För
andra året i rad besökte jag Ifa -s debattforum. Det är en bit att åka från
Jönköping men det kändes verkligen viktigt att delta den här gången med tanke
på allt negativt som sker kring den personliga assistansen.
Dagen
började med LSS utredningens ordförande Desirée Pethrus höll ett anförande och
berättade om utredningen och dess syfte. Mycket av det hon sa lät vettigt
tycker jag men vi måste hela tiden tänka på vad som faktiskt står i direktivet.
Min förhoppning är att Desirée Pethrus inte tolkar besparingskraven allt för
bokstavligt. Oroväckande är att Helena Höög från ISF (Inspektionen för
socialförsäkringar) sitter med i staben. För er som inte minns vem Helena Höög
är så ledde hon en ISF utredning som 2014 bland annat föreslog att den avskydda
ICF mallen sku bli ett viktigt instrument vid behovsbedömningar. Brrr...
Efter
Desirée Pethrus framträdande följde en debattpanel, vars deltagare var Ifa -s
verksamhetsansvarige Sophie Karlsson och andra välkända profiler från
funkisrörelsen som Wenche Willumsen, Cecilia Blanck, Maria Persdotter och Jonas
Franksson.
Debattpanalen var helt eniga om att en
kommunalisering av assistansreformen är helt förödande beroende på att
motsättningen mellan LSS som rättighetslag och det kommunala självstyret är för
stark. Däremot råder det lite delade meningar om finansieringen. RBU-s Maria
Persdotter menade att kommunerna ska inte fatta några beslut och finansiera
noll procent av assistansersättningen. Jonas Franksson och STIL menar att
enbart Försäkringskassan ska fatta beslut om PA men kommunerna ska stå för
större del av finansieringen än idag.
Finansieringen
är en mycket intressant och viktig fråga. Jag har tidigare hållit med Maria Persdotter helt, som bekant
har ju VIMPA också tagit ett beslut om saten ska finansiera assistansen till
100 procent. Verkligheten senhösten 2016 är emellertid sådan att det inte känns realistiskt
att kunna driva igenom att staten finansierar assistansen till 100 %. Här
tycker jag finns utrymme för viss pragmatism så länge vi inte släpper
ståndpunkten att en kommunalisering är helt oacceptabel.
Direktiven
till LSS utredningen oroade självfallet
hela debattpanelen.
Höjdpunkten
för mig var statsvetaren och funktionshinderforskarens Niklas Altermark
föreläsning om svenska statens politik mot personer med funkisar och andra
behövande grupper. En utförlig sammanfattning kräver minst ett eget blogginlägg
här tar jag upp det viktigaste:
·
Det
råder ingen tvekan om att regeringens politik kring den personliga assistansen
blivit alltmer restriktiv och att politiken nu uppenbart syftar till att sänka kostnaden.
·
När
staten vill försämra för vår grupp och andra behövande sker det ALDRIG genom
att politikerna klart och tydligt säger att stödet ska försämras eller tas
bort. Istället sker det i smyg och
följer alltid samma mönster:
-
Ett problem konstrueras och förstoras till orimliga proportioner. Staten intar en ledande ställning för att
belysa problemets omfattning där selektiv data väljs ut för att passa syftet.
-
Åtgärder måste vidtas för att säkra stödsystemets legitimitet.
-
Stödsystemet underfinansieras.
-
Larmrapporter från de personer som berörs ignoreras. Istället försöker man och
vända på "steken" genom att hävda att staten inte genomför försämringar
genom att hänvisa till hur mycket pengar som tillförs.
Allt
detta känner vi igen från dagens
situation. Hur många gånger har vi inte hört Åsa Regnér upprepa sina mantra om
"kostnadskontroll", legitimitet" och "träffsäkerhet"?
Och
hur många debattartiklar har Åsa Regnér och Ann-Marie Begler skrivit vid det
här laget som handlar om "skenande kostnader", kriminalitet, pengar
som går till fel saker och att det inte sker några försämringar?
Underfinansiering? Tja, inte kan jag med bästa vilja påstå att den här
regeringen är generös med pengarna precis...
Niklas
Altermark har intervjuats flera gånger i Assistanskoll. Jag har dålig koll på
hur flitigt anlitad han är vid olika seminarier som brukar och funkisrörelsen
anordnar. Hur som helst måste vi utnyttja hans kunskaper och engagemang
maximalt.
Efter
lunch var det dags för debattpanel med riksdagspartierna. Här konstaterar jag
återigen att det starkaste stödet för personlig assistans finns hos Liberalerna
och Vänsterpartiet men även att Kristdemokraternas engagemang tycks bli allt
större. Sämst - Socialdemokraterna var givetvis svaga men miljöpartiets representant Stefan Nilsson stod i särklass - verkade
helt oengagerad och om möjligt ännu mer okunnig.. Vänsterpartiets Maj
Karsson betonade starkt att assistansreformen i första hand är en frihets och demokratireform inte en
valfrihetsreform. Centerns Anders W Jonsson räknade upp sex ett antal exempel
på regeringsbeslut som senaste året drivit utvecklingen åt helt fel håll. Bland
annat regleringsbrevet, efterskottsbetalningen, höjd arbetsgivareavgift för
unga och direktiven till LSS utredningen.
Givetvis
blev det en det en del frågor från åhörarna med. Själv ställde jag följande frågor till
Socialdemokraterna och Miljöpartiet:
Först
och främst, Åsa Regnér har sagt att 10 % av 30 utbetalda miljarder kr (stat +
kommun) går till reklam. Det är helt orimligt att 3 miljarder kr går till
reklam, det förstår vem som helst. För det andra - hur har regeringen tänkt och
lösa den omöjliga ekvationen att bryta utvecklingen med antalet beviljade
timmar i genomsnitt om de med störst behov ska få nödvändigt stöd utan att
andra får minskat stöd? På den senare frågan fick jag inget svar men till min förvåning i positiv riktning medgav
Socialdemokraten Mikael Dahlkvist att "han inte vet vad Åsa Regnér har
fått de siffrorna ifrån och att han inte delar ministerns åsikt angående
omfattningen på anordnarnas utgifter för reklam och marknadsföring.
Jag
hade velat ställa en fråga till men fick inte tillfälle. Frågan jag ville
ställa var denna:
Regeringen
hävdar att det pågår ett stort överutnyttjande". Eftersom ni anser att det
är omfattande måste ni ha definierat vad som är "överutnyttjande". Så
min fråga är kort och gott - vad är
överutnyttjande?
* Det blev också lite diskussioner med kompisen
Jonas Franksson (som för övrigt var lysande i debattpanelen) om vad STIL planerar
framöver. Under våren kommer STIL att anordna en konferens om kontantstödets
betydelse för att förverkliga självbestämmande som jag kommer att delta i. 24
maj kommer jag också hålla en föreläsning om personlig assistans och LSS i
Jönköping i samband med några temadagar om hur det är att leva med
funktionsvariationer/funktionsnedsättningar i dagens Sverige. Givetvis blev det
också lite prat med personer från IfA -s ledning, bland annat Lilly Key och
intervjun från i höstas. Jag tillhör ju numer föreningens verkliga
"veteranmedlemmar"
