om fortsatt urholkning av de kommunala LSS insatserna.

Detta ger sammantaget en dyster bild av assistansreformen och LSS där utvecklingen går åt helt fel håll. Projekt Medborgargolv är  ett långsiktigt STIL- projekt men utvecklingen visar att det verkligen behövs. Utöver de punkterna jag räknat upp går det knappt en vecka utan att det kommer negativa nyheter som på något sätt handlar om urholkning av LSS intentioner, både personlig assistans och andra LSS insatser. På Medborgargolvets  hemsida skriver man att golvet som symboliserar den svenska välfärdsstaten är full av hål som alltför många personer trillar ner i. Det lappas och lagas hela tiden men det uppstår ständigt nya hål.

Ser man på utvecklingen generellt för den svenska välfärdsstaten på senare år får man tyvärr konstatera att nya hål uppstår i allt raskare takt. I en välfärdsstat som utvecklas blir dessa hål allt färre men här är utvecklingen det motsatta - allt fler trillar mellan stolarna - funkisar, långtidssjukskrivna, pensionärer etcetera. Ska ta ett aktuellt exempel som visar att Det allmänna ombudet Birgitta Smedberg inte bara attackerar personlig assistans.

 Cancersjuke Jan Eliasson har i olika omgångar behandlats för cancer men trots det jobbat halvtid under ett års tid och fått sjukpenning resten. Men uppenbarligen anser ombudet att cancer inte är en tillräckligt allvarlig sjukdom och har driver nu fallet mot FK då Jan Eliasson inte borde ha fått sjukpenning! Det är fullständigt absurt och det måste kännas fruktansvärt kränkande när man har en så allvarlig sjukdom.

Medborgargolvet är ju inte bara tänkt att garantera hjälp till alla med stora funktionsnedsättningar. Här finns också ett ekonomiskt skydd inbyggt. En  Medborgarlön ska ersätta försörjningsstöd och även ge ersättning om FK inte beviljar sjukpenning, man blir utförsäkrad från A-kassan etcetera. Jan Eliasson riskerar nu att förlora sjukpenningen men hade det funnits en Medborgarlön hade han inte behövt oroa sig för att trilla ner i fattigdom.

Med andra ord Medborgargolvet behövs för alla som på något sätt är i behov av stöd från samhället. Den nuvarande utvecklingen borde inte vara acceptabel för någon som säger sig värna den svenska välfärdsstaten.

Allmänna ombudets jakt på Jan Eliasson

*  I samband med Ifa-s debattforum fick jag veta en sak om Magdalena Anderssons utspel som jag missat. Vår finansminister har inte ställt assistansen mot flyktingarna EN gång utan TRE gånger. Av det får man dra den dystra slutsatsen att Magdalena Andersson verkligen ser personlig assistans som ett "intressant besparingsobjekt", det handlar inte om något hon sagt i "förbifarten".Mitt förtroende för Maggan är kört i botten. För att återupprätta detta kräver jag att Sveriges finansminister gör följande:

• Ber funkisrörelsen offentligt om ursäkt

• Skickar ut en skriftlig försäkran till Ifa, Stil med övriga IL-organisationer, DHR, Handikappförbunden m f l där Magdalena Andersson lovar att inte finansiera flyktingmottagandet med besparingar av den personliga assistansen.

Ifa - s debattforum

I fredags besökte jag Ifa - s debattforum i Stockholm. Kändes mycket angeläget att delta med tanke på hur mycket som händer runt assistansen nu - det allra mesta tyvärr i starkt negativ riktning. Forumet var välbesökt, uppskattar antalet personer till totalt uppemot 100.

Debattpanelen med riksdagspartierna

Samtliga deltagande partier beskrev som vanligt hur viktig assistansreformen är etcetera. Kanske är jag, trots allt något naiv här men min känsla var ändå att många av de närvarande politikerna vill väl men när sedan rättighetslagen ställs mot finansdepartementets önskemål blir det en frontalkrock. Och då gäller den vanliga regeln - MONEY TALKS...

Föga överraskande kretsade mycket av debatten och våra frågor kring Magdalena Anderssons utspel. Positivt här var att alla partier tog avstånd från utspelet, inklusive socialdemokraternas representant. Vilket parti var bäst? Fokpartiet/liberalerna som enligt min mening fortfarande är det parti som värnar assistansreformen bäst. Här var man tydliga med att man 1) Vill införa delaktighet i samhället som ett grundläggande behov. 2) Man är helt emot att införa efterskottsbetalningar då det slår hårt mot mindre anordnare. Man tog också upp det faktum att om 90 000 assistenter blir arbetslösa blir det mycket kostsamt för staten. Vänsterpartiet betonade vikten av att man tar brukarrörelsens synpunkter på allvar i den nya utredningen. Sämsta partiet då? Miljöpartiet som inte ens orkade skicka en representant...

Själv framförde jag följande:

Personer med funktionsnedsättningar är kraftigt överrepresenterade när det gäller arbetslöshet, fattigdom, ohälsa etcetera. Många åtgärder behövs för att vända utvecklingen, en av dem är att man gör allvar i att återupprätta LSS intentioner.

290 kommuner tolkar lagen

Karin Flyckt från Socialstyrelsen gick igenom deras rapport från i höstas som bland annat visade att personer som får assistans via kommunen när man förlorat den statliga assistansersättningen får en minskning i antalet beviljade timmar (i snitt ungefär 25 % minskning). Karin Flyckt visade också hur kommunerna på eget bevåg inför diverse begräsningar i hur mycket man får resa till hur mycket ett fikabesök får kosta. Allt detta med hänvisning till att "lagen är otydlig om vad som verkligen gäller". Flera deltagare gav exempel på hur kommunerna drar åt tumskruvarna. En person sa t.ex. att kommunen gav avslag med motiveringen att "pengarna är slut p g a höga kostnader för flyktingmottagande"...

En brist i den här delen tycker jag var att det saknades representation från SKL som fick stå till svars. Den personen hade garanterat fått många kritiska frågor.

1,4 % höjning av schablonen och ISF utredning

Ifa gick ut med frågan - hur kommer den mycket snåla höjningen av schablonen i år och flera år framöver påverka dig  som brukare? Givetvis blev det en intensiv debatt där både brukare och anordnare beskrev en verklighet som kommer innebära mycket stor press på att hålla nere utgifterna för anordnarna. Många uttryckte oro för att man inte kommer kunna ha råd att resa, ägna sig åt sina vardagsintressen, assistenterna kommer att sluta då det inte finns pengar att höja lönerna mm.

Jag ser ju som bekant mycket allvarligt på detta. Jag sa därför detta:

Den här mycket snåla höjningen måste givetvis betalas av någon och direkt eller indirekt blir det brukarna som får ta smällen i form av allt större svårigheter att såväl behålla som rekrytera ny personal och minskad pott för assistansomkostnader.

Debattforumets sista del handlade om ISF utredningen från i höstas, Ifa började med en genomgång vad utredningen , hävdade och föreslog, t.ex. att lagen är för otydlig, begreppet goda levnadsvillkor måste preciseras osv. Detta leder i sin tur till att FK beviljar fler timmar än nödvändigt och så till slut det värsta av allt:

Behovsbedömningen ska utföras av "experter" som i sin tur ska använda sig av ICF-mallen - International classification och functioning, disability and health.

I panelen var förutom Ifa även DHR och RBU representerade. Alla var helt eniga om att förslaget om ICF mallen är förödande. Ifa - s ordförande Vilhelm Ekensteen blev riktigt stridslysten och pratade om att vi får nog ta oss upp på barrikaderna igen. Själv sa jag att går ISF förslag igenom är intentionerna med LSS totalt urholkade och jag uppmanade också alla berörda organisationer och föreningar i funkisrörelsen att enas i ett gemensamt motstånd.

Efter en intensiv dag i Stockholm var det dags att åka hem igen, var ganska trött då. Hur som helst mycket intressant, vi har väldigt mycket att jobba med framöver om inte assistansreformen ska skjutas i sank totalt.

Den nya föreningen Med Lagen Som Verktyg

I våras bildades en ny förening - Med Lagen Som Verktyg - fortsättningsvis förkortar jag det MLSV. Grundare och styrelseordförande är Adolf Ratzka som på 1980-talet började jobba för att införa personlig assistans i Sverige samt grundade STIL 1984. Föreningens utgångspunkt är att det i Sverige stiftats många lagar för att motverka diskriminering av personer med funktionsnedsättning/funktionsvariationer samtidigt som lagarna efterföljs dåligt. Det handlar inte bara om LSS, t.e.x. en lag om tillgänglig kollektivtrafik som är från 1979.  På hemsidan skriver man följande:

Föreningen Med lagen som verktyg (MLSV) har till ändamål att försvara och främja de mänskliga rättigheterna för personer med funktionsnedsättning och att motarbeta deras negativa särbehandling.

För att nå dit jobbar MLSV prioriterar man följande områden:

·   utveckla och förbättra rättspraxis i diskrimineringsfall på grund av funktionsnedsättning,

·  öka och sprida medvetenhet om diskriminering av personer med funktionsnedsättning och hur den bekämpas

·  öka och sprida juridisk kompetens om diskriminering 

av personer med funktionsnedsättning.

MLSV vill alltså driva fall i domstolar för att med hjälp av juridiken förbättra våra levnadsförhållanden. Och om det visar sig att befintliga lagar genom avslag i domstolar inte uppfyller ambitionerna i t.ex CRPD (FN-s "handikappkonvention") ska man jobba för en förbättring och även nya lagar om det anses nödvändigt. Själva CRPD vill man ska utgöra grundbulten för vår rätt till goda levnadsvillkor. LSS, tillgänglighetslagstiftningen etcetera ska på nationell nivå vara de lagar som säkerställer att artiklarna i CRPD uppfylls.

 Observera att man ägnar sig inte enbart om fall som rör personlig assistans utan även andra viktiga frågor som tillgänglighet, diskriminering på arbetsmarknaden mm. Medlemmar kan få hjälp att driva fall i domstol utan kostnad om fallet bedöms ha god chans att gå igenom i en rättegång.

Jag tycker det är en mycket bra idé att starta en förening som jobbar på det här sättet och det behövs verkligen i tider där samhällets stöd till funkisar urholkas på område efter område. Själva skriver man på hemsidan att vi i Sverige har haft en övertro på att vi "bara" med politikiska beslut kan åtgärda de orättvisor som drabbar oss bara för att vi har en funktionsvariation. I t.ex. USA har man en helt annan tradition av att inte bara förlita sig på en skriven lag utan även testa hur effektiv den är genom att driva fall i domstolar.

Det ligger mycket i detta. LSS är faktiskt ett bra exempel. Trots att lagen urholkats i åtminstone 6-7 år nu (besparingsförslag nästan lika länge som lagen funnits) tycker jag det fortfarande i många fall finns en inställning som går ut på  - "hur kunde det bli så här, vi har ju en rättighetslag". Och fortfarande tycker jag att det i vissa fall finns en stor naivitet  i funkisrörelsen - en tro på att kommuner och FK kommer ändra sina bedömningar självmant. Själv har jag inga som helst illusioner om att det kommer att ske. Om någon kallar mig pessimist svarar jag att jag ser mig som REALIST.

Lagändringar av LSS § 9a är enligt min mening absolut nödvändig eftersom FK så hårdnackat hävdar att man är tvingad att följa en prejudicerande dom. Men även efter en lagändring trätt i kraft finns det inga garantier för att det inte kommer nya märkliga domar som återigen urholkar intentionen med lagen. Här är tycker jag att MSLV har en viktig roll att fylla. Driva fall för att visa vad lagarna egentligen är värda.

Funkisrörelsen som helhet måste släppa tanken på att det finns en garanti för att alla som behöver hjälp också får det bara det finns en rättighetslag.

Själv är jag sedan drygt en månad tillbaka medlem i MLSV. Ni som vill veta mer om föreningen och hur man blir medlem kan läsa mer på hemsidan: 

www.mlsv.se

* Det allmänna ombudet som drev fallet som lett till hårdare bedömning av det femte grundläggande behovet (ingående kunskap om brukaren) jobbar vidare med sitt eget "lilla korståg" mot personlig assistans . Nu har ombudet som heter Birgitta Smedberg "tagit sig an" ett nytt fall som om domstolen går på ombudets linje kommer innebära en hårdare bedömning av de grundläggande behoven av och påklädning och personlig hygien.

Såg i går kommentarer på Facebook typ "är hon inte klok"! Har hon inget förstånd? Ur min synvinkel gör hon bara det husbonden - d v s regering och Försäkringskassan vill hon ska göra. Här betyder det att driva fall som bedöms ha rimlig chans att leda till hårdare bedömning av personlig assistans. Själv hade jag inte mått något vidare med den typen av arbetsuppgifter. Nu tror jag inte Birgitta Smedberg har några sådana moraliska betänkligheter men det är inte samma sak som att hon saknar förstånd - personen vet mycket väl vad hon sysslar med och vad det leder till.

Assistanskoll intervjuar allmänna ombudet

Assistanskoll intervjuar jurist från SKL - Sveriges kommuner och landsting

Tidigare i höstas publicerade Socialstyrelsen en rapport som kritiserade kommunerna rejält hur de tillämpar LSS. Vad gäller insatsen personlig assistans kunde man bland annat konstatera att många av de som förlorat statlig assistansersättning får generellt mindre timmar av kommunen med svåra konsekvenser för berörda personer. Många kommuner sätter också upp egna riktlinjer hur LSS ska tolkas och tillämpas.

Nyligen intervjuade Assistanskoll SKL-s jurist Ellinor Englund som har mycket lite förståelse för kritiken från socialstyrelsen vilket hon sammanfattar på följande sätt:

"”Kritisera kommunerna när det finns skäl, inte när de håller sig inom lagstiftningens ramar”

Om tveksamma riktlinjer och begränsningar för resor, ersättning för diverse vardagsnöjen mm

Inget konstigt med det anser Ellinor Englund.  – Riktlinjer behövs för att underlätta för handläggare att göra likvärdiga och rättvisa bedömningar. Att omvårdnad av barn som huvudregel inte är en syssla för assistenten står tydligt i den ursprungliga LSS–propositionen (sid 176). 

Man kan kanske tycka att om man får assistansersättning ska man kunna göra vad som helst med sin assistans. Problemet är att kommunen har basansvaret och kan få skicka ut assistenter t.ex. till Grekland hos en privat anordnare om de ordinarie assistenterna blivit sjuka. Om detta är en skyldighet bör det framgå av lagtexten.

Om faktiska behov vs kostnad

"Det är naivt att det inte finns en gräns för kostnader"

Vidare säger Ellinor Englund att det finns en förställning om att LSS omfattar mer än det faktiskt gör. För att visa att så är fallet hänvisar hon till olika domar som på olika sätt urholkat de ursprungliga intentionerna med LSS - såväl assistansen som de rent kommunala insatserna som t.e.x. ledsagning eller LSS boende.

Hur kommer det sig att det finns så olika syn hos Socialstyrelsen och SKL?

På detta blir svaret följande:

– Ja, det får du fråga Socialstyrelsen om. Vår ambition är att vara så korrekta som möjligt utifrån gällande lagar och rättspraxis.

Totalt sett målar juristen upp en bild där man anser att assistansen kostar för mycket, lagen är otydlig os v. Det hon också säger "fördolt"  är att vi brukare har för stor makt över hur assistansen används, d v s vi har för stor makt över våra liv.

Man behöver inte vara något geni för att räkna ut vad kommunerna är ute efter, spara pengar och begränsa vår rätt till självbestämmande. Det går också i linje med förslaget från ISF med ICF mallen som ska bestämma vad som är goda levnadsvillkor. Vad jag tycker om ICF mallen vet ni alla vid det här laget men SKL-s syn är nästan lika illa den.

Hur ska man göra då för att ändra kommunernas syn på självbestämmandet och finansieringen? En sak är i alla fall klar för mig - kommunerna ändrar sig ALDRIG självmant, de måste TVINGAS till förändring. Ändra LSS 9a är en del men det räcker inte. En väg som det talas för lite om är att använda  juridiken som ett verktyg genom att driva fall mot kommunerna och Försäkringskassan. Sedan i våras finns det faktiskt en förening som ägnar sig åt just det. Föreningen heter Med Lagen Som Verktyg och den ska jag berätta mer om i nästa blogginlägg.

Hela intervjun i Assistanskoll

Motion till Socialdemokraterna - Försämra inte assistansreformen!

 För en vecka sedan frågade en facebook vän, mångårig medlem i S om jag ville hjälpa till att författa en motion till Socialdemokraterna att inte försämra assistansreformen. Jag tackade ja och publicerar här motionen i sin helhet. Efter önskemål från initiativtagaren har jag i blogginlägget tagit bort vilken arbetarekommun som mottagit motionen.

 Bakgrund:

Lagen om personlig assistans LSS klubbades igenom av en enig riksdag 1994! Det är sällan en så omfattande reform har ett så brett stöd när den slutligen går igenom riksdagen.

Men mycket har hänt sedan den personliga assistansen infördes 1994. Alla institutioner som fanns för gravt funktionsnedsatta är ett förhoppningsvis alltid förpassats till historien. Reformen har inneburit en revolution för de med grava funktionsnedsättningar och deras familjer och nätverk.

 I takt med att reformen ökat i kostnad har också allt fler politiker börjat att frågsätta reformen. Visst har även det fusk som kunnat konstaterats, säkert påverkat lagens legitimitet. Men nu har Försäkringskassan bättre kontroller och tydligare regelverk. ….

Assistansreformen gör det möjligt för personer med stora funktionsnedsättningar att kunna styra sitt eget liv, vara en del av samhällsgemenskapen, ja att fullt ut kunna utnyttja alla de fri och rättigheter vi ser som självklara i en demokrati.  Det finns också undersökningar som visar att hälsan förbättrats markant hos berörda personer tack vare assistansreformen. Det är universella värden som inte går att mäta i kronor och ören.

Det är sant att bruttokostnaden för reformen stigit snabbt sedan 1994 men synen på kostnaden  är ofta mycket trångsynt och kortsiktig. Till att börja med går en stor del av bruttokostnaden direkt tillbaka till staten i av inkomstskatt och sociala avgifter. Därtill kommer momsintäkter på assistenternas och brukarnas konsumtion. Lågt räknat går nästan halva bruttobeloppet (28 miljarder kr 2014) tillbaka till staten.

Assistansreformen är också en mycket effektiv jobbskapare, 96000 personer jobbar som assistenter. Blir en stor del av dessa personer arbetslösa blir det mycket kostsamt för staten. Dessutom kan många personer med stora funktionsnedsättningar jobba istället för att leva på sjuklön/förtidspension, anhöriga behöver inte stanna hemma för att ta hand om nära och kära.

Assistansreformen anses vara för dyr men vilka är alternativen då? Hur uppfyller de CRPD (FN-s handikappkonvention) som Sverige ratificerat och  vad kostar de? En hemtjänsttimme  är åtminstone 150 kr dyrare än en timme beviljad assistans (284 kr).  Redan när försöksprojekt med personlig assistans  genomfördes i Stockholm i slutet av 1980-talet kunde man visa att personlig assistans var mycket billigare för samhället än hemtjänst. Att återupprätta de stora institutionerna skulle vara ännu dyrare.

Med hänvisning till ovanstående kräver motionären att:

Sveriges socialdemokratiska arbetarparti jobbar för att återupprätta intentionerna med assistansreformen. Det ska ske genom:

Inga besparingar görs på assistansreformen för att finansiera flyktingmottagandet.

Regeringen tar tillbaka principbeslutet att höja schablonersättningen med endast 1,4 %/år fram till 2018.

Att man ändrar LSS § 9a om de fem grundläggande behoven

Att man jobbar för att stoppa integritetskränkande behovsbedömningar.

Att man jobbar för att upphöja CRPD till svensk lag.

Att man ser assistansreformen både som en frihets och demokratireform och en långsiktig investering för att motverka arbetslösheten på nationell nivå och förbättra de assistansberättigades inkludering i samhället.

Att  Östra S - Föreningen tar motionen som sin egen och sänder den vidare till ... Arbetarekommun för vidare behandling.

Att ... Arbetarekommun ställer sig bakom motionen och sänder den vidare till partidistriktet för vidare behandling.

Att ... Socialdemokratiska partidistrikt tar motionen som sin egen och sänder den till Partistyrelsen för slutlig behandling av motionen för att åter säkerställa att de assistansberättigades lagstiftade rätt till goda levnadsvillkor och självbestämmande uppfylls.

Tycker själv att vi fick till en riktigt bra motion. I skrivande stund har en annan facebook vän aktiv i Socialdemokraterna spridit motionen till en annan kommun.

ICF - Myndighetsveriges nya "heliga text"

Bland 1900-talets värsta despoter byggdes det upp en stark personkult där härskaren fick en gudaliknande status. I personkulten ingick ofta skrifter som fick en religiös tyngd - några exempel är Adolf Hitlers Mein Kampf och Mao Zedongs "Maos lilla röda" (egentligen Citat ur ordförande Maos verk). Den sistnämnda anses, näst bibeln vara världshistoriens mest tryckta bok med enligt vissa uppskattningar oerhörda 4 miljarder exemplar.

Historien förskräcker vad som kan hända när politiska skrifter får helig status. 50 år efter att Mos lilla röda första upplaga gavs ut får man tyvärr konstatera att myndighetssverige håller på att anamma ICF - mallen Internationell Classification of Functioning, Disability and Health) som sin egen "heliga text" vad gäller frågor som berör personer med funktionsnedsättningar/funktionsvariationer.

Som bekant har ju ISF (Inspektionen för socialförsäkringar föreslagit att behovsbedömningarna av rätten till personlig assistans ska göras om rejält. Diverse experter (sjukgymnaster, arbetsterapeuter mfl ska bedöma vad som är goda levnadsvillkor där ICF ska bli ett viktigt verktyg. Glöm allt vad vi själva upplever som goda levnadsvillkor, det ska staten bestämma. Och förresten  - varför slösa massa tid åt att fråga oss om vad vi tycker om goda levnadsvillkor - svaret finns ju redan i ICF!

Tänk på vad Christine Bylund mfl sagt om funktionsmaktsordningen och den medicinska synen på våra hjälpbehov. Redan idag är vi tvingade att gå igenom förnedrande behovsbedömningar för att få rätt till personlig assistans. Att sedan Helena Höög från ISF tror att vi upplever bedömningarna som mindre kränkande om bedömningarna utförs av "experter" visar på en skrämmande brist på verklighetsuppfattning.  Att införa ICF som ett centralt verktyg innebär att utvecklingen går bakåt i expressfart. Ja, jag menar att man kan lägga ner hela assistansreformen om det genomförs. Det finns ingenting kvar av de ursprungliga intentionerna med att självbestämmande och att goda levnadsvillkor formas utifrån vad vi själva anser är goda levnadsvillkor.

*Tänk en hypotetisk behovsbedömning 2018. Tompa Juneborg får ett brev från Försäkringskassan - dags för omprövning av rätten till personlig assistans. Men där finns en "nyhet". Thomas - en ny behovsbedömning är införd. Det  kommer nu hem en läkare,  sjukgymnast, arbetsterapeut som ska bedöma dina hjälpbehov.  För att bedömningen ska bli så "tillförlitlig som möjligt" kommer vi använda oss av ICF mallen och så förklaring vad den innehåller.

Och så drar bedömningen igång. Jag räknar upp hur mitt liv ser ut och vad jag gillar att göra. Men gång på gång blir gång blir man avfärdad. Enligt ICF är detta inte nödvändigt för att uppnå goda levnadsvillkor - alltså kan vi inte bevilja timmar för det. 

Slutresultatet? Men man fick i alla fall timmar för ett biobesök/halvår vilken ansågs vara goda levnadsvillkor. En dagens lunch/månad godkändes också... Förnedringen är total.

Min poäng är att man är att förutom att ICF går emot allt vad Independent living och goda levnadsvillkor handlar om är man ute på en mycket farlig och brant sluttande väg om man börja tillämpa ICF som ett standarddokument på alla som söker assistans. Och det skulle  inte stanna vid assistansen så klart - "tillämpningsområdena" skulle bara bli fler och fler.

Föreläsning om funktionsmaktordning - samhällsstrukturer som trycker ner funkisar

I fredags besökte jag en mycket intressant föreläsning om funktionsmaktsordning. D v s orsakerna till att personer med funktionsvariationer är en undansatt och nedtryckt grupp i samhället och de samhällsstrukturer som är förutsättningen. Föreläsare var Christine Bylund, etnolog mm från STIL som verkligen är insatt i ämnet.

Christine började med att beskriva hur benämningen på vår grupp varierat genom åren - invalid, handikappad, funktionsnedsatt. Själv använder hon termen normbrytande funktionalitet. Det ska beteckna att vi är inte sjuka men avviker från vad samhället betraktar som normalt.

Den medicinska definitionen  är en grundförutsättning för att samhället kan och har rätt att utsätta oss för diverse kränkande undersökningar för att vi ska "bevisa" att vi kvalificerar oss för rätt till olika hjälpinsatser. Utan denna medicinska grundsyn skulle det inte vara möjligt eller acceptabelt att Försäkringskassan och kommuner vänder ut och in på våra liv. Här visar sig vår underordnade ställning på ett annat sätt med - vi är tvingade att acceptera att staten kartlägger våra liv ner i minsta detalj. Om vi inte gör det blir det ju ingen hjälp...

Hässleholmsförsöket känner väl alla till vid det här laget men det är tyvärr bara ett exempel på en lång rad liknande verksamheter som svenska staten utfört genom åren. Christine tog upp ett motbjudande exempel från 1930-40-talet. Här skulle man undersöka hur personer tålde socker varpå de utsattes för milt uttryckt obehagliga tester - givetvis utan samtycke.

Samhällets ovilja att inkludera funkisar vilket i sin tur leder till en underordnad ställning är t.e.x. ovilja att på allvar göra samhället tillgängligt för alla, man hittar på diverse olika särlösningar ("särskola" och mycket annat). Samhället förväntar sig också att vi ska vara tacksamma för den hjälp vi får - d v s acceptera vår situation som den är utan att gnälla. Här tänkte jag genast själv på många politikers inställning till assistansreformen och LSS  när den beskrivs som en "fin förmån", inte en självklar rätt att kunna leva som andra. Jag menar att det signalerar just det Christine beskriver - samhället förväntar sig att vi ska vara nöjda med den hjälp vi får. Var tacksamma för att ni får personlig assistans och sluta klaga!

Andra exempel som berördes var oviljan att anställa personer med funktionsvariationer, att funktionsnedsättningar likställs med rullstolsburna personer mm.

Det finns också två motpoler med lite däremellan. Den ena handlar något förenklat om en syn som går ut på "vad duktig du är". Det andra om att "vi har det så bra". Handlar om allt från rätt till färdtjänst (ingen tunnelbaneresenär får ju skjuts fram till hemmet...) till rätten till personlig assistans.

Och avslutningsvis. Vem bestämmer vem som har en funktionsnedsättning/funktionsvariation  egentligen? När allt kommer omkring, vilken människa är "funktionsfullkomlig"?

I diskussionen som följde efter föreläsningen tog jag upp ett själupplevt exempel där jag känt mig nedtryckt som inte handlar om behovsbedömningar av assistans mm. Det handlar om att när jag skulle börja gymnasiet (har alltid gått i en vanlig skola) blev jag och mina föräldrar utsatta för envisa övertalningsförsök att jag skulle börja på Riksgymnasiet i Angered istället. Jag vill inte på  någon något sätt nedvärdera de som pluggar där, funkar säkert utmärkt för dem men själv ville jag inte gå där men det hade samhället tydligen svårt att acceptera.

Sammantaget - en mycket intressant föreläsning som gett mig nya ideér till min egen blogg framöver.

Aftonbladet intervjuar Vilhelm Ekensteen och mer missförhållanden

Jag vädjar till regeringen att inte betala tragedier med tragedier

Vilhelm Ekensteen - Ifa - s ordförande

Citatet är hämtat från en intervju med Aftonbladet som gjordes nyligen. Där uttrycker Vilhelm stor oro vad som kommer hända med assistansreformen om regeringen gör allvar av Magdalena Anderssons utspel. I intervjun säger Vilhelm bland annat följande:

"Det skulle få katastrofala konsekvenser för enskilda människor. För de med assistansbehov handlar det om elementära saker som att komma upp på morgonen, gå på toaletten och få kläder på sig så man slipper sitta i mysbyxor hela dagen"

Vilhelm berättar vidare att han inte förstår hur regeringen tänker. Kanske är det så att Ifa - s ordförande inte vill reta upp politikerna med ett för starkt uttalande. I en egen blogg har man emellertid större utrymme att "tala klarspråk" och det tänker jag göra här.

Vi måste se på verkligheten som den är - hård, kall och cynisk. En värld där en rättighetslag väger mycket lätt när den ställs mot PENGAR och samhällskrafter som inte prioriterar vår rätt att leva som andra. Att Magdalena Andersson lanserar förslaget beror framförallt på följande:

·  Assistansreformen anses vara för "dyr" - d v s vår rätt till självbestämmande. Att reformen har skapat uppemot 100 000 arbetstillfällen och därmed förmodligen är en vinstaffär för staten ,jämfört med om assistenterna varit arbetslösa istället, spelar ingen roll.

·  Man vill en gång för alla sätta ner foten - nu får det inte kosta mer, punkt slut!

·  Det har kommit en oväntad stor extrautgift i form av det stora flyktingmottagandet. 

Regeringen måste nästa år hålla sig under budgettaket vilket innebär besparingar.

·  Skattehöjningar anses inte vara en rimlig väg eller åtgärder att minska skattefusk mm för att få in mer pengar.

·  En utgift som inte är prioriterad blir lätt ett "offer" för besparingar. I välfärden finns f.ö. inga "heliga kor" när staten ska spara pengar.

* Nu börjar också effekterna av domen i somras från HFD att märkas. Domen som säger att det femte grundläggande behovet bara avser personer med psykiska funktionsnedsättningar. Här är ett exempel som GP skrev om nyligen:

Elias Kowar är sex år och var beviljad assistans främst p g a stora andningsproblem. Elias sätter också lätt i halsen och behöver då omedelbart hjälp. På natten sover Elias med en syrgasmask för att säkerställa att han får tillräckligt med luft under sömnen. En assistent vakar över honom under natten för att inget ska gå fel med andningsutrustningen.

Elias föräldrar har emellertid fått besked från Försäkringskassan - all assistans dras in från årsskiftet! Elias anses inte längre vara berättigad till PA för att hans hjälpbehov   är inget grundläggande behov längre...Familjens tillvaro vänds därmed upp och ner.

.Risken är mycket stor att det framöver kommer många fall som Elias. GP har pratat med jurister som beräknar att den nya tolkningen av det femte behovet kommer att leda till att hundratals personer förlorar assistansen. För några månader sedan pratade jag med en av mina vänner i Jönköping om domen som var mycket orolig inför framtiden - Personer kommer att dö.

Vad säger FK själva då? Man konstaterar mycket kyligt att domen visar att vi varit för "generösa"... Den typen av kommentarer känns riktigt obehagliga.

Hela artikeln om Elias

Försäkringskassan svarar