onsdag 28 juni 2017

Allvarliga missförhållanden i Tranås kommun i norra Småland del 1

Jag tar väldigt gärna ansvar, det är jag som har skaffat honom. Men det här handlar inte om ett normalt föräldraansvar.


Ann-Sofi Nilsson - förälder

Förra veckan publicerade Jönköpings-Posten en rad artiklar om svåra missförhållanden i Tranås kommun (knappt 19000 invånare) i norra Småland  där kommunen drar in personlig assistans för människor i snabb takt.

Citatet ovan är hämtat från en lång intervju med Ann-Sofi Nilsson som är mamma till 13 årige Alex som har Downs syndrom och ett omfattande behov av hjälp och stöd. Innan vi går vidare framgår det inte om Alex tidigare fått assistans beviljad av FK. Troligen är det så och så fall miste han den hjälpen och kommunen beviljade assistansen istället.

Tidigare var Alex beviljad assistans med knappt 80 timmar per vecka av Tranås kommun. Då Alex har ett aktivt fritidsliv och nått tonåren tyckte Ann-Sofi och pappa Jesper att det var nödvändigt med en utökning av antalet beviljade timmar.

Nu följer en lång, komplicerad och sorglig historia som i korta drag ser ut så här:
I ett första beslut sänktes antalet beviljade timmar till drygt 10 timmar/vecka. Beslutet föregicks av en ADL utredning som visade att hjälpbehovet är stort, att Alex behöver även tillsyn för att inte fatta beslut som kan skada honom själv. Alex föräldrar protesterade – kommunens motåtgärd blev att göra en egen ADL utredning som låg till grund för det definitiva beslutet – Alex beviljas NOLL timmar i Assistansersättning!

Men historien slutar inte här. Personen som gjorde den sista ADL utredningen jobbade inte som arbetsterapeut utan var anställd som handläggare på socialförvaltningen. Ann-Sofi och Jesper menar därför att utredaren var jävig. Själv håller jag med men Aras Abdullah (som är utredarens chef) och basar över kommunens biståndsenhet ser inga problem. När JP frågar honom säger Aras Abdullah:

Även om kvinnan jobbar som biståndshandläggare så är hon även utbildad arbetsterapeut och eftersom hon ”inte varit inblandad i utredningen så tyckte vi att det vore toppen att hon gör ADL-bedömningen som arbetsterapeut”.


Ann-Sofi och Jesper fortsätter kampen och överklagar till Förvaltningsrätten. Kommunen är emellertid mellanhand och det visar sig att, trots att överklagan lämnats in i tid vidare befordras inte överklagan till Förvaltningsrätten! Detta är ett klart lagbrott, de är skyldiga att vidarebefordra alla överklaganden såvida inte tiden för överklagan gått ut! Kommunens minst sagt dåliga försvar är ”att:
 man ville inte överbelasta Förvaltningsrätten med ett rättsärende som Ann-Sofi och Jesper ändå förlorat”…

Historien är också full med milt uttryckt mycket olämpligt bemötande som är helt oacceptabelt från kommunen när föräldrarna kämpar för Alex rättigheter. T.ex. säger Aras Abdullah:

”Det här är ingen korvkiosk, vi jobbar med myndighetsutövning. Vi måste få chansen att utreda”

Nu är kommunen JO anmäld och har fått kritik för bristfällig hantering i flera fall så historien rullar vidare. JP har också varit i kontakt med och intervjuat tre familjer till där Simon, Oskar och Henrik förlorat sin personliga assistans. Henrik, Simon och Oskars historier påminner mycket om Alex. Samtliga har ett omfattande behov av hjälp men har nu fått all assistans indragen. En av mammorna kommenterar:

Var ska vi göra av våra barn? Vårdbehovet har inte försvunnit. Det här är ungdomar som kräver ständigt och konstant ansvar. Man måste ha ögon i nacken

Just, det, även om funktionsvariationerna kan ha olika orsaker delar nämnda personer en sak gemensamt (förutom hjälpbehovet i sig) –hjälpbehovet har inte förändrats, ändå dras hjälpen in. Och som i så många andra fall hänvisar Tranås kommun till ”föräldraansvar” och ”vi måste följa lagen”. I vanlig ordning förnekar kommunen via Camilla Tjäder som är tillförordnad chef för Socialtjänsten att det finns order att spara pengar på olika LSS verksamheter. Statistik som JP tagit fram visar emellertid att något har hänt när det gäller kommunens vilja att bevilja personlig assistans senaste året. 2016 miste 7 personer kommunal assistansersättning, 2017 är siffran redan uppe i 14, dubbelt så många som hela 2016. Fortsätter antalet indragningar i samma takt resten av året hamnar vi få upp till 28 indragningar, en uppgång på skrämmande 400 % jämfört med 2016. Skulle denna mycket dystra prognosen slå in skulle bara 10 personer vara beviljade assistans av kommunen årsskiftet 2017/18, förutsatt att inga ny beviljanden sker. Idag har 24 personer assistans beviljad av Tranås kommun.





Kommunens behandling av många som är beroende av personlig assistans har orsakat stor upprördhet i staden och JP-s läsare, vars facebooksida är full av upprörda inlägg. Nu planeras en demonstration i staden och intresset är stort Initiativtagare är Alex syster Mimmie Gustavsson som säger:

Jag hoppas det leder till att de gör något åt biståndschefen. Och att de ser över alla beslut de har avslagit i år, det var ju väldigt många. Jag hoppas att det förändras, helt enkelt. Det får inte vara så här. Jag tycker att det är för jävligt.


I ”del två” om några dagar ska vi bland annat kolla lite på hur Tranås kommun bland mycket annat inte lever upp till två mycket viktiga LSS paragrafer – dels § 6 a (beakta barnets bästa) och § 7 (bland annat kontinuitetsprincipen). Det känns oerhört trist och skriva men läggs inte politiken om radikalt i Rosenbad  där jag tycker roten till den allt brantare nedförsbacken för personlig assistans sedan 2015 finns är härdsmältan i Tranås kommun bara början på ett förfärligt förfall för både assistansen och i förlängningen samtliga kommunala LSS insatser åren som kommer.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar