torsdag 30 juni 2016

På måndag bär det av till Visby och Almedalsveckan

På måndag åker jag till Visby, det är tredje året i rad jag besöker Almedalsveckan. Ni som följer den här bloggen och min facebooksida vet att jag fått en förfrågan från Kaustik att hålla en föreläsning vilket jag naturligtvis tackade ja till . Ämnet blir grunder i Independent Living ideologi - en medborgarrättsrörelse. Tidpunkt onsdagen 6 juli 13.00.



Förutom föreläsningen kommer jag att besöka en del andra seminarier och det blir säkerligen en hel del diskussioner med både bekanta i funkisrörelsen och nya kontakter.

Idén med Almedalsveckan är en,  i min mening fantastisk idé och evenemang med få om ens någon annan motsvarighet i en demokratisk stat. Det är emellertid långt ifrån perfekt, för  när det gäller tillgänglighet är  Visby en allt annan än idealisk stad att arrangera veckan. Till att börja med, staden är väldigt vacker, en riktig sommaridyll. Men Visby är en synnerligen kuperad stad vilket redan där orsakar stora problem för rullstolsburna och andra som har svårt att ta sig fram på egen hand. Det är plant i hamnområdet och själva Almedalsparken med bigator men i övrigt är staden synnerligen kuperad.

Sen är ju Visby en mycket gammal stad och i innerstaden, innanför ringmuren där folklivet äger rum är tillgängligheten föga överraskande minst sagt dålig. Utöver den kuperade terrängen är det kullerstensgator nästan överallt. Jag tycker det är mycket jobbigt att köra där med min permobil och att ta sig fram på egen hand med rullstol eller rullator måste vara rena mardrömmen. Den gamla bebyggelsen ihop med den kuperade terrängen gör också att t.e.x. många restauranger inte är tillgängliga.

Jag begriper självfallet att man inte kan göra om hela Visby innanför ringmuren för att göra det tillgängligt. Men att ta bort åtminstone en del av kullerstenen på gatorna och ersätta den med strängar/stråk med flata stenar eller asfalt som hen kan köra på med rullstol är ett helt rimligt krav anser jag. Om flera professioner samarbetar ihop med funkisrörelsen hade man säkert hittat lösningar på att göra många restauranger och affärer tillgängliga med som inte är det i dagsläget. Tillgänglighetskämpen Lars-Göran Wadén har säkert en del ideér hur det ska gå till i praktiken.

När det gäller tillgängligheten på alla seminarier som anordnas så finns det inga ursäkter - de ska bara vara tillgängliga, punkt! Det är ju vid seminarierna som det de demokratiska samtalen och debatterna i huvudsak äger rum. Och för ett evenemang som ska vara den största demokratiska mötesplatsen i landet är det mycket allvarligt om inte alla kan vara med. Att det finns många seminarier som inte är tillgängliga uppmärksammade Lars-Göran Wadén förra året och anmälde arrangörerna av Almedalsveckan till Diskrimineringsombudsmannen p g a bristande tillgänglighet.

 Som så många andra anmälningar gick DO inte vidare och menade att det var arrangörerna av seminarierna som var ansvariga för tillgängligheten och att det var dessa som skulle anmälas, Naturligtvis har de ett ansvar men varför finns det ingen som har ett övergripande ansvar, som undersöker att arrangörerna gör sitt jobb?

Summa summarum. Almedalsveckan är fantastisk, oerhört rolig att besöka men ur tillgänglighetssynpunkt borde evenemanget anordnas någon annanstans där tillgängligheten är mycket bättre. Att det kommer flyttas under överskådlig framtid känns ändå helt orealistiskt då Almedalsveckan tillhör höjdpunkterna under Gotlands turistsäsong.



* Försäkringskassan har kommit med en ny rapport som återigen visar att fusk och kriminalitet är långt mindre än vad som frekvent hävdas i media. Susanne Berg från STIL kommenterar:

- Sett till hela assistansersättningen, som är på närmare 28 miljarder kronor, är detta knappast de 10 procent Försäkringskassans företrädare upprepar i mediala sammanhang. Snarare bekräftar dessa siffror vår bild och Försäkringskassans egna siffror som visar på en omfattning av 0,16 procent felaktiga utbetalningar inom assistansersättningen.

- Besparingar på denna låga nivå motiverar inte den typen av hetsjakt som vi ser på assistansanvändare idag. Kostnaderna används för att pådriva en utveckling där man nedmonterar en demokratiskt införd reform på ett icke-demokratiskt sätt genom administrativa åtgärder.





Det här blir sista blogginlägget innan avfärden på måndag. Väl tillbaka (åker hem 8 juli) kommer jag göra en sammanfattning i bloggen. Sen tar jag 4-5 veckors semester från bloggandet och återkommer någon gång mellan 15-20 augusti.



Tompa med permobil i ett soligt Almedalen 2015

tisdag 28 juni 2016

Jag har inget förtroende för den nuvarande regeringen

Historiskt sett har socialdemokratin som sagt inte varit någon stor supporter av personlig assistans och LSS. Bilden behöver ändå nyanseras. I praktiken menar jag att partiet är delat i frågan där klyftan lite förenklat går mellan "rikssossar" och "lokalsossar", där förstnämnda representeras av regeringsrepresentanter, höga partifunktionärer och nära allierade som fackförbundet Kommunal. På lokal nivå menar jag att läget är annorlunda med ett mycket större intresse för PA och LSS.

Det finns emellertid exempel även på riksnivå på socialdemokrater som tagit personlig assistans och LSS på allvar. Bengt Lindkvist (80-talet - tidigt 90-tal) var ju den politiker som sjösatte den utredning som ledde fram till LSS. 2001 infördes faktiskt en stor förbättring av den ursprungliga LSS lagstiftningen under en Socialdemokratisk regering. Fram tills dess var det bara möjligt att få personlig assistans fram till 65-årsdagen - sen var det slut. Lagändringen innebar att hen får behålla sin assistans även efter 65 årsdagen men det går fortfarande inte att bli beviljad PA efter 65 årsdagen  Det finns alltså ingen politisk "naturlag" som säger att socialdemokratin ska vara fientligt inställd till personlig assistans.


Den nuvarande socialdemokratiska regeringen för emellertid den mest fientliga politiken mot LSS och personlig assistans hitills, situationen är så illa att man börjar önska en comeback för Maria Larsson och Göran Hägglund. Det är så mycket som går i fel riktning, och cyniska utspel med mera att jag kan bara dra en slutsats - den här regeringen vill helst få bort den personliga assistansen från statsbudgeten. Att man eftersträvar en kommunalisering blir jag mer och mer övertygad om vilket skulle vara förödande. Jag har helt enkelt inte något som helst förtroende längre för S-Mp regeringen.

I det tysta håller man ju även på att införa en ändring av Socialförsäkringsbalken som i praktiken kommer ge regeringen fria händer att sänka schablonersättningen när man önskar eftersom ordet kris inte preciseras - nästan vad som helst kan ju kallas "kris".  Ja, teoretiskt kan de dra in all assistans med hänvisning till kris. Nyligen skrev FUB juristen Elisabeth Langran följande angående troliga följder av lagändringen som ska träda i kraft januari 2017:

 I och med det här lagförslaget förekommer socialdepartementet hela LSS-utredningen.
  • Personliga assistenter kommer att sägas upp.


• Vuxna som idag lever självständiga liv tack vare assistansersättningen kommer inte kunna bo kvar i sina lägenheter.

• Föräldrar till barn som idag har assistansersättning kommer att bli tvungna att leva på en lön eller gå ned i arbetstid eftersom den andra måste gå in som obetald assistent.

• Kommunerna kommer att få en uppsjö av människor på halsen med omfattande omvårdnadsbehov som de inte har resurser att klara av, vilket leder till att stödet blir sämre och övriga insatser inom LSS får stryka på foten
.

Det är bara och instämma i allt detta, särskilt det förstnämnda är verkligen slugt agerat. Delvis handlar det om ren desperation men motvilligt får jag medge att ur Maggans och Åsa Regnérs obehagliga synvinkel är det genialt. Tillsätta en utredning för att ge sken av att man värnar reformen (och därmed undvika ett uppror inom brukarrörelsen) samtidigt jobbar regeringen bakom kulisserna på högtryck för att  urholka LS mer innan utredningens ens kommit igång. En försämring som är än värre än något stycke i utredningens direktiv.


Summan av allt detta. På lokal nivå finns det absolut ett seriöst intresse från socialdemokratin att värna personlig assistans och LSS. Regeringen är däremot (inte i retorik men faktisk handling) helt ointresserade av att värna en fantastisk frihetsreform. Det är en kostnad som bara ska ner, till varje pris och helst bort från statsbudgeten helt och hållet. 

Jag kan omöjligt känna förtroende för en regering som har så destruktiv inställning till vår fantastiska rättighetslag.





måndag 27 juni 2016

Att ta från de utsatta och ge till de välbärgade...

Historiens mest kände fiktiva  godhjärtade bandit (finns i alla fall inga bevis på att han existerat) Robin Hood ogillade sociala orättvisor i samhället. Så hans muntra gäng med Lille John, Broder Tuck och alla andra stal från de rika och gav till de fattiga.


När den svenska välfärdsstaten byggdes upp behövdes kraftiga skattehöjningar för att finansiera alla satsningar. Politikerna tänkte på ett sätt som nog inte hade varit främmande för den fredlöse Robin och hans vänner i Sherwoodskogen. Ju rikare man var desto mer skulle medborgarna betala i skatt, med ett finare ord kallas det progressiv beskattning. D v s de mer välbärgade  ska  i förhållande till sin inkomst  betala mer i skatt mer än mindre bemedlade vilket innebär en omfördelning av resurser från "de  som har det gott ställt och de som har en mycket tunnare plånbok.

Hela tanken med välfärdsstaten är som sagt att omfördela resurser i samhället. Det allmänna har tagit på sig ett ansvar att utjämna livschanser - alla oavsett bakgrund ska ha tillgång till bra skola, sjukvård, ekonomisk trygghet vid ålderdom, funktionsnedsättning/funktionsvariation, arbetslöshet etcetera. Eftersom välfärden ska utjämna livschanser och levnadsvillkor genom att tillföra resurser till utsatta grupper blir i praktiken varje besparing i välfärden, oavsett utgiftsområde en omfördelning av resurser som tas från de personer som behöver hjälp och stöd.

 Själv är jag och förblir en varm anhängare av en stark välfärdsstat som vi finansierar gemensamt via skattsedeln och Sveriges Socialdemokratiska  Arbetareparti grundades ju en gång i tiden för att man ville få bort olika orättvisor i samhället. Det Regeringen Löfven nu ägnar sig åt nu när det gäller LSS kan inte kallas socialdemokrati. Det är något annat - oklart vad men det har ingenting gemensamt med en ideologi som säger sig stå i opposition mot orättvisor i samhället och som vill utjämna livschanser... 

Nu sparas det ju inte bara på personlig assistans.  Övriga LSS insatser är också drabbade och utanför LSS "sfären" praktiskt taget all skattefinansierad välfärd.  Förra veckan skev Jönköpings-Posten att besparingar  är på gång inom bland annat LSS verksamheten Daglig verksamhet, totalt var drygt 500 personer berörda. Förutom aktivitetsersättning får berörda personer en symbolisk timersättning på 9 kr/ timme för att uppmuntra deltagande. Pengar som enligt ett tjänstemannaförslag skulle dras in, man ville ta pengar från en grupp människor som ekonomiskt står mycket långt ner på den ekonomiska stegen.

Nu ska sägas att ansvariga politiker meddelat att det inte är aktuellt med denna besparing och det är bara och tacka för att vi i Jönköping har tänkande politiker med empati -  tack Ola, Mona mfl.  Det är emellertid så oerhört småaktigt från en byråkrat att bara föreslå en sådan besparing. Redan den befintliga ersättningen 9 kr/timme är mycket låg och besparingen för hela socialnämndens budget är mycket liten och hade om ersättningen dragits in varit en riktig spark i magen, ren förnedring för berörda personer.

 När man läser om sådana här besparingsförslag och en regering som till varje pris vill sänka kostnaden för personlig assistans börjar jag genast tänka på att svenska staten varje år spenderar åtminstone 50 miljarder kr brutto på ROT, RUT och Ränteavdrag. Det är möjligt att alla dessa avdrag ändå är samhällsekonomiskt lönsamma, jag bedriver ingen kampanj för att de ska bort men till skillnad från personlig assistans och nio andra LSS insatser är det pengar som inte går till personer som verkligen behöver stöd från samhället  de har det faktiskt bra även utan dessa avdrag . Att spendera så många miljarder kr på detta samtidigt som man sparar pengar på de som behöver samhällets stöd mest är verkligen att ta från de behövande och ge till de välbärgade. Robin Hood och hans vänner hade varit förtvivlade...




Karl Grunewald - en förkämpe för att personer med stora funktionsnedsättningar/funktionsvariationer ska kunna leva som andra utanför institutioner har avlidit vid 95 års ålder. Han skrev bland annat flera böcker med budskapet att vi ska ses som medborgare, inte patienter och var givetvis en mycket uppskattad person i den svenska funktionshinderrörelsen. Vila i frid.



torsdag 23 juni 2016

Vi måste kompromissa med makthavarna om assistansen ska räddas

Allt sedan försämringarna i assistansreformen tog fart ca 2008-2009 har reaktionen i funkisrörelsen ofta varit en stor förvåning. Hur kan det här ske, vi har ju en rättighetslag...


Jag var också naiv länge och förstod inte det starka sambandet mellan kriminalitet och den hårda kritiken mot LSS generellt och personlig assistans i synnerhet. 2015 var ett tufft år och jag var helt inställd på att 2016 skulle bli lika jobbigt. Nu när halva 2016 är avverkat får jag konstatera att det blev ännu värre än befarat. Men efter regleringsbrevet och LSS direktiven - kan det bli värre än det redan är, är inte botten nådd? Mitt svar är att den kommande ändringen av Socialförsäkringsbalken visar att det kan bli mycket värre framöver...


Assistansreformen som vi vill ha den befinner sig i ett "red alert läge", d v s den är starkt hotad. Länge var funkisrörelsens reaktion när det presenterades nya förslag på försämringar NEJ, NEJ och åter NEJ! Fortsätter vi med Denna strategi anser jag är vi dömda att misslyckas. Vi måste helt enkelt vara lite pragmatiska, allt annat är en återvändsgränd. Vi måste se det som en förhandling och då är för mig den självklara utgångspunkten - vad är acceptabelt att kompromissa om och vad måste vi säga blankt nej till. När det gäller den senare kategorin går jag under inga omständigheter med på att reformen Kommunaliseras (d vs kommunerna blir ensamma huvudmän), ICF används som


bedömningsinstrument och att lagtexten definierar vad som är goda levnadsvillkor att leva som andra.  Rätten att få välja anordnare och vem man vill anställa som PA är inte förhandlingsbar heller. Självfallet är stora generella kostnadsbesparingar också oacceptabla.
Det finns ändå  områden där det finns utrymme för kompromisser. Tar nu tre exempel:


Finansieringen

Alla vet vid det här laget att jag vill att assistansreformen förstatligas. VIMPA har också tagit ett styrelsebeslut på att vi vill ha ett ensamt huvudmannaskap för staten. I det läget som råder när reformen är mer hotad än någonsin och bara två mindre partier stödjer ett förstatligande är det nog dags att börja titta på en "plan B". Jag vet att mina vänner i STIL skissar på ett förslag som går ut på att enbart Försäkringskassan ska bevilja personlig assistans men kommunerna ska bära en större del av kostnaden än idag. Det finns en del osäkerheter. Hur kommer kommunerna att reagera, kontrar man med neddragningar på andra LSS insatser, eller?) men det är ändå värt att titta närmare på tycker jag. Kanske skulle landstingen vara med och finansiera en mindre del hos de med de allra största behoven? Det finns säkert flera alternativ. Det viktigaste i nuläget och framöver är att vi inte dogmatiskt låser oss fast oss med det som vi ser/har sett som den bästa lösningen.

En variant jag funderat på själv (inser att den inte är så realistisk att genomföra, tyvärr) är en skattehöjning som öronmärks för personlig assistans och andra LSS insatser. I det senare fallet skulle pengarna betalas ut som öronmärkta bidrag till kommunerna. Det är inga jättehöjningar vi pratar om och det är dumheter om någon påstår att det skulle skada samhällsekonomin.



Vinstuttagen i företagen

Jag tycker att privata anordnare ska vara en självklar del i utbudet av anordnare. Sköts verksamheten seriöst finns det inget utrymme för stora vinstmarginaler. Likväl är det så att det  finns anordnare med enorma vinstmarginaler. Dessa ska bara bort från branschen.  Här måste vi visa en konstruktiv sida med förslag hur vi får bort den typen av anordnare.  I övrigt är jag öppen för en diskussion med politikerna om en skärpning vad gäller regler för vinstuttag. Att ta bort vinstuttag helt och hållet tror jag emellertid inte på.


Kontroll från myndigheterna

Jag vill lika lite som någon annan att Försäkringskassan knackar på oanmälda. Viss kontroll måste vi ändå acceptera. Dit hör t.ex. att arbetsmiljöverket eller IVO gör hembesök. Jag är faktiskt beredd att acceptera ökad kontroll (men inte hur mycket som helst) om vi bara får något i utbyte. T.ex. mildare behovsbedömningar, att våra faktiska hjälpbehov och vad vi vill göra med våra liv - ingen ICF mall även i framtiden avgör vad vi ska få hjälp med.

Poängen i allt detta är att vill vi behålla assistansreformen någorlunda intakt måste vi vara beredda att göra vissa eftergifter. Alternativet är att vi allesammans hamnar på institution eller blir beroende av hemtjänst eller anhöriga.



Bild: Riksdagens andra kammare. LSS20 april 2014

tisdag 21 juni 2016

Stefan Löfven har det slutgiltiga ansvaret för regeringens politik

I regeringsformen kap 6 står följande av statsministerns roll i regeringen.

1 § Regeringen består av statsministern och övriga statsråd.

Statsministern utses enligt bestämmelserna i 4–6 §§. Statsministern tillsätter övriga statsråd.

Det har gått nästan två år sedan Stefan Löfven höll sin första regeringsförklaring. Jag minns den stora glädjen i olika facebookgrupper över att vi äntligen fått en regering som tar våra frågor på allvar. Visst, det var mycket som var positivt i regeringsförklaringen - LSS skulle värnas, CRPD skulle bli svensk lag, tillgänglighetslagstiftningen  skärpas mm. Själv höll jag mig avvaktande, jag vill se konkreta resultat innan jag tar fram champagneflaskan. Två år senare får man tyvärr konstatera att det blivit sämre än jag någonsin föreställt mig. Förutom en katastrofal politik inom personlig assistans och LSS har det sannerligen inte hänt mycket positivt på andra fronter heller.

Jag är helt övertygad om att Magdalena Andersson är den drivande kraften men statsministern är faktiskt chef över finansministern - han och ingen annan har det slutgiltiga ansvaret för regeringens politik. Maggan och Åsa Regnér hade inte kunnat härja som de gör om de inte haft åtminstone passivt stöd från Stefan Löfvén. Här är några exempel på hur hans agerande drivit utvecklingen åt helt fel håll:

·       I somras tillsatte Löfven en "fuskdelegation" som ska granska kriminalitet i offentligt finansierad välfärd. Givetvis nämndes assistansbranschen som ett prioriterat område. Därmed köpte han medias bild av assistansbranschen som ett tillhåll för kriminalitet.

·   När Magdalena Andersson ställde flyktingar mot assistans borde han tillrättavisat finansministern hur olämpligt dessa uttalande var/är - särskilt för ett parti som ska stå för social rättvisa. Statsministern var knäpptyst.

·   Han skulle aldrig godkänt direktiven till Försäkringskassan.

·   Han skulle sett till att LSS utredningen fick ett annat fokus och definitivt inte gett grönt ljus till det nya lagförslaget.



Förra veckan fick Stefan Löfven hård kritik från Liberalernas partiledare i Riksdagen angående regeringens LSS politik. Svaret från statsministern blev det här enligt Funktionshinderpolitik:

De senaste årens kostnadsökningar står inte i proportion till ökningen av antalet assistansberättigade, vilket gör det motiverat att analysera utvecklingen.

 Människor med funktionsnedsättning som behöver assistans ska ha assistans. Vi måste se över om vi har kostnadsökningar som inte är motiverade. 


Samma vanliga svar från regeringen blivit till ett mantra. Jag är inte emot att man granskar kostnadsökningen men det som står i direktiven Stefan Löfven är att kostnaden ska ner, delvis genom att ställa LSS insatser mot varandra. Och inte nog med det extra besparingar göras av "statsfinansiella skäl". Hur går det ihop med att man säger sig värna reformen samtidigt som statsministern samtidigt säger att Sveriges ekonomi går bra och skatteintäkterna ökar begriper inte jag i alla fall.

Betyget på Stefan Löfvens insats hitills  i en skala 1-5 när det gäller assistans och LSS blir en solklar etta...




Något att tänka på. I lagförslaget står ingenting om hur mycket regeringen får sänka schablonen i händelse av kris. Teoretiskt finns därmed i ett värsta fall scenario möjlighet att dra in all statlig assistans med hänvisning till kris...
Så långt tror jag inte man är beredda att gå men ändå värt att ha i minnet. Vi måste se sanningen i ögat - den här regeringen vill gärna få bort budgetposten personlig assistans ur statsbudgeten.



måndag 20 juni 2016

Regeringen vill ändra i Socialförsäkringsbalken kapitel 51

Personlig assistans är en del av det svenska socialförsäkringssystemet vilket framgår av Socialförsäkringsbalken 51 kap § 2

 En försäkrad som omfattas av 1 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade kan för sin dagliga livsföring få assistansersättning för kostnader för sådan personlig assistans som avses i 9 a § samma lag.

I smyg vill nu regeringen göra några fundamentala ändringar i lagen som på ett förödande sätt flyttar makt från mottagaren till regeringen. Lagändringarna är tänkta att träda i kraft januari 2017. De två viktigaste punkterna är att timschablonen ska bli individualiserad, d v s vid sidan de som får förhöjt timbelopp ska det inte finnas ett bestämd fast summa ( 2016 288 kr/timme) utan olika belopp ska beviljas till olika personer. Återigen hävdar regeringen att schablonersättningen under flera år varit för hög . Vidare står det i lagförslaget:

Som 51 kap. 11 § SFB är utformad kan regeringen endast fastställa ett schablonbelopp. Om regeringen skulle finna skäl för att föreslå mer än ett schablonbelopp måste lagen ändras. Lagen bör även ändras om schablonbeloppet behöver ses över med en annan periodisering än ett år.

 I socialförsäkringsbalken ska det anges att assistansersättning lämnas med ett särskilt angivet belopp per timme. Det ska göras möjligt att bestämma inte bara ett, utan även flera belopp som assistansersättning ska lämnas med. Den tidsperiod för vilken beloppet eller beloppen bestäms ska inte regleras i socialförsäkringsbalken.


En tidsbestämning kan medföra problem i de fall regeringen skulle behöva vidta åtgärder i en krissituation eller om den under andra omständigheter skulle bedöma det nödvändigt att genomföra förändringar. Det bör därför inte anges i lag att schablonbelopp bestäms för en viss bestämd tidsperiod.

Observera det sista stycket. Om lagförslaget träder i kraft (vilket det kommer att göra med så gott som 100 % säkerhet om inget "under" sker) kommer det ge regeringen fria händer att sänka schablonersättningen om landet befinner sig i "kris". Ordet kris definieras inte vilket ger stort utrymme till att spara pengar med hänvisning till "kris". Det är en enorm maktförskjutning till makthavarnas förde och, enligt mig ännu större hot mot assistansreformen än direktiven i LSS utredningen. Och hur ska anordnarna kunna planera sin verksamhet om man inte med säkerhet vet hur mycket pengar man har till förfogande?

Vid sidan av den förödande maktförskjutningen är hela beslutsprocessen djupt odemokratisk.  Förslaget kommer att bakas in i höstens budgetproposition vilket lämnar ytterst lite utrymme till en demokratisk debatt. Metoderna som används visar att regeringen är beredda att vidta alla tänkbara åtgärder för att uppnå sin "kostnadskontroll", även om det sker på ett sätt som för tankarna till auktoritära regimer som Sverige ofta kritiserar. När detta väl införts på riksnivå kommer rimligen kommunerna också att haka på. Det innebär att även de andra LSS insatserna också kommer bli utsatta för ytterligare besparingar med hänvisning till "kris i kommunen".

Vad kan vi göra? Protestera så klart men ärligt talat vet jag inte hur vi ska kunna stoppa det. Möjligen mailbomba företrädare för oppositionen, socialdemokrater på lokal och regionnivå. Ta kontakt med jurister som är experter på förvaltningsrätt och grundlagarna. Tyvärr finns ju ingen författningsdomstol att vända sig till heller. Med mycket stor sannolikhet bryter det här mot regeringsformen och helt klart CRPDS -s princip om att uppnådda rättigheter inte får försämras, barnkonventionen mm... 


I nästa blogginlägg ska Stefan Löfven få hård kritik för sitt agerande. Statsministern och ingen annan är ytterst ansvarig för regeringens politik och därmed angreppen mot LSS och  assistansreformen.



* I ett blogginlägg förra veckan där jag bland annat tog upp att vi går mot en utveckling där allt mer ansvar läggs på anhöriga påpekade en facebook vän att Kommunerna gärna även hänvisar till äktenskapsbalken för att motivera avslag. Givetvis helt oacceptabelt.

fredag 17 juni 2016

LSS utredaren måste lyssna på brukarrörelsen

Idag har ungefär 16000 personer personlig assistans beviljad av Försäkringskassan. Kritiken handlar framförallt om att kostnaden är för hög och att kriminalitet och oegentligheter florerar utan att Försäkringskassan "tar krafttag mot fusk och överutnyttjande".


Visst, personlig assistans har blivit betydligt dyrare än beräknat. Orsakerna är främst  att behoven underskattades och att många gått från gruppboende till personlig assistans. Visst 30 miljarder kr är mycket pengar - staten står emellertid inte för hela notan, ca 80 procent och kommunerna resten. Vi menar att utgifterna för personlig assistans är väl investerade pengar. Dels har det inneburit en oerhörd förbättring i livskvalitén för en utsatt grupp människor som inte går att mäta i kronor och för det andra är assistansreformen också en mycket effektiv jobbskapare med minst 80 000 personer sysselsatta som utför ett mycket viktigt jobb.

Nu har regeringen gett direktiv till en ny LSS utredning. I direktiven finns ett mycket stort fokus på att kostnaden ska sänkas för personlig assistans. Bland annat ska fler beviljas andra LSS insatser och efter det ska ytterligare besparingar göras av "statsfinansiella skäl". I praktiken ställs därmed olika LSS insatser mot varandra. Utöver detta ska  en av regeringen utvald utredare bland annat också titta över LSS grundpelare om goda levnadsvillkor och leva som andra som anses vara för vagt beskrivna i lagen.

Vår ståndpunkt är att det går inte att göra stora besparingar utan att kvaliteten försämras. Ett stort ansvar vilar därför nu på utredaren att  presentera förslag som inte urholkar LSS intentioner ännu mer.

För det första. LSS måste ses som den rättighetslag den är tänkt att vara. Insatsen personlig assistans handlar om att kunna leva ett liv som andra, inte bara få hjälp med att överleva.

För det andra. Lyssna på brukarrörelsens argument att personlig assistans är en oerhört viktig insats för möjligheten att uppnå goda levnadsvillkor  och se till att reformen faktiskt även skapat ett mycket stort antal arbetstillfällen som ger skatteintäkter till staten.

För det tredje. En grundtanke med personlig assistans är att hen själv väljer vad assistansen ska användas till vilket i lagen kallas goda levnadsvillkor och leva som andra. Vad som uppfattas som goda levnadsvillkor är helt individuellt. Därför är det helt emot LSS intentioner om staten försöker definiera det i lagtext eller en stelt utformad mall.

För det fjärde. 288 kr/timme betalar staten ut för att täcka alla kostnader för personlig assistans. Menar man allvar med att värna assistansreformens intentioner är det orimligt att föreslå ytterligare besparingar utöver de som redan gjorts i form av bland annat den mycket låga ökningen av assistansersättningen 2015-2018.

Rätten till personlig assistans och full delaktighet i samhället är en fråga som inte får reduceras till att bara handla om pengar. Det hoppas vi utredaren inser.



Thomas Juneborg - Talesperson VIMPA


Mikael Andersson - Ordförande VIMPA

torsdag 16 juni 2016

Åsa Regnér är även jämställdhetsminister...

Förutom funkisfrågor är Åsa Regnér även  jämställdhet, barn och  äldreomsorgsminister. Hon är vidare medlem i en regering som säger sig vara Sveriges första feministiska regering. Sedan ett år tillbaka driver regeringen en stenhård offensiv mot framförallt assistansreformen - kommunerna hakar villigt på när det gäller de övriga LSS insatserna som man själva ansvarar för (Råd och stöd undantagen som ligger under landstingen).

 Senaste tiden har funkisrörelsen skrivit en rad artiklar som är djupt kritiska till den förda politiken vilket är bra. En vinkling som syns  för lite är att Åsa Regnér i egenskap av just jämställdhetsminister nu officiellt basar över en politik som verkligen vidgar klyftorna i samhället.

Vårt land pratar mycket om vikten av ett jämställt samhälle. LSS lagen är ett av de främsta uttrycken för vår strävan att skapa ett jämställt samhälle, ett jämställt samhälle socialdemokraterna f.ö. kämpat för sedan SAP bildades 1889. När det gäller den nuvarande regeringens politik är det viktigt och komma ihåg att det alltid funnits socialdemokrater på riksnivå som tagit LSS och personlig assistans på allvar och min uppfattning är att det finns ett stort genuint engagemang på lokal nivå i partiet. På riksnivå har det emellertid alltid funnits en stor skepsis, troliga orsaker berörde jag i höstas, ni kan läsa det i länken nedan.



Direktiven i utredningen är som sagt solklara - kostnaden för personlig assistans ska ner - till varje pris. Detta ska delvis ske genom att berörda personer beviljas andra LSS insatser.

Förstärkt kvalitet, träffsäkerhet, helhetssyn och mångfald i de stödinsatser som LSS omfattar ska finansieras med besparingar inom assistansersättningen.
Därmed sätter regeringen i praktiken olika LSS insatser emot varandra och i min värld är det oförenligt att vara jämställdhetsminister och samtidigt ge direktiv där olika LSS insatser ställs emot varandra.

Ett annat intressant perspektiv är att den första uttalat "feministiska regeringen" även driver en politik som inte kan betecknas som något annat än rent antifeministisk. Ett av alternativen som kommer bli aktuella om kostnaderna ska kapas är ökat ansvar för anhöriga. Vi ser redan tecken på den utvecklingen då alltfler får avslag på ansökningar p g a "föräldraansvar". Direktiven i LSS utredningen pekar utan tvekan mot att ökat anhörigansvar kommer att följa när regeringen till varje pris vill kapa kostnader. De som kommer stanna hemma i första hand blir med så gott som 100 % säkerhet kvinnorna. Så har det alltid varit innan så det finns inget som talar för at det skulle bli annorlunda nu. Och hur det går ihop med en regering som vill driva en feministisk politik begriper inte jag i alla fall...

En jämställdhetspolitik värd namnet handlar i högsta grad om att ge bästa förutsättningar för de som behöver mest stöd att kunna vara en del av samhällslivet på lika villkor. Åsa Regnér - hur har du tänkt att främja jämställdheten för personer med stora funktionsnedsättningar /funktionsvariationer när den regering du är medlem i vill kapa kostnader för en fantastisk frihets om jämlikhetsreform? En reform som faktiskt är en grundbult för att vi ska kunna göra det vi vill och leva som andra.




I det frontalangrepp som regeringen nu riktar mot intentionerna med personlig assistans finns det emellertid en regeringsmedlem som jag tycker kommer för lindrigt undan när det gäller kritik från brukarrörelsen, nämligen finansminister Magdalena Andersson. Till att börja med, finansministern har en mycket stark position i vilken regering som helst och jag är 100 % säker på att det är Magdalena Andersson som är den drivande kraften i det som nu pågår. Åsa Regnér spelar egentligen den underordnade rollen.

Att det verkligen förhåller sig så tycker jag inte det behövs mycket indicier för att i praktiken få det bekräftat. De mycket obehagliga utspelen i höstas där han vid hela tre tillfällen ställde assistansen mot flyktingar räcker gott som bevis för mig vem det är som är den drivande kraften. Många har säkert också glömt bort att finansdepartementet i höstas gick ut med direktiv till samtliga myndigheter att presentera planer på att "vända på varje sten" för att spara pengar. Ytterst ansvarig är emellertid statsminister Stefan Löfven och hans  ansvar återkommer jag till.

tisdag 14 juni 2016

30 miljarder var för mycket 2015, 3,7 miljarder kr var för mycket 1995...

Att personlig assistans kostar för mycket har vi hört till leda. Ja, faktiskt lika länge som personlig assistans funnits inskriven som en rättighet i LSS. Det dröjde bara något år innan den första statliga utredningen tillsattes med syfte att sänka och flytta kostnader. Bland annat föreslogs kommunalisering. Då var bruttosumman 3,7 miljarder kr, 12 % av dagens bruttosumma (kommunernas utgifter inkluderad). Låt vara att inflationen urholkat penningvärdet en del men faktum kvarstår - trots att utgifterna för assistansen var mycket lägre  för 20 år sedan ansågs det ändå vara för dyrt.



Vad säger detta? Jo, det spelar uppenbart ingen större roll hur mycket eller lite skattepengar som satsas på att förverkliga självbestämmande för personer med stora funktionsnedsättningar/funktionsvariationer. Motståndet är även ideologiskt betingat och alla de krafter som inte tycker att självbestämmande för oss är en bra idé eller åtminstone inget som får kosta nämnvärt med pengar finns en spretig "koalition" som omfattar allt från proffstyckare till kommunpolitiker och facket. När det gäller facket menar jag att motståndet bottnar i att man ser personlig assistans som vilken vårdverksamhet som helst - rakt emot brukarrörelsens syn på jobbet som personlig assistent.

Min kompis Jonas Franksson brukar säga att pengasnacket egentligen är en chimär, att allt handlar om att alla dessa grupper utifrån olika infallsvinklar är emot självbestämmandet.  Själv brukar jag säga att kostnaden kritiseras för att man inte sätter något värde på assistansreformens intentioner. Ju mer värde man sätter på en skattefinansierad verksamhet, desto mer är det offentliga beredd att betala. Tittar man bakåt under de 22 år som gått sedan LSS trädde i kraft går emellertid kritiken mot kostnaden som en röd tråd. Och då handlar det inte längre bara om en fixering på hur många miljarder kr som avsätts i stats eller kommunbudgeten. Det är i alla fall minst lika mycket ett rent ideologiskt betingat motstånd som ekonomiskt.

Varför är då självbestämmande för funkisar så kontroversiellt? Tja, vi får väl borra ner oss lite i det som Independent Living rörelsen kallar funktionsmaktordning, d v s strukturer i samhället som på olika sätt leder till att funkisar är en lågstatusgrupp. Nära knuten till funktionsmaktordning är det IL kallar funktionsnorm.  Förenklat - vi anses avvika från det "normala" och som en minoritet som avviker från det normala ska vi "veta vår plats" i samhället och vara nöjda så länge vi får det nödvändigaste för att överleva. Hela tanken med personlig assistans går rakt emot detta då mycket makt flyttas från politiker och byråkrater till individer. Maktbalansen ändras.

Man kan såga direktiven till LSS utredningen hur mycket som helst men en sak är i alla fall tydlig. Regeringen är brutalt uppriktig i vad man vill åstadkomma, inget hymlande här inte. Personlig assistans d v s notan vår rätt till självbestämmande är för hög.

 Nu ska den ner till varje pris. I direktiven på första sidan står bland annat följande:

 Förstärkt kvalitet, träffsäkerhet, helhetssyn och mångfald i de stödinsatser som LSS omfattar ska finansieras med besparingar inom assistansersättningen. Målet är att de kvinnor och män, flickor och pojkar som ingår i lagens personkrets ska få del av funktionella insatser utifrån sitt behov samtidigt som kostnadsutvecklingen för hela det offentliga åtagandet på området ska vara långsiktigt hållbart. Med hänsyn till kraftiga kostnadsökningar inom assistansersättningen behöver även ytterligare besparingar göras.

Om nu någon fortfarande tror att alla försämringar beror på elaka handläggare så hoppas ven barn och jämjag man tänker om nu. Klarare än så här kan budskapet inte bli från Högsta ort, d v s regeringen. Vi befinner oss i ett "red alert" läge för assistansen som vi vill att den ska fungera. Och vi måste alla hjälpas åt och det får inte handla om att vi själva sätter olika LSS insatser mot varandra som regeringen gör. Det kommer framöver bli en del blogginlägg om vad jag tycker är viktigt att fokusera på i det hårda arbete som väntar.

Sen är frågan, hur mycket vill regeringen spara? Tänk på att 3,7 miljarder kr, 12 % av 30 miljarder ansågs vara för dyrt för 20 år sedan...



Björn Häll Källerman, ordförande i Unga Rörelsehindrade har sagt upp sitt medlemskap i Socialdemokraterna. Björn förklarar sitt ställningstagande så här:

Men i och med den politik som nu drivs av ansvarig minister, statsrådet Åsa Regnér (S), kan jag inte längre se mig själv – eller mitt förbunds medlemmar – i ögonen och stolt säga att jag är medlem i det parti som ministern företräder. Det går inte, när samma parti inte längre tycks vilja stå upp för alla människors rätt att bestämma över och leva sina liv, på det sätt de vill, på sina egna villkor."

Starkt beslut! Läs mer om Björns synpunkter i funktionshinderpolitik.

måndag 13 juni 2016

Åsa Regnér: Försäkringskassan fattar beslut - inte jurister

Förra helgen debatterade Åsa Regnér med Bengt Westerberg i SVT-s program Agenda. Båda säger sig värna LSS insatsen personlig assistans men i praktiken står de långt ifrån varandra. Som bekant har ju "Bengan" släppt en egen rapport för KFO och Vårdföretagarnas räkning med helt annat fokus än regeringens direktiv till LSS utredningen.

Åsa Regnér fokuserar mycket på juristers roll i ökningen av antalet beviljade assistanstimmar. Visst, pengarna är inte tänkta att finansiera juristerna men då är det på sin plats att påminna ansvarig minister till varför juristerna finns:


Sedan ett antal år har såväl nuvarande som föregående regering bedrivit en politik som går ut på att kapa kostnader för personlig assistans en utveckling som tyvärr snurrar allt fortare i fel riktning. Bedömningarna från Försäkringskassan  har blivit allt tuffare och formulären allt mer omfattande. I denna process befinner sig den sökande i kraftigt underläge, inte minst personer som har svårt att föra sin talan. Kort och gott, spelplanen med FK på ena halvan och vi som söker på andra är extremt ojämn. Juristerna hjälper till att utjämna förutsättningarna. I den bästa av världar hade inte juristerna behövts men de är nödvändiga för att utjämna förutsättningarna som det ser ut idag.

För det andra. Med sitt numer ständiga prat om jurister säger Åsa Regnér också indirekt att många som är beviljade personlig assistans får för många timmar. Det betyder också att


många i så fall överdriver sina hjälpbehov.  Det är ju faktiskt så Åsa Regnér att oavsett hur stor eller liten roll juristerna har i hur många timmar som beviljas så är det inte jurister, anställda av assistansanordnare som fattar besluten, det gör Försäkringskassan. Och detta sker efter att vi först bedömts tillhöra någon av tre personkretsar som definieras i LSS. Efter det kartläggs våra hjälpbehov mycket nodgrant. Kommer vi inte upp i 20 timmar/vecka i s.k. grundläggande behov beviljar FK NOLL timmar i statlig assistansersättning.

Visst kan det hända att några  personer får för mycket hjälp, det har ju faktiskt även avslöjats fall med rena bedrägerier och det är givetvis oacceptabelt. Det som Åsa Regnér antyder starkt är emellertid något helt annat - det handlar om ett generellt problem att personer beviljas för mycket hjälp! Och de mest skyldiga till detta är juristerna. I bästa fall förstår hon inte vad assistansen handlar om utan ont uppsåt. Den mer cyniska sidan hos mig säger mig att Magdalena Andersson verkligen bestämt att alla till buds stående medel för att "kapa kostnaden" ska övervägas och då ses juristerna är ett stort hinder som måste "oskadliggöras" . Det är i så fall mycket allvarligt och rimmar mycket illa med det Socialdemokratin säger sig stå för. 


Offentliganställda nej-experter avlönas med skattemedel. Det skulle vara intressant om någon kunde räkna ut hur mycket mer pengar som läggs på den sidans jurister och konsulter än de hjälpbehövandes.

Åsa Moberg - debattör



* När det gäller själva debatten tycker jag Bengt Westerberg klarade sig bra. Det känns verkligen befriande att han fortfarande har så stort engagemang för funktionshinderpolitiken generellt och personlig assistans i synnerhet. STORT, STORT TACK!  Vilken/vilka politiker på högsta nivån kommer med hans engagemang att stå upp för våra rättigheter när "Bengan" inte orkar längre?  Bengt fyller ju trots allt 73 år senare i år och orkar inte hur länge som helst, egentligen lämnade han toppolitiken för 20 år sedan. Enda garantin som jag ser det är att vi får in funkisar på regeringsnivå.



* VIMPA har författat flera debattartiklar som tyvärr fått nobben av bland annat SVT Opinion, Dagens Samhälle, DN mfl.  En artikel i Nyheter 24 har vi i alla fall fått publicera.